Sorry, Leksand – det räcker inte

Mats Wennerholm: Jag tror inte på några under längre

HOCKEY

LEKSAND

De sista omgångarna i elitserien kommer att bli som ett SM-slutspel.

Fyra lag slåss fortfarande om seriesegern, fyra lag har en stenhård kamp runt slutspelsstrecket och två drömmer fortfarande om att hänga kvar utan kval.

Men jag tror inte på några under.

Jag åkte upp till Leksand redan i fredags och väntade mig att finna en hel bygd med panikångest.

Men det enda jag har att rapportera är ett stoiskt lugn i stugorna.

Ja, nästan snudd på förväntan inför kommande kvalseriederbyn mot Mora.

Den allmänna uppfattningen är nämligen att Leksand är för bra för att åka ur elitserien.

Den här gången.

Det är en väldig skillnad mot säsongen 2000/01, då Leksand var i kvalserien senast och åkte ur elitseriens tillsammans med Björklöven. Men då fanns elitseriesatsande Linköping och Södertälje i kvalserien.

I dag skrämmer inga superallsvenska lag på samma sätt.

Inte ens Skellefteå.

Det tycker spelarna, ledarna och folk i allmänhet.

Innan matchen mot Míf igår visade klubbdirektören Jonas Bergqvist runt mig i nya träningshallen, eller vad man nu ska kalla den.

Framtidstro - trots tabelläget

En av Sveriges snyggaste islador, för här stämmer verkligen begreppet lada. En dröm helt i trä. Byggd för reapriset 18 miljoner kronor, eftersom så många frivilliga ställt upp på bygget.

I maj är det meningen att den nya elitseriearenan ska börja byggas runt gamla slitna Leksands Ishall. Förutsatt att finansieringen säkras - en affär på drygt 130 miljoner kronor.

Blir allt verklighet kommer Leksand att ha landets modernaste hockeyanläggningar inom ett år.

Det känns märkligt med all denna framtidstro i en föreningen och ett samhälle, där representationslaget just kravlat sig upp från sistaplatsen i elitserien.

Men det är typiskt Leksand.

Trots att laget ligger där man ligger handlar det om framtidstro och en känsla av odödlighet.

Leksand är fantastiskt.

Det finns faktiskt inget liknande att jämföra med i hela hockeyvärlden, inte ens i hockeyns hemland Kanada.

Mif - allt Leksand inte är

Jag promenerar genom hela Leksand på samma tid som det tar att passera ett kvarter i Stockholm - i bil i rusningstid.

Kontrasten blev slående i går, då Leksand slog Mif med 4-1 och bytte plats med skåningarna i botten.

Mif Redhawks är allt det Leksand i n t e är just nu.

Ett lag i spillror, ett lag utan framtidshopp byggt från ingenting av mångmiljonären Percy Nilsson vars livs stora skapelse, byggföretaget PNB, just gått i konkurs.

Jag vet att flera Mif-spelare redan är ute till försäljning inför nästa säsong, bland andra danske landslagsstjärnan Kim Staal.

Tycker synd om Percy

Mif riskerar att bli en parentes i svensk hockeyhistoria om ingenting händer och ingen hjälp kommer.

Som "Pollenkungens" Rögle ungefär.

I Malmö är det fler åskådare på fotbollslaget Malmö FF:s träningar, än det är på hockeylagets Mif:s matcher just nu.

Och vem sörjer?

Kanske de närmaste fansen.

Övriga hockey-Sverige rycker på axlarna.

Men själv tycker jag faktiskt lite synd om Percy Nilsson.

Hade han gjort det han gjort i lilla Leksand, hade han varit en odödlig hjälte.

Men där vore han å andra sidan aldrig ensam.

Finns Leksands dynamik i Brynäs och i Modo?

De närmaste månaderna ger svaren.

Leksand står redan med spaden i hand för att hänga med i det "nya" hockey-Sverige, där arenor av krympt NHL-modell är en förutsättning för att växa och till och med överleva i en del fall.

Titta bara på serietabellen.

Det är de största arenorna i topp och nästa säsong flyttar Linköping in i sitt nya hem.

Välkomna till framtiden.

Sportbladet granskar streckstriden i elitserien

Längst ned på sidan: Sportbladet granskar streckstriderna.

Mats Wennerholm