Hyckleri, Melin - det var urlöjligt att inte erkänna

HOCKEY

LINKÖPING

Hyckleriet känner inga gränser.

När en hockeytränare beordrar in en spelare på isen för att starta ett jätteslagsmål står samme tränare som en korgosse efteråt och sätter upp en oskyldig min:

- Jag? Skulle JAG? Nää, det där är bara sånt som händer.

Matchuret stod på 19.51 i Cloetta Center och Luleå hade en sensationell, ointaglig

5-2-ledning mot ett Linköping som kände sig blåst, lurat och rånat på öppen gata.

Nio sekunder kvar och LHC-coachen Roger Melin slänger plötsligt in Patric Blomdahl, killen som fick matchstraff i Luleå senast och som spelat fult och ovårdat genom hela kvartsfinalserien.

Vem som helst kunde ana vad som skulle hända. Och visst, Blomdahl tar några snabba skär fram till förste bäste Luleåspelare och startar ett slagsmål som skapar vilt tumult.

När det storbråket - och det efterföljande på slutsignalen - var över hade ÅTTA MAN fått matchstraff. Fyra i varje lag.

Totalt antal matchstraff på fyra möten lagen emellan: 13!

Det innebar att alla vi som satt och längtade efter lite action i den här matchen hastigt och lustigt fick mer än vi bad om. Det var nästan omöjligt att hålla reda på alla knytnävar som ven och vem som slogs med vem. Mitt i gröten såg jag en massa tentakler sticka ut åt olika håll, det såg ut som en bläckfisk som försökte para sig med en säckpipa, men jag tror det var två hockeyspelare som rullade runt.

Drömläge förstås att sätta sig ner och fördöma det förskräckliga hockeyvåldet.

Men se det tänker jag inte göra.

Att starta man-mot-man-fighter på det där viset i en match som är förlorad - mot ett lag som man ska möta igen två dar senare - är klassisk hockeytaktik à la NHL.

Det är ett sätt att röra om i grytan, få tändmedel till nästa match, skaffa sig ett psykologiskt övertag och kanske lyckas skrämma motståndarna.

Jag kan inte tro att Linköping lyckades med den föresatsen. Luleå stod upp som en man och tänker inte vika ner sig i fortsättningen heller.

Men poängen är att jag INTE fördömer LHC:s agerande. Ur en hockeycoachs perspektiv är det försvarbart, till och med önskvärt, att försöka väcka ett lag som uppenbarligen är på väg att somna. Och om man då tar till medel som innefattar fighting är det okej för mig. Betydligt mer okej än fula tacklingar i ryggen och fega pååkningar som kan ge svåra skador.

Jag tror inte det blev mer än möjligen nån enstaka fläskläpp trots åtta matchstraff.

Vad jag däremot tycker är urlöjligt är att ingen coach vill - eller kan - erkänna att det är på det här viset.

Boork fick en åthutning

Jag frågade Roger Melin på presskonferensen vad han sa till Blomdahl innan han skickade ut honom på röjningståg i sista bytet, och begrep samtidigt att det var den dummaste fråga jag nånsin ställt. Vilket inte vill säga lite.

- Jag sa ingenting...det var inte meningen att det skulle bli så där...han bara råkade åka på nån och så blev det som det blev, sa han.

Naturligtvis.

Melin måste ju klämma ur sig en usel, skitnödig lögn inför öppen ridå, eftersom hockeyhyckleriet är förskaffat på det viset.

Den tränare som vågar stå för sina gärningar blir genast åthutad, avstängd eller bestraffad på annat sätt.

Häromdan var det visst Leif Boork som fick sig en varning av hockeyförbundets ordförande Christer Englund. Boork var ett dåligt föredöme eftersom han tagit sin egen spelare, Daniel Widing, i försvar när denne "stod upp" mot Frölundas Antti-Jussi Niemi.

Så då är det väl klart att det blir ett jäkla hycklande av alltihop när alla kan se vad som händer, men de ansvariga måste ljuga sig fria.

I luleålägret fattade man givetvis vad som pågick och fnös föraktfullt åt "larvet" som Linköping sysslade med.

Men hade jag varit LHC-supporter hade jag gillat det. Då hade jag gått hem från matchen med förvissning om att LHC är berett att ta till nästan vilka medel som helst för att gå till semifinal.

Linköping spelar fortfarande bäst, men så sa jag också i fjol när Södertälje var i samma situation som Luleå. Läget är kusligt likartat nu.

Nu, när Luleå (trots avsaknaden av Micke Renberg) plötsligt fick retroaktiv utdelning på alla chanser som missades i onsdags, syntes tecken på LHC:s omtalade slutspelsfrossa igen. Fast det ville inte Roger Melin hålla med om.

- Jag har faktiskt glömt hur det var i fjol, sa han.

Visst. Sure, baby.

Peter Wennman