Suckarna över Söderström har hörts i hela Karlstad – nu blir slutet värdigt

Lasse Anrell: De förlorade sönerna lever igen

HOCKEY

KARLSTAD

Det var den tredje matchen i det passionerade spel som är hockeyns SM-finaler och fram steg dom som vi lärt oss betrakta som dom förtappade.

Ulf Söderström - som efter åratatal av förlorade möjligheter avgjorde för Färjestad i sudden death.

Jani Hassinen - som efter ett år som varit en vandring i dödsskuggans dal gjorde två mål som kunde avgjort matchen.

De förlorade sönerna lever igen.

Ulf Söderström har vunnit ett SM-guld, men efter en svår knäskada tappade han något. En tro, kanske. En tro på sig själv. Han har en match kvar i Karlstad, sen tar det förlorade självförtroendet honom hem till Linköping, där han blev pånyttfödd en gång i tiden och kanske kan bli det igen.

Hela Karlstad har suckat över Ulf Söderströms tappade känsla för is. Eller för ishockey i alla fall. Från att ha varit en man för Tre Kronor har han varit en man för bänken.

Han borde gjort tre mål i går. Missade öppet mål. Men när Calle Steen, som även han varit en man utan särskilt tydliga egenskaper den här säsongen, serverade honom en perfekt pass i sudden så blev det ett mycket vackert mål som avgjorde.

...och här fick HV ett nytt vapen

Det behövde Färjestad.

Också i HV 71 var det en förlorad son som glänste.

Jani Hassinen värvades som målskytt. Han har varit skyttekung i finska ligan. Han skulle frälsa HV, men istället blev han vad som för tydlighetens skull nog bör kallas En Totalt Misslyckad Värvning - dessutom för stora pengar.

Hassinen har inte levererat. Jag har lyssnat på timtals av utläggningar från folk i Jönköping om vilken usel spelare Hassinen är.

Två ruggiga avslut - och snygga

I går började han i en fjärdeline med Sebastian Meijer och David Fredriksson som är två färskingar som mest är med som utfyllnad. När Martin Thörnberg förlorat en del tänder och blod flyttades Hassinen till kedjan med Kalle Sahlstedt och Per-Åge Skröder och plötsligt började han leverera.

2-2 var ett fantastiskt mål där Johan Davidsson passade och Kalle Sahlstedt höll undan motståndare och Hassinen pricksköt i Wallinheimos vänstra kryss.

3-3 gjorde han efter ett makalöst anfall genom att trä in den i fjärde maskan uppifrån. Det var nästan så man trodde att HV haft nytta av den syträning som de valt som uppladdning.

Det var en märklig match. Färjestad dominerade totalt i första perioden - 17-6 i skott - men HV arbetade sig in i matchen. Stefan Liv var bra igen medan Sinuhe Wallinheimo såg en smula slumpmässig ut.

...men när ska Loppan vakna?

Johan Davidsson och Anders Hussko piggnade till igen men snart måste nog deras målskytt - Stefan Hellkvist - börja visa att även han finns till. Davidsson passade till två mål, var inte inne på något bakåt.

Hos Färjestad anförde Jörgen Jönsson bra. I den giganternas kamp jag skildrat den här finalserien som tog Jörgen ingen poäng. Peter Nordström gjorde ett mål och var inne på ett och orsakade ett genom en utvisning.

Andra spelare avgjorde. De sista var den här dagen de första. Och kanske måste det vara så nu när vi närmar oss påsk att det är de förlorade sönerna som sitter främst vid bordet.

Det var stort att se Kenny Bräck i arenan.

När jumbotronen visade honom i bild spelades "Han har öppnat pärleporten". Jag vet inte vad det stod för men han var nog den enda närvarande som varit inne i dödsriket, kollat lite, gått ut genom porten igen och stängt - utifrån. Såna tankar kan man få när det drar mot påsk.

I går var Kenny på hockey. Så kan det gå.

Lasse Anrell