Snälla Brynäs, bli lite tuffare

Peter Wennman: Det riktiga, stolta Brynäs skulle aldrig ha accepterat det som sker idag

HOCKEY

GÄVLE

Ingen är arg.

Ingen hatar som Tord Lundström, ingen ger mördarblickar som Stig Salming, ingen muttrar som Tigern Johansson, ingen gnäller som Håkan Wickberg, ingen säger "ner med dom jävlarna i Nybroviken" som Lars-Göran Nilsson.

När snällheten kom till byn... var det då Brynäs började dö?

Kramgoa grabbar Sportbladets Peter Wennman efterlyser tuffare tag i Brynäs
Foto: PERNILLA WAHLMAN
Kramgoa grabbar Sportbladets Peter Wennman efterlyser tuffare tag i Brynäs

Efter 3-3-matchen mot Timrå i går dröjde jag mig kvar i Gavlerinken och tittade en stund på veteranlagets sena kvällsträning, chansen fanns ju att jag skulle få uppleva en tempohöjning.

Medan de pensionerade hårdingarna gled omkring på isen (jag såg dig nog, Tommy Melkersson!) undrade jag stilla hur de egentligen känner inför allt det nya som händer i gamla Brynäs.

Jag talar inte om den tramshockey som laget tvingas spela idag, alltså under de regler som gör att du blir utvisad om du så bara kliar dig på suspensoaren. Det är ju lika för alla.

Jag talar om mjukisattityden.

Allting var inte bättre förr och det är en smula uttjatat att babbla om Brynäs forna idoler, men jag kan inte låta bli:

Det riktiga, stolta Brynäs skulle aldrig ha accepterat det som sker idag. Åtta raka matcher utan en fullpoängare. Knappt två mål i snitt per match. Ännu en säsong där elitseriekontraktet kommer att hänga på en skör tråd.

Hjältarna i det gamla tjuriga, elaka, kaxiga Brynäs hade slutit sig samman, eldat upp sig själva till vansinne och spottat resten av världen i ansiktet.

Borde inte varit nöjda i går

I dag kan man kliva in i Gävlegängets omklädningsrum efter ytterligare en besvikelse, som mot Timrå, och möta "a nice bunch of guys".

Jag snackade med gamla vänner som Andreas Dackell, Ove Molin och Tommy Sjödin (nästan de enda jag känner igen i Brynäs idag) och det var synnerligen trevligt.

Men jag hade hellre sett att de bett mig fara åt helvete.

Jag vill inte se en glad och nöjd brynäsare efter 3-3 hemma mot Timrå.

Det är ju samma sak med Leif Boork:

Häromdagen frågade Tv 4 "vem ska du sparka nu då?" efter ännu en förlust. Boork skrattade när han svarade och såg GLAD ut.

Han var också oerhört positiv och fylld av optimism efter den skräpmatch (det var faktiskt det) som Brynäs gjorde i går.

Så vad är det som pågår?

Vet Boork nånting som vi andra inte vet?

Varför är inte spelarna mer oroade av att det inte fungerar?

Varför är alla så förbannat nöjda och glada?

Vem har anställt en konsult i positivism?

Jag föreslår att Brynäs utser en speciell Gnällkommitté bestående av utvalda ex-stjärnor (det finns många att välja bland) som får utbilda dagens välartade ungdomar i konsten att hata att förlora.

Den ende som verkligen ser ut att må riktigt dåligt är sportchefen Michael Sundlöv. Uj, uj, där är det stressfaktor 12 just nu.

Det kan möjligen bero på att han har en grinig vinnarskalle av den gamla skolan.

Sundlöv utsatt

Det kan också bero på att Brynäs fans utsett honom till syndabock. När lagets buss kom till Gävle i lördags natt efter bortamötet med Modo stod det saker sprayade med jättebokstäver på Gavlerinkens väggar.

Saker som:

- Avgå, din jävel!

Det var riktat mot Sundlöv, inte mot Leif Boork.

Boork påstår att han blivit förvånansvärt positivt behandlad av fansen den senaste tiden. En annan ledare i Brynäs bås sa igår:

- Jag blir inte ens hotad med stryk när jag går på stan. Det är sensationellt.

Höll på att säga att jag gillar att några fans reagerar, även om det sker på ett felaktigt sätt ibland. Det som är ännu värre är total likgiltighet.

Jag menar, i fjol fick självaste Brynäs slåss för sin existens mot storheter som...vad var det, Oskarshamn? För mig som Gävlegrabb uppväxt med Lill-Strimma och Salming och Virus var det en förolämpning.

Tycker Brynäs att det ska vara på den nivån? Är Brynäs av idag nöjt med att hålla näsan precis över vattenytan som de senaste säsongerna?

Det kan sluta illa, det.

Det jag såg mot ett Timrå som totalt utklassade Brynäs i tredje perioden och i sudden death skvallrar om att det mycket väl kan bli nerflyttning.

Vi hamnar då i en situation där Gävlepubliken, som sett elithockey oavbrutet sen i början av 1950-talet, förväntas gå och se allsvenskan i den nya Läkerol Arena.

Har redan sågat Boork

Det kan sluta med död och pina för Brynäs, sanna mina ord.

Och Boork, då?

Ska jag inte såga honom efter sparkningarna av Viitakoski, Miettinen och Wahlberg och de uteblivna segrarna?

Nej, det gjorde jag redan när han fick jobbet. För övrigt är ord som "bödel, diktator och envåldshärskare" använda av andra på sistone.

Jag talade med flera gamla stjärnor i går som ansåg att det "blivit bättre ordning" och ett annat tänkande i klubben sen Boork anlände.

Det låter kanske bra.

Nu är det bara resultaten vi väntar på.

Dessutom:

Har Brynäs tagit fan i båten får man banne mig ro honom i land också.

Jag önskar att jag en dag får skriva:

När Boork kom till byn...var det då Brynäs började leva igen?

Peter Wennman