Timrås säsong är den största skrällen i elitseriens historia

HOCKEY

GÖTEBORG

Nu har Timrå fått även suveräna seriesegrarna Frölunda att skaka.

Efter 2-1 mot Frölunda börjat Timrå se ut som en kandidat till bragdguldet.

Jag är i alla fall säker på en sak:

Timrås säsong är den största skrällen i elitseriens historia.

Ingenting slår den.

Att HV 71 skrällde 1995 och tog SM-guldet efter att ha gått till slutspel som åttonde och sista lag, det var en överraskning.

Men ingen sensation.

HV var snarare en besvikelse då de bara blev åtta, men lyfte sedan i slutspelet genom att ställa fyra man på egen blå linje och spela på kontringar.

Men få elitserielag har varit så nederlagstippade som Timrå var inför den här säsongen.

Även om de kom sist redan i fjol, trodde de flesta att det skulle gå ännu sämre i vinter.

Men varje gång man dömer ut Timrå, fortsätter de att mala på med samma spelglädje och till sista svettdroppe.

I varenda byte.

Det är en imponerande lagmaskin där alla jobbar för varandra.

Frölunda känns inte igen

Här i Göteborg är hemmapubliken skakad just nu. Frölunda känns inte igen.

Conny Evensson valde en försiktig taktik i går, det var mer borta- än hemmaspel, då Frölunda ställde upp och styrde i stället för att ligga på och checka.

Jag kände inte alls igen Frölunda från tidigare i vinter.

Så stor respekt har de för Timrå.

Samtidigt finns det en annan aspekt.

Frölunda har fått betala ett högt pris genom att ha så många landslagsmän. Förbundskapten Hardy Nilsson, för övrigt på plats i Scandinavium i går, har envist stått fast vid att slita på samma spelare i turnering efter turnering och jag tror Frölunda får betala lite av det priset nu.

Jag har sällan sett landslagsbacken Magnus Johansson göra så många misstag. Kämpen Ronnie Sundin var också blek.

Det var som om bränslet inte räckte till hos Frölunda, när det som bäst behövdes.

Frölunda, som bara förlorade två hemmamatcher i grundserien, har förlorat tre raka hemma i Scandinavium nu.

Segermaskinen hackar och det skapar naturligtvis oro.

Hela Göteborg går bara och väntar på första SM-guldet på 38 år och pressen är enorm på Frölundaspelarna.

Att bli utslagna av Timrå i en SM-semi skulle betraktas som ett präktigt fiasko.

Det är en tung börda att bära, medan man i Timrå ser varje seger som bonus efter en säsong som redan överträffat allt.

Ska Timrå räcka hela vägen till en SM-final?

Hjärnan säger nej - hjärtat säger ja.

Det blev ett enda svenskt mål i de båda SM-semifinalerna i går.

Joel Lundqvists kvittering till 1-1 för Frölunda.

Övriga sex mål gjordes av utlänningar.

Fyra finländska mål genom Kalle Koskinen och Tommi Rajamäki i Timrå och Marko Jantunens två mål för Färjestad.

Ett schweiziskt då Marcel Jenni slog in 3-1 i öppen kasse mot Djurgården och ett österrikiskt, Matthias Trattnigs reducering till 1-2 för Djurgården.

Alla målvakter utländska

Och i mål fanns inte en enda svensk.

Henrik Lundqvist i Frölunda, Fredrik Andersson i Timrå, Björn Burling, Djurgården och Mikael Gerdén i Färjestad var alla båsöppnare. Tre finländare och en kanadensare stod i mål.

Och av svenskarna är det bara Henrik Lundqvist som är i närheten av att få stå mer i slutspelet om ingen skadar sig. Det är naturligtvis ett svidande underbetyg åt svenskt målskytte - och målvaktsspel.

Men det är å andra sidan ingen nyhet.