När börjar slutspelet?

Mats Wennerholm: Jag vill se spelare som tar i, offrar sig, täcker skott och satsar allt i varje närkamp

HOCKEY

JÖNKÖPING

Hockeyn har nått halvvägs i jakten på 2006 års svenska mästare.

Men min självklara fråga är:

När börjar SM-slutspelet?

Hittills har det flesta matcherna varit lika upphetsande som ett parti schack.

Var finns känslorna, passionen, blodet, svetten och tårarna?

Jag satt och funderade där på läktaren i Kinnarps Arena igår, där hemmalaget HV 71 inte ens såg ut att ta i.

Färjestad promenerade fram till en säker seger med 4–0 i en match som aldrig ens var spännande.

Färjestad spelade Linköpings-hockey, backade hem, säkrade upp och satte fart framåt då HV öppnade sig och bjöd på kontringslägen.

Det enda som fanns att snacka om efteråt hände redan efter 2.58 i första perioden, då Färjestads stjärna Peter Nordström fick matchstraff sedan han tryckt HV:s Martin Thörnbergs huvud i isen.

Där fanns lite blod visserligen, men inte på det sätt jag efterlyser.

Jag vill se spelare som tar i, offrar sig, täcker skott och satsar allt i varje närkamp.

Omöjligt att bedöma kollisionen

Matchen mellan Peter Nordström och Martin Thörnberg ser jag mer som en olycklig krock.

Nordström tyckte visserligen att Thörnberg avsiktligt satsade mot hans nyligen hjärnskakade huvud, men det var omöjligt att läsa in en sådan konspirationsteori i tv-bilderna efteråt. Där ser det ut som båda spelarna upptäcker varandra när det är för sent och kolliderar.

Från läktaren var situationen omöjlig att bedöma, då den skedde utanför spelet.

Det var i alla fall Thörnberg som såg mest sargad ut efteråt, med fem nysydda stygn och en stor bula i pannan.

Men jag tänker inte ge mig in i den debatten.

Det jag funderar över är i stället om inte sju matcher i kvartsfinal-, semi- och finalspel är minst två matcher för mycket.

Det känns som om spelet hamnar på lite tomgång så här mitt i.

Bäst av sju – varför brådska?

Jag hade nog funderat på att anmäla HV 71 till konsumentombudsmannen om jag betalat 300 kronor för en slutspelsbiljett igår.

Samma sak med Frölunda senast mot Linköping.

Det kändes som att hemmaspelarna åkte omkring och tänkte på att det är ändå är bäst av sju matcher – så varför brådska?

Många skyller tamheten på de nya regeltolkningarna. Men det köper jag inte alls.

Efter nästan två månader i NHL i vinter kan jag säga att domarna är ännu hårdare där. Där betraktas det som ett succébeslut, som släppt loss de största artisterna och dragit mer folk än någonsin till läktarna.

I Sverige kom beslutet att skärpa till bedömningarna för sent. Spelarna har inte hunnit anpassa sig än.

De har inte lärt sig att tackla på ett regelmässigt sätt.

För tacklingar är fortfarande tillåtna. Men det är en svår konst att lära sig på nytt, efter år där spelarna blivit bortskämda med att kunna stoppa motståndarna med hakningar och fasthållningar.

Vem vill ha tillbaka det?

Det positiva då?

Jo, Robin Jonssons kanonskott rakt upp i Stefan Livs högra kryss i tredje perioden som betydde 4–0.

Pelle Prestberg har nog aldrig slagit en snyggare passning och Robin har nog aldrig skjutit med större precision.

Det var världsklass på det målet.

Färjestads Christian Söderström (1) och Rickard Wallin (2) gjorde resten av målen och var de enda spelare som glänste i övrigt.

Daniel Henrikssons nolla är väl väl också värd att nämna.

Men det var inga större prov han sattes på heller.

mats Wennerholm