Så byggdes guldlaget...

Strategierna, värvningarna och bakslagen - här är historien om hur Frölunda blev svenska mästare

HOCKEY

GÖTEBORG

Tidernas bästa men också konstigaste elitseriesäsong är slut. Det enda som egentligen är helt naturligt är att Frölunda blev svenska mästare.

Läs vidare så får ni reda på varför - och hur guldlaget byggdes.

Hösten 2003 lägger Frölunda upp en strategi för värvningar inför nästa säsong. Klubbledningen vet att det kan bli en lockout, många spelare kan bli tillgängliga och det gäller att ha en tydlig plan.

Klubbkänslan viktigast

Den viktigaste tanken hade med klubbkänsla och – egentligen demokrati – att göra.

– För oss blev det självklart att vi inte ville ha några stjärnor hos oss. Vi ville inte att vissa spelare skulle tyna bort på grund av att vi tog hem storstjärnor, berättar klubbdirektören Mats Ahdrian.

Värvningarna, och kanske framförallt de som inte värvades, blev nyckeln och grunden till det andra guldet på tre år.

Mats Ahdrian, Christer Kellgren, Janne Karlsson och Stephan Lundh var överens om att i första hand ta hem spelare som tidigare spelat i Frölunda. Därför var trion Per– Johan Axelsson, Christian Bäckman och Daniel Alfredsson självklara mål. Vid en resa till USA träffade Frölunda alla tre och diskuterade spel i Frölunda vid en NHL– lockout. Alla var positiva och Frölunda visste tidigt att de skulle spela i Frölunda vid en lockout.

– Huvudskälet var att alla tre skulle kunna glida in i omklädningsrummet och ta sina platser utan dramatik. De skulle smälta in och vi visste att de var bra killar, säger Mats Ahdrian.

En fjärde spelare tillhörde i början också den gruppen: Kristian Huselius.

Plüss värvas

I januari 2004 tar Frölunda fram en lista med namn på spelare som man ville ha. I det läget var Huselius högaktuell men valde själv att köra individuell träning och kontakten mellan Frölunda och Huselius blev allt svagare.

Istället blev schweizaren Martin Plüss klar. Ett relativt oskrivet kort som skulle visa sig bli en succé. Både Djurgården och Färjestad ville ha den lille tekniske ytterforwarden men han valde till slut Frölunda.

Tänker ekonomiskt

– Vi fick reda på att Martin ville röra på sig och Conny Evenssons rekommendationer vägde tungt i det läget, förklarar Ahdrian.

Lite senare gjorde man klart med ännu en ytterforward, Peter Högardh, som efter fyra år kom tillbaks till Frölunda. Plötsligt blev frölundafansens gunstling, Kristian Huselius, en ytterforward för mycket.

– Vi började tänka på de ekonomiska konsekvenserna och vi kände att det räckte med fyra lockout– spelare. Dessutom behövde vi inte en ytterforward till, berättar Mats Ahdrian.

Huselius hamnade istället i Linköping och resten vet ni.

Lillis blir huvudtränare

Stephan "Lillis" Lundh blir klar som ny huvudtränare från Malmö i slutet av april. Han var inte första namnet på önskelistan men bland de första och hans betydelse för guldet ska inte förringas.

– Jag tvekade aldrig när jag fick chansen att träna Frölunda. För mig är det det finaste erbjudandet man kan få som tränare, sa Lundh tidigt.

Enligt Pebben Axelsson är Lillis den coolaste tränare han haft. Det enda man kan vara säker på är respekten i spelarnas röster när de talar om Lillis, och den hörs tydligt.

Steenchocken

I slutet av april kom chockbeskedet att lagets unga lovande center, Alexander Steen, skrivit på för hårdsatsande Modo. Ett dråpslag modell större.

– Att en spelare väljer att lämna oss kan vi acceptera. Saken med Alex var att vi hade gjort klart om en fortsättning, så plötsligt åker han på semester och sedan får vi reda på att han skrivit på för Modo. Det var inte juste, berättar Mats Ahdrian.

Plötsligt står laget med bara två centrar, Joel Lundqvist och Jonas Johnson. Lösningen blir så småningom Samuel Påhlsson och en omplacerad Martin Plüss. Båda starka tekare, något som under flera år varit en bristvara i Frölunda.

– Samuel är i våra ögon kanske Sveriges bästa center och vi ville göra allt för att han skulle komma till oss, berättar Ahdrian.

Flickvännens vilja och kompisskapet med Jan– Axel Alavaara var faktorer som avgjorde och under slutspelet förklarade Påhlsson för Sportbladet att en fortsättning i Frölunda inte är osannolik. Så bra trivs han redan.

Lilja nära att värvas

På backsidan satsade Frölunda ännu ett år finskt. Man släppte Kimmo Eronen och Erik Kakko och hämtade Jokerits Arto Tukio och teknikern Tom Koivisto från St Louis. Också det en mycket lyckad rokad skulle det visa sig.

Men det var nära att man också värvat Andreas Lilja som senare hamnade i Mora.

Lilja skrev på för Nashville och ville ha ett lockout– .kontrakt och fick det hos Mora.

Salo – inte Chara

Men det kunde mycket väl blivit så att både Andreas Lilja och Kristian Huselius hamnat i Frölunda.

– Ja, och det olyckliga som hände under World Cup kunde lika gärna ha hänt hos oss. Det gäller hela tiden att vara ödmjuk inför saker och ting, säger Mats Ahdrian.

Men en back till behövdes. Till slut stod valet mellan två spelare. En av dem blev guldhjälte igår, den andre buades ut så fort han rörde pucken. Valet föll på Ottawas Sami Salo men det var nära att det blev Zdeno Chara

– Vi tyckte att Chara var fantastisk men han fick en skada i fingret efter World Cup och i slutänden just då kändes det rätt att välja Sami, berättar Mats Ahdrian.

Sista pusselbiten är självfallet Daniel Alfredsson.

Göteborgspubliken fick vänta länge på sin superstjärna men till slut, i mitten av januari, kom han.

Han har kallats diva, girig och snål men aldrig av någon som haft med Daniel Alfredsson att göra. Han ställer alltid upp för media utan att klaga, han hjälper de yngre med tips, skriver mängder med autografer och visar vägen på isen med uppoffrande spel.

Daniel Alfredsson var precis den superstjärna laget behövde och det gäller också vid sidan av isen.

Man kan alltid fråga sig om Frölunda vunnit guld också utan Affe men svaret känns plötsligt ointressant.

Han har blivit en del av årets guldlag lika väl som alla som spelat hela säsongen.

Och han blev den sista pusselbiten i guldbygget.

Martin Strömberg