Hela Sverige skrattar

Stöddiga Färjestad bjöd på riktig skithockey - mot lika dåligt LHC

HOCKEY

LINKÖPING

Det är alltid underhållande när gamla storheter faller.

Färjestad faller just nu och jag kan höra hur hela Hockeysverige skrattar.

Stora, starka, stöddiga Färjestad - äntligen får Håkan Loobs gäng svettas lite.

Det är många i Sverige som inte gillar Färjestad. Det är självklart när man inte bara vinner utan dessutom brukar ha för vana att år efter år köpa upp bästa motståndarnas bästa spelare. Hållberg, Henriksson, Ledin - listan kan göras lång. Det är inte så man skaffar sig vänner bland motståndarna.

Så det är inte många som gråter av medlidande nu när Färjestad svettas och sparkar tränare.

Men det är bara tio år sen de var i kris senast i Färjestad. Då var det geniförklarade Conny Evensson som såg lika trött ut som Bo Lennartsson gjort senaste veckorna. Conny avgick också. Sen kom Per Bäckman och resten är en tioårig framgångssaga av pengar, ny hall, avundsjuka och medaljer.

Men inte nu.

Färjestad just nu är spillrorna av ett lag. Jag vet att det är en tråkig analys att spelare tappar självförtroende men det är exakt vad man ser när man ser Färjestad. Att se Färjestad i går var som att se Leksand i november.

Att se Linköping i går var dessutom som att se Södertälje i januari, så ni förstår att det inte var någon vacker match. Det var snarare en bedrövlig skitmatch. Minst dåliga lag vann.

Betyget på Färjestad måste bli lågt.

Vantrivs i laget

Flera spelare underpresterar och har har gjort en usel säsong under Bo Lennartsson och Leif Strömberg. Största besvikelserna har Thomas Rhodin, Rickard Wallin, Jonas Frögren, Per Ledin och Jörgen Jönsson varit. De har stagnerat och tydligen vantrivts.

Nästan lika stora besvikelser har Pelle Prestberg, Per Hållberg, Radek Hamr och Jesper Mattsson varit.

Det är skickliga spelare allihopa. Högavlönade stjärnor i närheten av landslagsklass. Men inte i år.

Färjestad i går spelade med lite enklare linjer än tidigare.

Men de spelade inte bra. Matchen blev lite bisarr eftersom någon hade släppt in den unge finske demondomaren Aleksei Rantala på isen och han tillämpade en mycket finländsk version av nolltolerans där han bland annat hade egenheten att döma utvisningar under avvaktande utvisningar. Oftast som alltid tog han alltså ut två spelare - i samma lag.

Genant dåliga - jobbigt att se

Fem mot tre var lika vanligt som fem mot fem men lagen var verkligen usla i powerplay. Det är så typiskt för lag utan självförtroende. De kan inte spela powerplay, vågar inte vara eleganta. Det var genant att se hur dåliga de var. Även Linköping.

Men det var två inslag som gjorde att jag trots allt såg ett visst hopp för Färjestad:

4Ingen av tränarna gnällde på domaren efter matchen. Det var lika för båda lagen sa Clas Eriksson och Per-Erik Johnsson. Inget tjafs. Inga sura miner. Ingen felfokusering. Den enda som gnällde lite var Håkan Loob men han brukar ju gnälla så det räknas inte riktigt.

Det andra jag noterade var Thomas Rhodins ansikte i utvisningsbåset när han drog på sig en  hakningsutvisning när det var två minuter kvar och Färjestad borde kvitterat istället. Han var förkrossad, förbannad och förtvivlad.

De styr ingen längre

Det tycker jag Färjestad ska ta med sig. Färjestad brukar vara så smarta så det anpassar sitt spel efter domarnivån. Förut visste de att de kunde styra Hockeysverige men inte domarna. Nu måste de inse att de inte styr någonting alls längre.

Då finns det hopp.

-Vad ska Håkan göra nu, hånade publiken Loob i en elak ramsa.

Jag frågade honom efter matchen.

-Ska ni köpa nåt?

-Ja, det måste vi nog.

-Vad då? Andreas Johansson?

-Nä, han blir tydligen kvar där nere. Men nåt blir det. Vi måste ju hänga med nu...

Så är det. Håkan vet att Hockeysverige vill se honom lida ännu en tid. Den glädjen tänker han inte bjuda på.

För övrigt var hemmaklacken sämst. Ramsor som "zig zack zigenarpack" vill jag aldrig mer höra.

Lasse Anrell