Modigt, Boork – men nu måste segrarna komma

HOCKEY

LULEÅ.

Vesa Viitakoski, Mikael Wahlberg och Tommi Miettinen har alla fått sparken av Leif Boork.

Vad som är rätt eller fel står skrivet i stjärnorna, men Brynäs hårdföre tränare är onekligen väldigt, väldigt modig.

Boork spelar ett högt spel.

Kommer inte segrarna snart är det nämligen ingen spelare som får gå från klubben.

Det får Leif Boork själv göra.

Brynäs är en förening med anor och jag antar att det gammalmodiga sättet att se på idrott fortfarande sitter insprängt i väggarna och högt aktade Leif Boork har – som någon form av städare – fått fria händer att modernisera klubben.

Han vill slå hål på en kultur i föreningen, som i korthet innebär att de så kallade stjärnorna har tillåtits lägga sig till med diverse manér – manér som varit till skada för resten av laget.

Sportchefen Michael Sundlöv och klubbdirektören Kent-Åke Eriksson – två svaga kort i organisationen – har medvetet gjort sig till statister och ser från sidan Leif Boork sopa rent i omklädningsrummet.

Sportsligt har de misslyckats

Först fick Vesa Viitakoski lämna truppen och nu är det Mikael Wahlberg och Tommi Miettinen som inte får fortsatt förtroende i klubben.

Tre stjärnor – på papperet.

Sportsligt sett har ingen av dem lyckats, men jag tror inte det är förklaringen till att killarna numera inte längre har Gavlerinken som hemmaarena.

Nej, det finns någonting annat bakom skynket och har man läst tidningarna de senaste veckorna förstår man att Leif Boork kräver att stjärnorna – trots sin ställning i laget – ska gå i bräschen under varje samling, träning och match.

Det har inte trion gjort.

Det har jag förstått.

Pratade med Leif Boork efter matchen i Luleå och han sa någonting kryptiskt om att ”inga spelare ska få stå i vägen för spelare som vill fram, som vill utvecklas” och där någonstans ligger nog förklaringen bakom storbråket i Brynäs.

Ramaskri väntar?

Nu återstår det att se om ledningen i Brynäs vågar åka på tåget den har hoppat på.

Gissar att Leif Boork – om laget fortsätter att förlora – kommer att uppleva ett ramaskri, som inte setts sedan undertecknad hamnade i bråk med en parkeringsvakt i veckan.

Fansen är redan förbannade och nu måste herr Sundlöv och herr Eriksson visa handlingskraft och backa upp sin tränare, som de tills dags dato avgudat.

Någonstans måste man även komma ihåg att Brynäs de tre senaste säsongerna hamnat elva, tia och elva i elitserien och i läsande stund ligger Brynäs nia i tabellen – en poäng från slutspelsplats.

Det är en viss skillnad det.

Ingen hade vågat ”en Boork”

Leif Boork har en märklig förmåga att hamna i rampljuset, men jag är övertygad att han gör vad han tror är bäst för klubben.

Han har varit med för många år för att låta personliga vendettor styra sitt agerande i lagen han jobbar för.

Däremot kan man kanske ifrågasätta hans strävan efter att skaffa makt i klubbarna han jobbat i.

Både i Hammarby och Almtuna – Boorks senaste klubbar – har han skött allting från jobbet på kansliet till träningar.

Leif Boork är modig och jag undrar hur många tränare som tänkt samma sak om sina så kallade stjärnor, men som inte vågat göra någonting?

Vem hade vågat göra ”en Boork”?

Nej, inte ens Niklas Wikegård.

Avslutningsvis:

Skillnaden mellan Luleå, som besegrade Brynäs i går, i år och tidigare år är att laget kan vinna utan att spela bra.

Det har jag inte sett sedan klubben vann SM-guldet 1996.

Patrik Thornéus