Utan en frisk Huusko - ingen sjunde match för HV på söndag

HOCKEY

JÖNKÖPING

Jag vet precis hur det kommer att vara.

Ett hemmalag som har chans att avgöra, en hemmapublik som är rusig av förväntningar och långledighet och de kommer att skrika att guldet ska hem, guldet ska hem till Karlstad igen.

Löfbergs lila arena kommer att glöda och jag antar att det kommer att bli en mycket, mycket lång fredag för pojkarna från Jönköping.

HV gjorde en mycket medioker match.

De presterade bland annat åtta power play som var det sämsta jag sett i hela slutspelet. De klarade knappt av att ta sig in i anfallszon, de klarade definitivt inte av att göra några farliga avslut. De såg ut som nybörjare.

När jag såg det förstod jag på något sätt varför. De förlorade gårdagsmatchen efter 15.05 i förra matchen när Anders Huusko klev av efter en bristning i ljumsken mitt i ett skär. Han ersattes av Mattias Remstam i går. Det fungerade inte. Remstam ersattes av Andreas Jämtin. Det fungerade inte heller.

Johan Davidsson försökte och försökte men såg stundtals helt uppgiven upp. Det finns inga människor där när han skulle passa. Det var tomt när han droppade pucken i ett powerplay. Systemet fungerade inte.

Huusko saknades i HV

Någonting saknades och i går var detta någonting Anders Huusko som ända fram till 15.05 i måndags var i sitt livs form och arbetade och slet och var fullständigt livsfarlig varje gång han kom i närheten av målet.

Något dog i HV då, i går var det inte ersatt.

Något dog i HV då, kanske var det känslan av att de var oövervinneliga.

HV 71 i går stod mera för rädsla att göra fel, gå bort sig, förlora - än för vilja att vinna.

Något saknades i uppspelen. Tidigare i slutspelet har det alltid varit minst en spelare i full fart som stormat in i anfallszon. Nu stoppades de vid blå linje. Johan Davidsson och Peter Ekelund stördes. De andra vågade inte.

Den enda som vågade var en briljant Björn Melin. Hans 1-0 var ett klassiskt mål där han först tacklade Radek Hamr rakt in i sargen, sen drog han Emil Kåberg som föll som en Kumlakorv och så totallurade han målvakten Sinuhe Wallinheimo.

Fem plus. Världsklass. Hockeygodis.

I övrigt var det mörker.

Färjestad gjorde ingen stor offensiv match. Ändå vann de rätt lätt.

Hållberg och Jönsson bäst

Bäst var backen Per Hållberg och Jörgen Jönsson. Båda arbetade i 60 minuter och la en nivå för att våga att vinna.

Hållberg gjorde ett mål, ett fint powerplay-mål med äkta klapp-klapp-spel som totalt ställde HV-försvaret. Kalle Sahlstedt hann inte med i markeringen.

Jönsson gjorde ett mål, ett märkligt kraftmål där han först sköt ett skott som tog i båda stolparna bakom Stefan Liv innan han lyfte pucken över målvakten.

Andra jobbade på det sätt som passade just dem bäst. Calle Steen slog en knytnäve i ansiktet på Daniel Ljungqvist som just brutit näsan. Hygglo.

Hannes Hyvönen hade ersatt Pelle Prestberg som var petad efter en usel finalserie. Hyvönen jobbade bra i anfallszon och gjorde ett avgörande mål när han på vilja och kraft bröt sig fram och sköt pucken upp i nättaket.

HV kom lite närmare med 3-2 men var ändå aldrig riktigt nära. Allt var för omständligt, för segt och för lättstoppat för värmlänningarna.

- Spelar Anders Huusko på fredag? frågade någon HV-tränaren Fredrik Stillman efter matchen.

- Det hoppas jag.

- Är det realistiskt?

- Det är nog tveksamt.

Det säger väl allt är jag rädd.

Ingen Huusko i morgon - ingen sjunde match för HV på söndag.

Då blir det i stället fest i Karlstad och en närmast oändligt lång fredag för HV:s spelare som var så nära, så nära...

Guldet ska hem till Karlstad igen, sjöng Färjestadsklacken utanför arenan i timmar efter matchens slut. De har vittring nu, hela Karlstad har vittring och den stämning laget kommer att mötas av inne i arenan i morgon kommer att... ja, ni fattar själva.

Om nu inte Huusko vaknar på långfredagens morgon och känner sig helbrägdagjord och återuppstånden.

Det är nog något för hela Jönköping att be om den här påskhelgen.