TIDERNAS MÄSTARE

Lasse Anrell: Frölunda är bäst någonsin – och de vet hur man firar

HOCKEY

GÖTEBORG

Den här staden vet verkligen hur man firar ett SM-guld.

Och varför skulle den inte göra det.

De har ju världens bästa hockeylag.

De har ju tidernas bästa elitserielag.

De har ju Sveriges två bästa juniorlag.

Så varför skulle inte den här staden veta hur man firar ett SM-guld.

JAAAAAAA! Niklas Andersson har slagit in 1-0-målet i sudden death och samtliga lagkompisar störtar in på isen för att hylla matchhjälten. Frölunda var överlägset i finalserien mot Färjestad. "Frölunda 2005 är bäst - nånsin. That´s it", skriver Lasse Anrell.
Foto: ANDERS DEROS
JAAAAAAA! Niklas Andersson har slagit in 1-0-målet i sudden death och samtliga lagkompisar störtar in på isen för att hylla matchhjälten. Frölunda var överlägset i finalserien mot Färjestad. "Frölunda 2005 är bäst - nånsin. That´s it", skriver Lasse Anrell.

Jag vandrade hem genom Göteborg i natt efter matchen.

Det var en vandring bland hundratals, tusentals firande och festande människor. Nercabbade bilar fyllda av människor som sjöng och skrek och drack, en vandring förbi krogar som var fulla av firande människor. Fulla, glada, nyktra.

Den här stan övade för två år sen.

Nu kan den fira. Nu vet den hur man firar att man är bäst i den enda sporten där vi befinner oss på en världsnivå i Sverige. Nu vet den hur man firar att man är bäst i hockey.

En av alla firare kom fram till mig på Avenyn:

- Kommer du ihåg att du skrev i höstas att det här kanske var världens bästa lag i världens bästa liga? sa han.

- Ja, sa jag.

- Står du fast vid det? sa han.

- Ja, sa jag.

Alfredsson darrade...

Och varför skulle jag inte det. Jag minns också hur jag skrev i vintras att just när man tyckte att Frölunda var för överlägsna i elitserien - då värvade de Daniel Alfredsson, en av världens bästa och högst betalda spelare.

Då värvade de killen som aldrig vunnit nåt, killen som inte ens fick vara med i tv-pucken.

Vi har sett hur han glänst i slutspelet.Hur han varit bättre än Foppa, Näslund och Sedinarna ihop.

I går glänste han inte. Jag tror jag vet varför. I går var han återigen den lille pojken som inte fick vara med de där andra pojkarna i tv-pucken. Då var han pojken från de enkla förhållandena som inte fick vara med de tuffa pojkarna i 15-årsåldern, de flesta från lite finare förhållanden, som tv-puckare ofta är.

I går darrade han.

Skulle han äntligen få vinna?

Klart att Daniel Alfredsson darrade och en annan spelare fick kliva fram. Niklas Andersson med 373 matcher i Frölunda och ett SM-guld. En retur på ett skott från Sami Salo och ett säkert avslut i en match när plötsligt alla Frölundas skarpskyttar sköt så illa att deras skott riskerade att oftare träffa folk ute i korvmojarna än målet. Då sköt han enkelt och guldet var återigen i Frölundas ägo.

...men brann inombords

Jag försökte inte ens ta mig fram till Daniel Alfredsson. Jag visste på nåt sätt vad han skulle säga. Han skulle få till några väl genomtänkta saker som inte sa nånting. Som ett slags hockeyns svar på Henke Larsson. Men jag vet att han brann inombords. Jag vet att han bar på känslor så starka att det inte var nån idé att försöka uttrycka dem. De ä ingen idé att förklara för den om inte begriper, som Stenmark skulle sagt. Såna känslor vill man kanske bevara för sig själv.

Hur bra är Frölunda?

Oerhört bra.

Jag har inte sett alla lag i ryska ligan så jag duger kanske egentligen inte till att analysera storheten i elitserien jämfört med den ligan. Men jag kan läsa laguppställningar och jag kan jämföra. Lönerna i elitserien är lägre, Michael Nylander tjänar tio gånger mer i ryska ligan än Daniel Alfredsson gör här. Det kanske säger nåt. Men jämnheten, de sammansatta lagen med fyra starka femmor kan ingen liga konkurrera med. Det vet jag.

Frölundas förstafemma med Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson och Samuel Påhlsson skulle vara en stark förstaline i NHL.

Bäst - that´s it

Frölundas fjärdefemma med Jari Tolsa, Joel Lundqvist och Magnus Kahnberg skulle vara en hyfsad line i NHL. När Frölunda hade powerplay första gången i går valde tränaren Stephan Lundh att spela med fjärdelinen. Det säger en del om lagets styrka.

Bäst nånsin i elitserien?

Ja, självklart.

Det bästa laget nånsin tidigare var, i den mån jag kan överblicka sånt, Brynäs klassiska lag från 60-talet. Men det var innan elitserien blev verklighet. Brynäs hade minst tre starka kedjor. Men Tord Lundström var ingen Per-Johan Axelsson och Lars-Göran Nilsson var ingen Daniel Alfredsson. Möjligen var Håkan Wickberg kanske var en Samuel Påhlsson. Men Frölunda 2005 är jämnare, starkare och bättre. Och jämfört med Djurgårdens starka lag i början på 90-talet - där Stephan Lundh faktiskt var en av guldcoacherna det tredje året - är det här ett lag som är betydligt mer kreativt framåt.

Och Färjestad med Loob, Rundqvist, Bengt-Åke Gustafsson och de andra kan inte konkurrera de heller. Det bara är så.

Frölunda är bäst.

Det bara är så.

Frölunda 2005 är bäst - nånsin.

That's it.

Det finns många guldmakare.

En av de stora är Stephan Lundh.

Han har haft några bittra stunder i sitt liv, dels ett förlorat SM-guld i sudden death med Djurgården i Globen, dels ett fiasko i VM i Lillehammer, så bitter som han var då har jag aldrig sett honom.

Lundh litade på sitt lag - stort

Han går segrande ur den här finalserien på många sätt. Han höll fast vid sin idé. Han vårdade hockeyn och värdigheten. När vi i media gapade om att Frölunda var fega sa han att vi inte begrep hur de jobbade. Han föll inte i Färjestads fälla att spela fult och han satte inte in Frölundas buse Jens Karlsson trots att vi i media försökte hetsa honom. Han höll fast vid sin linje och det vann han på. Han litade på sitt lag och sina spelare.

Det är stort.

Därför blev han en vinnare. Johan Tornberg i SVT sågade honom som en usel coach. Nu vet hela Hockeysverige att Tornberg hade fel. Stephan Lundh är en stor coach. En vinnare.

Den här staden vet verkligen hur man firar ett SM-guld.

Hela stan är är ett hav av rött, vitt och grönt och lycka och rus och cigarrer och champagne och folköl.

I dag klockan 18.00 kommer spelarna till Götaplatsen. Då börjar firandet på allvar.

De fem bästa mästarna genom åren

Mer om SM-finalen:

Lasse Anrell