Han ruskade på huvudet och åkte av isen för gott

HOCKEY

LULEÅ

Varning, vänd inte ryggen till i den här kvartsfinalen - då smäller det direkt.

Tre matchstraff i Luleå i går, alla för tacklingar snett bakifrån.

Inte snyggt.

Om inte spelarna lägger av med dumheterna kan det sluta riktigt illa.

Jag tänker inte sitta och rasa över rå hockey eller försöka hetsa fram en överdriven bild av det som hände på isen, ty så fruktansvärt hemskt var det inte.

Men en varning är definitivt på sin plats.

När spelarna börjar ge sig ut på hämnduppdrag och dundrar in varann i planket så att blodet skvätter, då är det lätt att det urartar. Det återstår trots allt minst två matcher i den här serien efter Linköpings 4-0 i går.

På de två mötena i Luleå har det blivit sammanlagt fem matchstraff, varav fyra för Linköping.

Blod - då jädrar är det goodbye

I lördags handlade det om en dansk skalle och en vårdslös tackling rakt framifrån - i går kväll gällde det att ha ögon i nacken.

LHC:s Patric Blomdahl var den förste syndaren när han smällde på Karl Fabricius i ryggen. Samme Blomdahl visade samma tendenser redan i match ett, men klarade sig lindrigare undan då.

Näste Linköpingsspelare att skickas ut i omklädningsrummet var Jyrki Välivaara, som körde in hemmajunioren Robin Lindqvist i plexiglaset så blodflöde uppstod.

Domaren Thomas Andersson gav först två minuter till Välivaara, fick sen syn på blodfläcken på isen och ändrade sig till matchstraff.

Ursäkta, men här hänger jag inte med i regeltolkningarna. Om Lindqvist hade brutit fyra revben och fått svåra inre blödningar, då hade det alltså fortfarande bara varit två minuter. Men om det är blod som SYNS, då jädrar är det goodbye för resten av matchen.

Nå, näste man till rakning var Luleås Lubos Bartecko, och det var inte mycket att snacka om. Han var helt enkelt förbannad, på sig själv eller nån annan, och körde i hög fart på en stillastående Fredrik Emwall vid sargen. Det var en situation som företog vissa likheter med finländaren Ruuttus tackling på Jaromir Jagr i OS.

Kvällens tema var alltså ryggar.

Den bredaste av dem alla, Mikael Renbergs, fick sig en smäll i början av tredje perioden och sen kunde hela Coop Arena följa hans tappra kamp mot plågorna.

Jag vet inte om jag ska kalla Micke för dumdristig eller en riktig hjälte, men med en kropp som redan fått kämpa mot dåliga ljumskar och förkylningsbakterier gick han ut i omklädningsrummet - för att sen komma tillbaka och göra ett nytt försök att spela.

Det gick inte. Han ruskade på huvudet och åkte av isen för gott.

Luleås power play - bedrövligt

Renbergs ryggtavla när han försvann ut i en korridor var en talande bild. Hans smärta var Luleås smärta.

Det var bilden av en man som försökt göra sitt yttersta, men som inte klarat det. Precis som det Luleå som verkligen försökt allt - men inte räckt till.

Vi bör komma ihåg att det fortfarande bara står 2-1 i matcher. Men Luleå saknar riktigt vassa vapen mot det jämnare, coolare och imponerande försvarsstarka Linköping. Målvakten Fredrik Norrena gjorde en stormatch i går, men han kunde tacka högre makter för att det inte blev bakklängesmål vid flera tillfällen. Hemmaspelarna var nästan skrattretande ineffektiva när lägena dök upp.

Luleås power play ska vi inte ens tala om. Inte ens när laget tagit ut mål-Leinonen och spelade sex utespelare mot tre i slutet skapade man nåt riktigt farligt - trots vunnen tekning i Linköpings zon. Bedrövligt. Det var faktiskt LHC som var närmast att göra mål med en långpuck strax förbi den tomma kassen.

Till Luleås försvar ska sägas att LHC spelar ett boxplay i fyra mot fem som är helt fenomenalt. Om Melin är konstruktören av detta bör han bums söka världspatent.

Backveteranen Thomas Johansson, inne på sitt 13:e slutspel, satt utpumpad i omklädningsrummet efteråt och mådde definitivt bättre än efter matchen i lördags. Då gjorde han självmål i femte perioden.

- Vi är väldigt bra i box play, men det känns ju onödigt att behöva spela det så ofta. Det tar på krafterna. Det är skitkul med match varannan dag, men det gäller att ha ork, att äta och sova och lyssna på kroppen, sa han.

Hur långt orkar Linköping?

- Många säger att vi blir rädda när det är dags för slutspel. Så är det inte alls. Vi har allt att vinna och ser möjligheterna. Det är skönt drag i laget, det kan jag garantera.

Peter Wennman