Sensationellt bra finalmatch

- men orkar de hålla tempot?

HOCKEY

KARLSTAD.

Man tror inte riktigt sina ögon.

Här har man pratat om Färjestads landslagsmän och Frölundas superfemma och den fullständigt fenomenala ungdomskedjan.

Så är det en gammal trotjänare med trasiga ljumskar som blev bänkad av tränaren som avgör.

Det är när sånt som inte kan hända ändå händer som man förstår att det är SM-final.

Peter Ström representerar Frölundas hjärta.

Elva säsonger i a-laget. Trots att han bara är 28 år. Han har spelat nästan 500 matcher i elitserien och han har varit med under de dåliga åren och de usla. Han är en av de två spelare som står för hjärta och sammanhållning i omklädningsrummet - Ronnie Sundin är den andra - och nu fick han också visa att han står för det på isen.

Det är nu han får sin belöning för sin trohet mot sin klubb.

Avgörande målet i sudden death i går var väl ingen skönhetsupplevelse.

Thomas Rhodin i Färjestad gjorde ett felpass och Frölunda ställde om snabbt. Jan-Axel Alavaara passade Ström som sköt ett snabbt skott som tog på en liggande Färjestadsförsvarares ben och ställde målvakten Sinuhe Wallinheimo som redan hade gått ner på knä för att täcka ett lågt skott.

Frölunda vann rättvist

Det var ett ologiskt slut på en logisk match. Så som det ofta blir i den här typen av finaler.

Frölunda vann rättvist. De skapade mest. Även i sudden death.

Men matchens stora upplevelse var naturligtvis Färjestads 2-2-mål.

Jag hoppas ni såg den godbiten och blivande klassikern i tv i går.

Jörgen Jönsson drog upp pucken i ett power play-läge och passade Peter Nordström framför mål som plötsligt spelar pucken bakom ryggen och överrumplar motståndarna så totalt att Radek Hamr har fullständigt öppet mål.

Det gav en liten deja vu-känsla över VM-målet 1987 där två av gårdagsmatchens bakgrundsfigurer - Bengt-Åke Gustafsson och Håkan Loob - var med.

Det enda som fattades här var Tomas Sandström och en målvakt som slängde handsken i ren bitterhet. Men Frölundas Henrik Lundqvist var inte direkt lycklig han heller över sitt försvar just då. Framför honom stod Magnus Johansson, Ronnie Sundin, Niklas Andersson och Jonas Johnson och såg ut som avklädda byfånar. Jag tror att just då hatade de ishockey.

Vi andra hade just sett en av årets skönhetsupplevelser i svensk hockey. Kanske den största.

Överhuvudtaget tycker jag det var en sensationellt bra match.

Ingen tänkte på försvarsspel

Och det visar ju att hockey är bäst när två jämnstarka lag möts. Inga ryggsäckar. Ganska få hakningar och två lag som stundtals såg ut som de glömt hur man spelar försvarsspel. Flera av backarna spelade med huvudet under armen - flest i Färjestad.

Förstaperioden gick i ett tempo som man glömt att det överhuvudtaget existerar i elitseriesammanhang. Det var så att man satt och undrade om de här två lagen ska orka spela så här i 21 perioder i finalserien. Eller ens i tre.

Det gjorde de. Jag föreställer mig att det var hockeypropaganda i svenska tv-hem när hockeypropaganda som bäst behövs. TV 4, svensk hockey och tv-tittarna är bara att gratulera för att kanalen bestämt sig för att visa alla finalmatcherna i år.

Det här var Färjestads första slutspelsförlust nånsin i nya hallen. Man trodde kanske att det sved extra, men tydligen inte.

Det var en smula märkligt syn efter matchen när man var inne i båda omklädningsrummen och det knappt gick att märka vilka som var segrare och förlorare. Några tydde det som ett tecken på att Färjestad tar allt för lätt på det här slutspelet. Jag tror det är precis tvärtom. Färjestad har varit med i toppen så länge att de vet att när matchen väl är slut är det dags att glömma den och börja fokusera på nästa. Färskingar glädjer sig åt segrar och deppar över förluster. De rutinerade är redan inne i nästa.

Men Peter Ström hade svårt att dölja sin lycka.

För Frölundas skull hoppas jag att han var ensam. Frölunda har haft problem att vinna på hemmaplan i slutspelet. Nu kommer Göteborgspubliken att hetsa dem ännu mer än vanligt i morgon på hemmaplan. Det gäller att vara iskalla då.

Det finns inget svårare.

Min teori om att Magnus Kahnberg skulle avgöra den här serien såg ut att kunna bli verklighet - de första tio minuterna. Då var han sensationell. Sen mattades han något. Men han är onekligen på rätt väg.

Till sist; världsklass på Färjestads nationalsång när Christer Sjögren klev in på isen. Han var kvällens första vinnare. Conny Evensson var den andre. Det här var Hagfors kväll.