Räddningen med klacken

- ett storverk från blivande mästaren

HOCKEY

TIMRÅ.

Det har redan talats så mycket om den där drömfinalen mellan Färjestad och Frölunda att den känns som en på förhand redan uppäten segersupé.

Det känns som att den enorma hockeyfesten kanske lika gärna kan bli en festival av ryggsäckar som möts i bäst av sju.

Men ändå;

Det blir en drömfinal.

Och Frölunda vinner med 4-3.

Henrik Lundqvist.
Foto: Ralf bergman
Henrik Lundqvist.

Jag skulle ljuga om jag inte skrev att det för en hockey- konnässör känns som en ynnest att få se Färjestad och Frölunda mötas i en SM-final.

Sveriges två mest spelande lag med fungerande mittzonsspel, snabba uppspel, snabba spelvändningar och effektiva avslutare.

Jag skulle ljuga om jag inte skrev att jag såg framför mig finaler där båda lagen släpper på defensiven, lägger ryggsäckarna i handväskorna och sätter full fart framåt.

Vilken hockeyfest det skulle bli. Däremot vet jag inte om jag har rätt.

Det kan lika gärna bli ett fegande och försvarande och torrjuckande i egen zon. Både Frölunda och Färjestad avgjorde sina semifinaler genom att främst försvara sig. Djurgården spelade ut Färjestad - men förlorade. Timrå vann skotten med 32-19 i går - men förlorade med 0-4. Det var de lite smartare och skickligare och kallare målgörarna som avgjorde.

Bara färskingar - på isen

Men nu är det final. Frölunda vann visserligen serien men är ändå färskingar i de här sammanhangen.

Ingen vet egentligen hur de reagerar på en SM-final eftersom en SM-final är så mycket större än något de varit med om tidigare.

Oscar Ackeström, Jonas Esbjörs, Ronnie Sundin och Peter Ström har varit med förr. De spelade SM-final 1996 mot Luleå. De har rutin. På att förlora. Jan-Axel Alavaara har erfarenhet av att förlora med Modo. De övriga vet inte hur en SM-final känns.

Alla utom en; Conny Evensson. Frölundas coach har vunnit två gånger. 1981 och 1986 med Färjestad. Dessutom vann han två gånger i Schweiz. Frölundas chans ligger i att han kan förmedla känslan av att vara vinnare till laget. Jag tror han kan det. Han är den typen av ledare.

Rent hockeymässigt talar också en del för Frölunda. Spelarna i ungdomskedjan börjar sakta men säkert piggna till efter Hardy Nilssons rovdrift på dem. Alla gjorde mål i går. Jari Tolsa är magnifikt rörlig.

Frölunda slår inte ur överläge

Däremot är a-linen seg, trots att den försöker. Varken Tomi Kallio eller Niklas Andersson - som är de verkliga nyckelmännen - har gjort mål på fyra matcher nu. Det oroar naturligtvis Conny Evensson.

Däremot är spelare som Ronnie Sundin och Magnus Johansson sakta på väg uppåt. Och om Jan-Axel Alavaara återhämtar sig efter den fula tacklingen från massförstörelsevapnet Christian Sjögren som knockade honom efter 50 sekunder i går blir han en tillgång. Han och hans partner Erik Kakko har allt för ofta sett ut som säkerhetsrisker.

Det kommer Färjestad att försöka utnyttja.

Färjestads problem under de tröga slutspelsmatcherna har varit segheten i mittzonen. Lagets centrar har än så länge fungerat ganska dåligt och varken Jörgen Jönsson, Ulf Söderström eller Pär Bäcker har kommit upp i sin normala standard. Det måste de om Färjestad ska kunna vinna i år igen.

Däremot har lagen lika bra förstamålvakter. Frölunda har till och med två.

Henrik Lundqvists räddning med klacken i går var bland det mera imponerande jag sett i år. Så läser bara en mästare spelet. Eller åtminstone en blivande mästare.

En lättare fördel för Frölunda, alltså.

Nu kan de dessutom spela mera avspänt. Nu är de i final. Nu slår de inte ur överläge längre.

Det största i går i Timrå var faktiskt publiken. Efter 0-2 visade de prov på en fantastisk moral när de taktfast skrek:

-Vi är Timrå och vi ger aldrig upp.

Det var stort. Och efter matchen ropades laget in flera gånger och det var de naturligtvis värda. De har gjort årets bragd i svensk idrott och om jag fick nominera och rösta till Bragdjuryn skulle jag direkt förorda Timrå under Kenta Johansson.

Till sist har jag en stor önskning inför finalerna:

Jag vill höra Håkan Hellström sjunga nationalsången i Scandinavium.

Större än så kan det inte bli.

Hur skulle Frölunda kunna förlora då...