FBK är ett gäng föredettingar – och i Linköping är ingen mätt

HOCKEY

KARLSTAD

Tiden hinner ikapp alla stora mästare.

I går hann den ikapp Färjestad.

2000-talets gigant i svensk hockey såg plötsligt ut som ett gäng mycket, mycket trötta föredettingar.

Framtiden? Den tillhör Linköping. Samma Linköping som med tre omgångar kvar av elitserien såg ut som ett gäng mycket, mycket trötta föredettingar

?

Några ord om Färjestad först.

Det är ingen skam att slås ut i en semifinal – om man inte heter Färjestad och vunnit grundserien.

Färjestad hade 1–0 i matcher och var ett felaktigt bortdömt 3–0-mål i andra matchen från att döda den här matchserien. Nu är de utslagna i stället och jag skrev redan efter match tre att det vi just nu bevittnar är den märkliga upplevelsen av svenska mästarna i fritt förfall.

Det fallet fortsatte.

All energi har runnit av värmlänningarna. Jörgen Jönsson har sett ut som en spelare som tappat all vilja efter OS-guld och VM-guld och alla SM-guld. Jakten på rekordet i Tre Kronor har sannolikt knäckt honom. Han har sett gammal ut. Det har gjort att Peter Nordström och Pelle Prestberg också sett gamla ut.

Jag tror att det här är slutet på en epok i Karlstad och Sverige:

Jönssonligan spelade in en film för mycket. ”Jönssonligan 9” blev ett praktfullt fiasko.

FBK måste förnyas

Nio spelare i Färjestad har kontrakt som går ut. Jag tror att laget måste föryngras ordentligt nu. Färjestad blev slutspelets Frölunda. Göteborgarna hade en förstafemma som plötsligt var för gammal. Nu förnyar de. Färjestad måste göra likadant.

De har ett jämntjockt lag som inte klarade av att förnya sig när Linköping ändrade spelstil. Nu måste FBK förnyas.

Laget har flera unga spelare på uppgång. Ge de spelarna chansen nästa år. Men framför allt: skaffa nya backar. Det är ingen hemlighet i Hockeysverige att Färjestads backar är mycket sämre än lagets forwards. Tribuntsovs är en parodi på modern back.

Jag tror Färjestad blev invaggade i ett slags säkerhet efter den lätta matchserien mot Mora och skitsegern i första semin mot Linköping tack vare målvakten Stanas jättetavla.

När Linköping började skruva upp tempot och hittade en egen säkerhet fungerade inte Färjestads brist på inställning och offervilja längre.

Vilka var bra i Färjestad i går? Inga spelare, definitivt inte. Jonas Höglund – av alla – försökte och visade vilja. Pelle Prestberg försökte och var en av de tuffaste i laget. Mikael Johansson visade engagemang och ansträngde sig. Sen var det inte mycket mer.

Jo, en sak: överlägset bäst var ståplatsklacken som var de verkliga hjältarna. När den lätt jästa sittplatspubliken buade försökte de stötta sitt lag. De var klasspelare i 60 minuter.

Linköping då – hur bra är de?

Jag är enormt imponerad av deras spel, först mot Luleå och sen mot Färjestad. Jag tippade att de skulle vinna mot Färjestad men att de skulle göra det med 4–1 och spela ut svenska mästarna i tre av matcherna, det kunde jag aldrig ana.

Deras spel är modernt och extremt vackert att titta på. Det är obegripligt att det har laget med tre omgångar kvar av elitserien var på väg mot kvalserien.

De anklagades i början av serien för att ha stabbiga, långsamma backar som inte skulle klara nolltoleransen utan hakningar.

Det man ser nu är de snabba forwardsen som åker skridsko mer än några andra och utnyttjar nolltoleransen till max.

Ingen är mätt i Linköping

De har ett klassisk anfallsspel med diagonalpassar som gång på gång lurade Färjestad. De har en förstakedja med Tony Mårtensson, Mikael Håkansson och Johan Lindström framför de briljanta Magnus Johansson och Mikko Luoma.

Jag pratade med Mikael Håkansson och han tycker att Tony Mårtensson är Sveriges bästa hockeyspelare. Jag är benägen att hålla med. Dessutom är han i rätt ålder. Han är 26 år, har inte vunnit något stort och han bär på en enorm hunger efter ett SM-guld.

Det är den kontrasten mot Färjestad som blir så oerhörd tydlig.

Nästan alla i Färjestad har vunnit och vunnit och segrat ihjäl sig och blivit proppmätta. Ingen i Linköping är mätt. Håkansson har ett SM-guld. Joakim Eriksson två, Magnus Johansson har vunnit med Frölunda men aldrig i sin hemstad Linköping.

Hungern avgjorde i semi.

Hungern och ett boxplay som totalt klädde av Färjestad som var världsmästare i powerplay före LHC.

Jag frågade Janne Karlsson i går hur de gjort.

Han ville inte riktigt säga hur, men antydde att det handlade om att ”skit i den bortre gubben”. Svårare är det kanske inte.

Inte när man är hungrig. Den hungern kan räcka till SM-guld.

LHC:s utveckling:

Lasse Anrell