Värre än Salos miss – men Liv blir en vinnare till slut

HOCKEY

KARLSTAD

Tommy Salos miss mot Vitryssland gick till historien.

Men Stefan Livs miss i Karlstad igår var inte i närheten.

Den var mycket värre.

Jag trodde inte mina ögon då Pelle Prestbergs lösa lopp studsade in via Stefan Livs vänstra stolpe.

Den svenske OS-målvakten stod som fastfrusen i isen, med plocken utsträckt som en tiggare.

Det var där han trodde pucken skulle landa. Puck och puck förresten. Det var inte ens ett skott.

Det var en hög och låååångsam lobb.

Fallfrukt som det kallas.

Bara att plocka.

Nu förvandlades missen till 1–0 till Färjestad redan 43 sekunder in i matchen. Och HV reste sig aldrig efter den chocken.

Men jag lastar inte Stefan Liv, lika lite som jag lastade Tommy Salo den där hemska dagen borta i Salt Lake City.

En målvakt har också rätt att göra misstag och Sverige skulle inte ha förlorat mot Vitryssland om utespelarna gjort sin plikt framåt. Att Färjestad slog HV 71 hemma är ju långt ifrån samma skräll.

Han har inte sett bra ut

Stefan Livs inledande miss gav naturligtvis HV sämsta möjliga start och förtrollningen var bruten på något sätt.

2–0, 3–0 och 4–0 kom sedan i förödande snabb takt och efter 13.51 hade Stefan Liv fått nog och bytte ut sig själv.

Och Stefan Liv har inte sett bra ut så här långt i slutspelet.

Men samtidigt har historien lärt oss att Stefan Liv brukar vara bäst då det gäller. Det var ungefär samma scenario i SM-slutspelet 2003-04, då Liv inte gjorde några dundermatcher under HV:s väg fram till SM-finalen.

Men väl där höll han nollan i fyra av de sju finalmatcherna mot just Färjestad. Och HV 71 blev svenska mästare för andra gången i hockeyhistorien.

En målvakt – eller utespelare för den delen – är ju aldrig bättre än sin senaste match.

Vi har ju en tendens att höja just målvakter till skyarna, så fort de håller nollan.

Nu har målvakterna en särställning. De är de enda spelarna som spelar matchens samtliga 60 minuter. De syns mest och är den enskilda spelare som mest kan påverka en matchutgång.

Men ingen målvakt i SM-slutspelet har klivit fram och snott åt sig titeln målvaktshjälte. Och personligen kommer jag att vänta med att kora den målvakten tills efter den sista SM-finalen.

Byta ut honom vore tjänstefel

Men något säger mig att Stefan Liv kommer att vara en vinnare till slut.

Men då måste han börja redan i morgon. För att Stefan Liv står är det ingen tvekan om. Att byta ut honom i en sjunde och avgörande semifinal vore rent tjänstefel av Pär Mårts.

Och sådana misstag brukar inte Mårts göra.

???

Nu är SM-slutspelet plötsligt glödhett.

Det står historiska 3–3 i båda SM-semifinalerna.

Nu handlar det bara om en enda match för de fyra inblandade lagen.

En match som avgör allt.

Äntligen, säger jag.

Vägen dit har känts lång och utdragen, som en boxningsmatch där boxarna gått omkring och känt på varandra i sex ronder. Men till skillnad från boxning vet vi att ena sidan kommer att vinna på knock i den sjunde.

Frölunda är storfavoriter hemma mot Linköping i mina ögon.

HV 71 är knapp favorit hemma mot Färjestad efter en märklig semifinalserie, där resultaten svängt i varje match och där det blivit massor utav mål.

Frölunda-HV i final, alltså.

Ta det som ett tips.

???

Jag har faktiskt sett billigare mål än Livs, även om jag glömt namnen på de inblandade. Någon gång på 60-talet såg jag ett derby mellan AIK och Djurgården, där djurgårdaren vann tekningen direkt i matchens första nedsläpp och drog den rakt bakåt.

En långsam puck som gled ner mot det egna målvakten, som stod lite nonchalant och skulle styra ut pucken med sin klubba. Det var bara det att pucken studsade till just framför mål, hoppade över klubban och in i kassen.

Det snabbaste hockeymål jag sett.

Och den mest snopna målvakten.

Mats Wennerholm