Anrell: Han är sur för ett påhopp – för åtta år sedan

HOCKEY

Jag såg i tv att Niklas Wikegård tyckte att det var ett hån mot alla andra tränare att utse Per Bäckman till ny coach i Frölunda.

Vi kanske ska lugna ner oss och kamma oss lite.

Då kan vi konstatera att Per Bäckman alltid varit ett hån mot i första hand Niklas Wikegård.

I andra hand mot Stephan Lundh.

Jag såg Per Bäckman coacha Västerås i veckan och det enda jag satt och tänkte var:

Vad är det för fel på elitserien när man inte anser sig behöva en sån coach.

Tre dagar senare är han tillbaka och jag tycker Frölunda gjort helt rätt.

Jag kommer ihåg första gången Per Bäckman tog över ett lag som sparkat sin tränare. Det var i Färjestad för tio år sen när den tidens Frölunda - Färjestad - var i gungning. Bäckman kom tillbaka från exilen i juniorhockeyn och han var stenhård.

Symbolhandlingen var att plocka bort Håkan Loob från boxplayformationen och stuva om i femmorna så att Peter Nordström fick en huvudroll. Det blev Nordströms genombrott - han var mest känd för att ha floppat i Leksand så långt - och ledde till en tioårig storhetstid både för honom, Jörgen Jönsson och Färjestad.

Om Loob sa Bäckman den gången:

-Varför ska han spela boxplay. Han har väl aldrig täckt skott. Han lyfter bara på benet som en tupp när nån skjuter...

Förhållandet mellan Bäckman och Loob blev aldrig riktigt bra efter det. Men Färjestad blev ett vinnarlag.

Kallades "din lille fjant"

Förhållandet mellan Bäckman och Wikegård har aldrig varit bra. De stod på varsin sida 1998 - Wikegård hade Lundh att hålla i handen, det behövde han på den tiden - när Bäckmans Modo krigade mot Djurgården och Bäckman slog sönder klubbor i Kempehallen och blev bötfälld och halva laget var avstängda när de skulle spela i Globen.

Bäckman kallade Wikegård för "din lille fjant".

Sånt sitter kvar.

Sen bytte de av varandra i Malmö. Ingen av dem lyckades. De gillade inte varandra då heller. Wikegård och Lundh fick sparken. Bäckman tog över. Lundh stannade på en annan tjänst. Wikegård var stoltare än så och drog till Schweiz.

Nu löser alltså stora, rika Frölunda Bäckman från Västerås och de vet vad de får: de får en äldre herre som en gång i tiden var känd för hårda nypor och för att ge juniorer chansen. Bröderna Sedin var det han som lyfte fram. 1998 var de 17 år och blev stjärnor. Det var Bäckmans senaste storverk.

Frölunda får en coach som har rätt mycket av Conny Evenssons svarta ögon, men också rätt mycket humor och inlevelseförmåga.

Vem är hans Loob nu?

Jonas Jonsson, kanske... Ronnie Sundin? Vi får se.

Vilka är hans Sedin?

Finns det några?

Frölunda får en ganska gammal coach. Men knappast en trött.

När jag såg Bäckman coacha Västerås i veckan var det med en ledarstil som var livfull och respektlös som under storhetsperioden. Han stuvade om i kedjorna vid behov, han skällde ut laget i pausen - i alla fall i tv - och han såg allmänt pigg ut. Kanske visste han om vad som var på gång. Han såg i alla fall mer än lovligt sugen ut. Det var åtminstone på ytan ganska stora delar av den gamle Bäckman vi såg.

Hans jobb blir nu att akut få Frölunda att fungera.

Återigen: Ta hem Lundqvist

Det finns ingen uppsjö av juniorer att ösa ur. De bästa och de flesta har rest västerut. Dragkedjan är borta och the next generation med spelare som Loui Eriksson har redan dragit iväg, missnöjda med för lite speltid och för snåla kontrakt.

Jag skrev för ett par veckor sen att det inte var Stephan Lundh som var problemet utan bristen på karaktärsspelare som Joel Lundqvist.

Det var på gång på ett tydligt sätt redan förra säsongen för den som ville titta - trots det räckte det till SM-final. Fortfarande är det stora problemet; det finns inte centrar som klarar av att dra igång maskinen när det går trögt. Timrå har fyra centrar som är bättre än Frölundas.

Återigen:

Ta hem Lundqvist. Eller en spelare av samma kaliber och typ. Bäckman skulle älska det. Publiken skulle älska det.

Frölunda skulle behöva det.

Hur det gick i tv-matchen?

Tja, Bäckman coachade hårt, men Västerås förlorade i sudden mot det mycket mediokra bottenlaget Hammarby.

Så kan det gå.

Publiken var 303. Det enda man kunde vara säker på när man såg Bäckman var att han längtade tillbaka till rampljuset.

Nu är han där.

Lasse Anrell