HV71 måste markera vilka som vann serien

HOCKEY

KARLSTAD

Det fanns hjältar och målskyttar och briljanta målvakter men det var en helt annan spelare som avgjorde den här semifinalen för Färjestad.

Det var Per Ledin.

Han gjorde ingenting av det som syntes i protokoll och statistik: jo, en sak syntes och det som kallas "positive participation". Han var inne på fyra av fem mål. Han var delaktig på ett mycket aktivt sätt i alla fyra målen genom att vara extremt jobbig framför Stefan Liv i HV-målet.

Med ryggen mot målvakten rörde sig Ledin blixtsnabbt så fort spelet och Liv flyttade sig. Liv slog efter honom och skyttarna sköt. Fyra gånger blev det mål.

-Äh, tre var det, sa Ledin efteråt när jag frågade. Men han var onödigt blygsam. En gång låg han på målvakten. Klart det är svårt att rädda då.

-Fyra är okej va, sa jag.

-Ho, sa Ledin från Bergnäset på sin pistvaktsvenska. Mycket mer var kanske inte att säga. Det syntes istället på tv-bilderna. Han var pain in the ass för Stefan Liv. Det fanns knappt en sekvens där han inte var framför Livs ögon. Ledins egna uttalanden för en vecka sen om att hans roll är att skapa kaos blev plötsligt väldigt begripliga. Han skapade konstant kaos för Liv och för HV:s försvar. Det är så man vinner matcher i slutspel när kaos är granne med guld.

För HV var det här en mardrömsstart.

Efter fyra möten i vinter där de vunnit över Färjestad med resultaten 2-1, 4-1, 4-1 och 1-0 mötte de en annan verklighet och ett annat Färjestad.

Gnäll på domaren

Tre mål på fyra matcher blev fem mål - på en match,

Pär Mårts gnällde en del på domarnivån efter matchen och talade om att det är mer kroppskontakt i innebandy. Men jag tycker att han har fel. Det här handlar inte om kroppskontakt utan om petande klubbor i midjehöjd. Två felaktiga domslut kunde jag se efter att ha tittat på samtliga repriser, en slashing som Mika Hannula utförde och en armbågstackling som Emil Kåberg åkte ut för. Det var inte armbåge och inte slashing, Annars dömde Christer Lärking efter reglerna och det är upp till Pär Mårts och Färjestads tränare att lära sina spelare att sluta peta med klubbor där man inte får peta.

Men problemet för HV 71 var att nyckelspelarna inte var tillräckligt bra.

Att Johan Davidsson inte är slutspelsform visste vi kanske men jag blev liten förvånad över att han inte visade större vilja.

Och Andreas Karlsson verkar ha drabbats av stora slutspelsdarren, vågade inte hålla pucken, sköt snett och vint och hade inget av den där dominerande överblicken som gjort honom till elitseriens poängkung. Men det var som sagt serie. Nu är det slutspel och då är den vänliga hockeyspelaren Karlsson märkligt anonym. Det kan han inte fortsätta att vara om HV 71 ska vinna den här semifinalserien.

Olausson saknades

Överhuvudtaget måste HV vara tydligare.

HV måste markera vilka som vann serien. De måste markera på isen och inte i utvisningsbåset. Mika Hannula, Stefan Pettersson och Per Gustafsson var inte tydliga på det sättet. Den enda som verkligen försökte dominera var Björn Melin. En skott i stolpen i matchstarten var det närmaste han kom.

På hemmaplan i morgon måste nyckelspelarna spela så i 60 minuter.

Det som saknades mest i går var Fredrik Olausson. I powerplay var hans frånvaro skillnaden mellan HV:s nuvarande kaotiska anfallsspel och just konsten att skapa kaos framför Färjestads mål.

En produkt ska säljas

Överhuvudtaget gav tränarna prov på sin enkla logik när de pratade spel under utvisningar.

-Vi förlorade powerplay och då åker man dit, sa Pär Mårts i HV.

-Vi klarade boxplay bra och då rinner siffrorna i väg, det var skillnaden i dag, sa Per-Erik Johnsson i Färjestad.

Nån som förstår? Sen muttrade Mårts vidare om alla utvisningar. Det är ju män med utrustningar, sa han innan han avslutade på sitt enkla Ica-handlarmanér:

-Vi ska ju sälja en produkt också...

Jag vet inte riktigt hur han menade.

Kan Mårts hitta en enda människa i världshistorien som betalat för att se hakningar och interferense så ska han få min journalist-licens.

Lasse Anrell