Ett fall framåt - men oro bakåt

HOCKEY

GÖTEBORG

Det talas om "fall framåt".

Framåt är jag inte orolig.

Mer det finns anledning till oro i försvaret, där det mesta faller just nu. Öppna sår i egen zon gör att laget är på väg mot sin sämsta säsong på flera år.

En seger och en oavgjord på de nio senaste.

Jag har skummat lite i gamla resultatlistor och tror mig kunna konstatera att Frölunda inte haft ett så stort poängtapp sedan Tommy Boustedt basade i båset.

Då blev det inte ens semifinalspel.

4 av 21 poäng

Skriver vi nio matcher så räknar vi med fiaskot i European Champions Cup i Ryssland.

Lämnar vi ryssfiaskot bakom oss så är det ändå sju elitseriematcher, 21 poäng att spela om, där Frölunda endast lyckats ta fyra.

Fyra av 21.

Jagande lag i tabellen nafsar Frölundaspelarna i damaskerna och nu är det bara en poäng ner till tredje lag.

Andraplatsen är enormt viktig, inför slutspelet, men just nu känns det som supportrarna får vara nöjda om mästarna klarar fjärdeplatsen.

Frölunda spelar bra hockey i anfallszon och är bara tio mål sämre än under succén i fjol, vid samma tidpunkt. Ingen fara där.

Två förklaringar

Men hemåt är det värre. Laget släpper till anmärkningsvärt fler skott för motståndarna än tidigare säsonger och antalet insläppta mål är 30 fler än i fjol, efter lika många spelade omgångar. Frölunda har redan i dag 13 fler insläppta mål än de hade under hela förra säsongens grundserie, och då har de åtta matcher kvar att spela i vår.

Fortsätter laget släppa in mål i samma takt resten av säsongen landar de på 133 baklängesmål, något de inte ens varit i närheten av de tre senaste vintrarna.

Det finns två förklaringar till det oroliga försvarsläget, som jag ser det.

1) Henrik Lundqvist var osannolikt bra och förstås omöjlig att ersätta. Vinterns målvakter har haft en otacksam uppgift; Tommy Salo hade lagt av men kom tillbaka, i ny miljö, och blev sedan skadad, och Micke Sandberg har mest ägnat tid i båset, precis som i fjol.

2) Utvisningarna. Frölunda har dragit på sig fler tvåminutare än på flera år och därmed kastat spelarna in i en negativ spiral och dålig rytm och onödigt slitage. Därav det ökade antalet skott på eget mål.

- Men det här var ett fall framåt, sa Stephan Lundh efter oavgjort mot Modo.

Det är just det, att det handlar om fall i vinter. Inte steg framåt.