En tårdrypande kväll - ta efter, Sverige

HOCKEY

GÄVLE

Nu får det gå hur det vill i fortsättningen, hockeysäsongen är räddad för min del.

Brynäs har redan tagit SM-guld - i kärlek till sin historia, i kärlek till sin publik, i kärlek till sporten som sådan.

Och vem vet:

Det kanske kan bli SM-guld till Boorks Babes också.

Guldgubbarna från 1964 kom först ut på isen, sedan kom årets årgång, i likadana tröjor.
Guldgubbarna från 1964 kom först ut på isen, sedan kom årets årgång, i likadana tröjor.

Det var alltså premiärkväll i nya Läkerol Arena och innan nedsläpp mot HV 71 (2-0) bjöds de nästan 8 000 i publiken på en tårdrypare:

Gubbarna från Brynäs första mästarlag prestenterades på isen iförda likadana tröjor som de spelade i 1964. Wickberg, Lundström, Lyck, Tigern, Bylund, Dahllöf, Sivertsson...alla legenderna som fortfarande är i livet stod där på rad, utom då Virus Lindberg som i alla fall var med via storbildskärmen.

För en känslig själ som jag (ja ja, sluta skratta) var det naturligtvis kört, fram med näsduken direkt. Det handlade i alla fall om min barndoms hjältar som jag såg spela, skakande av köld på den gamla uterinken, i varje hemmamatch under de där första guldåren.

Och sen kom då själva finessen:

Medan veteranerna stod där i sina vita tröjor med svartgula axelpartier gjorde dagens Brynäs entré - i exakt likadana dräkter som guldgänget från 64.

Åh, så läckert!

Vilken briljant idé!

Inte en skymt av reklam (även om jag vill minnas att det stod "Bris" på de gamla tröjorna), vilket måste vara en ytterst välvillig gest av dagens sponsorer - eller ordnat via annan kompensation i tysthet (välj alternativ).

Då höll jag slutligen på att bryta ihop, knäckt av nostalgikicken.

Kärlek till historien

Det är PRECIS så här svensk elithockey måste göra för att möta vikande publiksiffror och vardagsmättnad under en evighetslång säsong:

Påhittighet! Flirtande med publiken! Nostalgi! Kärlek till klubbens egen historia!

Brynäs var alltså först med det som pågått i NHL under många år, att sy upp gamla modeller av tröjor (retro, vintage, årgångs, vad man nu vill kalla dem) och öppna ett kikhål bakåt till det förflutna. Att hedra banbrytare och gamla heroes som faktiskt sett till att göra hockeyn till den business som den är i Sverige idag.

Jag skulle kunna säga att det är väldigt svagt av Svenska Hockeyligan och dess föregångare att inte tidigare ha snappat det här, men jag väljer att ställa en fråga:

När får vi se Djurgården med alla sina klassiska män göra likadant? När spelar Frölunda i guldtröjorna från 1965? När hyllar Modo gubbsen från 1979?

Jag vet inte hur mycket Luleås gula tröjor från mötet med Skellefteå i går har med nostalgi att göra, men vi kan vara överens om att det finns mycket att tillföra på det här området. Utom då kanske för just Skellefteå...deras dräkter ser likadana ut som när jag såg Akka Andersson och kompani spela mot Gävle GIK på 1960-talet. Det kan också få mig att snyfta en smula.

Och apropå Gävle GIK var det just en grabb från gamla Godtemplarna som gjorde det första målet i den nya hallen: Andreas Dackell. Kunde inte ha varit lämpligare. Kunde inte bättre ha sammanknutit det gamla med det nya i hockeystaden Gävle.

En annan poäng var att Wille Löfqvist, fostrad i Strömsbro, var den som med gråten i halsen intervjuade de gamla "64:orna" på isen.

- Jag tycker absolut att vi borde ha mer sånt här i svensk hockey, mer show och mer nostalgi, sa brynäsveteranen Tommy Sjödin, 41, efteråt.

Han stod nysydd på kinden efter en väldigt tuff tackling från HV:s Mika Hannula, och det för mig äntligen in på att det faktiskt spelades en match också. Men jag ska hålla mig kort eftersom det är 53 omgångar kvar:

Många powerplay

Brynäs såg piggt och snabbt ut och spelade ett styrspel som var bland det aggressivaste jag sett på längre, men som också gav mig huvudbry. Ibland såg det ut som om coach Boork ställde upp i gammalt klockrent 1-3-1, i nästa byte var det 2-2-1 igen. Jag fick ingen ordning på det där eftersom analysen ständigt avbröts av utvisningar. Jösses, så många powerplay det blev - utan att det hände nånting.

Jag tyckte HV såg rätt rappt och imponerande ut i premiären, men i går togs Pelle Mårts grabbar liksom på sängen och fick aldrig gnugga sömnen ur ögonen innan det var för sent.

Brynäs är bra, jag känner i magen att det kan bli ett väldigt framgångsrikt år.

Notera förresten att jag inte nämnt talangen Nicklas Bäckström. Däremot skriver jag nu namnet Wickberg för andra gången. Av respekt för historien.

Brynäs storhetstid 1963-70 - 10 SM-guld på 17 år:

Peter Wennman