Let´s get ready to rumble

Sportbladets Lasse Anrell: Skönheterna har kommit till byn medan hockeyns odjur slipar knivarna för att plocka dem

HOCKEY

En av mina vänner i Örnsköldsvik mejlar om att han befinner sig i ett rus:

På Konsum köper Markus Näslund mjölk, Peter Forsberg äter pizza runt hörnet och i postkön står han bakom Tommy Salo och bröderna Sedin.

Skönheterna har kommit till byn medan hockeyns odjur slipar knivarna för att plocka dem.

Det är precis som det ska vara.

Spelarna strejkar för glädjen att spela gratis i Elitserien.

Det är en paradox, men det är bara att tacka och ta emot.

Jag vet att hockeyn är skamfilad och en smula luggsliten efter Vitryssland och de vedervärdiga händelserna i Globen sjunde september 2004 när våra 20 bästa hockeyspelare betedde sig som pojklagsspelare som hade en dålig dag.

Jag vet också att svensk hockey bär på ytterligare en händelse som man måste lägga till de två totala förödmjukelserna.

Ju mer jag tänkt på det, desto mer inser jag att det här är en trilogi av fiaskon. Den tredje punkten som jag tänker på är händelsen i Prag i våras när Rob Niedermayer tacklade Peter Forsberg bakifrån in i sargen under VM och hela svenska laget stod med mössan i handen och sa att de accepterade att Foppa behandlades så.

Det är ur de här tre avgörande händelserna som svensk hockey ska resa sig nu.

Det är ur de tre händelserna och den depressionen som de skapat som Elitserien nu ska bevisa att den är världens kanske bästa liga. Och ja, jag tror verkligen att den klarar det. Jag tror att det här blir den bästa Elitserien nånsin.

Ishallar med många barer

Anledningen är egentligen enkel; jag tror Elitserien är mogen för det här. Den har - för att tala politikersvenska - skapat en infrastruktur som är beredd på invasionen av stjärnor och publik. Med infrastruktur menas här ishallar med många barer. Svensk hockey står rustad för att matcherna kan bli en fest igen. Och med fest menar jag inte enbart fest för publiken utan även för klubbkassörerna. Svensk hockey kommer att ha råd med stjärnorna och den kommer att tjäna pengar på dem. Det är bra.

Undantagen är få.

Kanske bara Malmö och Brynäs som verkligen allt mer framstår som de fattige kusinerna från landet. Särskilt Malmö som har en ishall som allt mer påminner om en lada på den polska landsbygden och ett lag bestående av danska lågbudgetspelare. Det går inte att se Malmö som något annat än hockeyns eget Dressmann medan de andra lagen stormar in i årets säsong som Versace, Prada, Armani, vad ni vill. Till och med Mora är flashigare än Malmö.

Det kanske är en parentes men jag kan inte känna annat än en smula sorg över Malmö som hade behövt känna doften och flärden från spelare som Kim Johnsson och Andreas Lilja.

Nu får de sitta och titta på och stillsamt fråga: Har ni fest eller?

Alla arenor är utsålda - utom den i Malmö.

Det är fakta som säger det mesta. Men det här är ju i och för sig inte hela sanningen. Eller snarare ingen sanning alls.

Hockeysverige kommer att njuta

Malmö, Brynäs och HV satsar hemvävt. Det behöver naturligtvis inte innebära att de är årets förlorare. Det kan lika gärna bli tvärtom: NHL-spelare står inte automatiskt för still, klass och värdighet. Eller segrar. Det vet vi från World Cup. Eller snarare: vi vet det med pinsam tydlighet. NHL-spelare kan vara hur värdelösa som helst. Har de inte coacher som kan leda dem spelar de inte bättre än några danskar nere i Malmö.

Dessutom: det blir verkligen roligt för alla hemvävda spelare att slå stjärnorna. Då menar jag inte att Andreas Jämtin kommer att tackla Peter Forsberg bakifrån in i sargen utan verkligen slå, besegra.

Hela Hockeysverige kommer att njuta av stjärnornas konster - men också av att slå dem.

Malmös rödstjärtar kommer att kämpa fjädrarna av sig för att slå Modos påfåglar.

Det blir stort. HV kommer att vilja försvara SM-guldet ännu mer än tidigare, för vinner de SM-guld den här säsongen vet de att de står på världens topp.

Det är lite stort att konstatera: den som vinner SM-guld framme i april 2005 sannolikt är världens bästa lag. Det är nåt att ta en fajt för.

Jag tittade på ticnets hemsida i går och det var så tydligt: hockeylagen toppar biljettförsäljningen just nu. Det är hockeyfeber i Sverige och till och med Djurgården, som vant sig vid att ha en nästan komaliknande publik, har fått stockholmarna att rusa och köpa biljetter.

Och självklart; med namn som Nisse Ekman, Mariusz Czerkawski och Marcus Nilson så skulle även en AIK:are gå och se hockey. Djurgården behöver stjärnor. Nu har de stjärnor.

Hockeyn - glödhet hela vintern

Jag tror att hockeyn kommer att vara glödhet hela vintern.

Dels därför att Elitserien generellt håller hög klass. Matcher i de fullsatta arenorna runt om i Sverige är alltid högklassig underhållning. I år blir det naturligtvis ännu bättre.

Just nu sitter jag i bil på väg till Mora för att börja säsongen med att se mötet Mora-Färjestad. Det blir en försmak av den här fantastiska säsongen. Slår motivation klass? Och i så fall: är det Moras rookies som är mest motiverade eller är det Färjestads stjärnor?

Själv tror jag att Jonas Höglund blir en av årets viktigaste spelare. Men det är bara en gissning.

I morgon far jag vidare på min Sverigeresa till Gävle för att se hemvävda, tråkiga Brynäs mot peppriga Modo. Hur sugna är Modo? Hur fega är Brynäs? Är korven i Gavlerinken lika äcklig som vanligt? Stora frågor, som alltid.

Sen på torsdag blir det en klassisk match, det vet jag redan nu: Örnsköldsvik och match mellan Modo och Luleå. Det blir veckans höjdpunkt, antar jag. Skönheterna kommer hem till byn. Odjuren från norr ska i alla fall försöka stoppa dem.

Och så där fortsätter det i vinter.

Grattis Örnsköldsvik, grattis Sverige, som de säger i Dressmann-reklamen. Men det är inte Battistini-jeans. Det är Armani, Versace och Prada för hela slanten.

Men en sak undrar jag fortfarande: vem ska skydda Foppa när Jämtin och de andra försöker plocka honom?

Det är en bra fråga.

Någon i Modo måste svara.

Annars är det bara: Let´s get ready to rumble... grattis Sverige.

Lasse Anrell