En final som handlar om hjärta och klubbkänsla

- därför vinner Frölunda guld

HOCKEY

KARLSTAD

Frölunda är på väg att krossa Färjestad i SM-finalen i ishockey,

Frölunda glöder, de vill mer, kan mer.

Färjestad spelar som ljummet kaffe.

En främlingslegion som springer åt alla håll just nu.

Jag tror att den här SM-finalen helt enkelt handlar om hjärta. Tar vi spelare för spelare, lagdel för lagdel, är det nästan omöjligt att skilja de här lagen åt.

Det alla trodde var Färjestads svaga punkt, målvakten Sinuhe Wallinheimo, kan inte lastas för någon av förlusterna.

För många importer, Färjestad

Nej, det här handlar hjärta, klubbkänsla, om att brinna för sin klubb, sina fans och sin hemstad. Det är den avgörande skillnaden mellan de här två lagen.

Frölunda är den där perfekta mixen av klubbkänsla, spetsad med några stjärnor på tillfälligt besök.

I klubben med det lila extra är halva laget på tillfälligt besök.

Det hade nästan känts naturligare om Färjestad haft Gevalia som huvudsponsor.

Sveriges två nya storklubbar i ishockey har valt olika vägar, där Frölunda tagit över titeln som Sveriges bästa plantskola, medan Färjestad satsat på den öppna plånbokens politik.

Färjestad la ner satsningen på sina A-juniorer, men har spelare på avbytarbänken som kostar mer per säsong än det kostar att driva ett A-juniorlag.

Nu har Färjestad valt sin egen väg och jag är inte odelat kritisk till det. I stället för att driva ett juniorlag, har man valt att låta talangarena spela division ett och allsvensk hockey i närområdet. Det experimentet startade i höstas och måste få en chans.

Men i fallet Frölunda har satsningen på egna juniorer blivit en succé.

Frölunda jobbar på precis samma sätt som Modo gjort tidigare. Man låter talangerna i närområdet spela kvar i sina småklubbar, tills det är dags att börja på hockeygymnasiet.

Egna spelare: halva laget

På papperet har Frölunda bara en enda egen produkt - Jonas Esbjörs.

Men siffran ljuger. I själva verket är halva laget fostrat i Frölunda från 15-årsåldern.

Henrik och Joel Lundqvist, Jens Karlsson, Magnus Kahnberg, Jari Tolsa, Alexander Steen, Patrik Carnbäck, Peter Ström, Oscar Ackeström, Mikael och Niklas Andersson är alla genuina frölundaiter, även om det står något annat under rubriken moderklubb.

Jag räknar dit Ronnie Sundin också.

Alla som såg honom komma fri i matchen i går förstår vad jag menar.

Trots att han fortfarande talar ludvikamål, är han lika mycket Indian som Sitting Bull.

Frölunda är ett gäng som vill åka dubbeldäckare nedför Avenyn på tisdag och visa hela Göteborg första SM-bucklan på 38 år.

Den hungern har inte årets Färjestad.

Det syns på isen.

Det sägs att laget med den bästa målvakten tar hem SM-guldet.

Frölunda har t v å målvakter som är bättre än Färjestads Sinuhe Wallinheimo.

Det har inte varit mycket till krig i den här finalserien. Det som väckt mest känslor är att TV4:s expertkommentator Gunnar Johansson håller på Färjestad.

Men Johansson är uppväxt 500 meter från Färjestads högkvarter i Karlstad, har sett klubben växa från kvartersgäng till mästarklubb och har både spelat och tränat FBK.

Det vore väl konstigt om han i n t e höll på Färjestad.