”Jag räddade med långfingret”

Osannolike Liv höll nollan igen: Jag fattar inte hur jag gjorde mina räddningar...

1 av 9 | Foto: LASSE ALLARD
Stefan Liv med guldet och Per Gustafsson.
HOCKEY

JÖNKÖPING

Stefan Liv var i chocktillstånd flera timmar efter SM-guldet.

Blicken var tom, all energi var tömd och han var fullkomligt ärlig när han sa:

- Jag fattar inte vad som hänt. Det är bara som ett enda rus. Jag fattar inte ens hur jag gjorde mina räddningar. Bara att jag kände mig helt oslagbar.

När slutsignalen gick hade Liv hållit nollan i två hela matcher och nästan en hel period i SM-final fyra.

Sista målet han släppte in i SM-slutspelet var Jörgen Jönssons 3-2 efter 0.18 i tredje perioden i onsdagens match i Jönköping.

I tid räknat höll Liv nollan i SM-finalens sista 79,42 minuter.

Det är naturligtvis ett nästan oslagbart rekord, i klass med Michael Johnsons 19,32 på 200 meter räknat i ouppnåelighet.

Men Stefan Liv höll på att bjuda på ett mål, då han slängde klubban, plock och klubbhandske i isen med fem sekunder kvar att spela. En färjestadsspelare skickade iväg en puck från egen zon mot det obevakade målet - men pucken gick utanför.

Drömmen slog in

- Men jag hade gärna bjudit på ett mål en sådan här kväll. Jag kunde inte stå kvar i målet när jag kände att allt var klart och det bara var sekunder kvar. Jag var tvungen att göra något.

- Hela mitt liv har jag drömt om att ta ett SM-guld. Det slår allt i mina ögon. Inte ens ett VM-guld eller OS-guld slår det här. I en VM-turnering är du tillsammans med laget i tre veckor. Här har vi kämpat en hel säsong tillsammans. Man har så många att glädjas tillsammans med.

Men Stefan Liv hade svårt att känna den där riktiga glädjen timmarna efter matchen. Han satt bara och stirrade framför sig.

- Jag är helt tom. Det kommer att ta flera dagar innan jag fattar det här. Det sjunker nog in först när jag får sätta mig ner på en stol och bara vara för mig själv. Så här efteråt känns det som jag är på månen.

Så känns det naturligtvis när man vunnit en match med 5-0, trots att skotten slutade med brakförlust - 19-33.

"En hel del tur"

Liv var hela skillnaden.

- Men man ska ha tur också. Ulf Söderström styrde i stolpen i slutet av första perioden och i andra perioden räddade jag en puck med långfingret på klubbhandsken, det där målet som videogranskades. Men den var aldrig inne. Det är naturligtvis en hel del tur, men samtidigt hade jag den där intensiva känslan att vara oslagbar. Fråga mig inte varför, säger Stefan.

Det går att räkna upp hur många fantastiska räddningar som helst, både i den avgörande finalen och förra matchen i Karlstad, då han räddade en avgörande match till Jönköping.

Men fråga inte Liv om det.

Han spelade som i trans och tog allt.

Det enda förlust han drabbades av var minnesförlusten efteråt.

Det var bara guldmedaljen som dinglade där runt halsen, som påminde honom att Sverige fått en ny målvaktshjälte.

Mats Wennerholm