Anrell: Större än så kan det knappast bli

”Vila i frid Tommy”

HOCKEY

GÄVLE. Det blev en enkel men ganska värdig minnesstund för Tommy Sandlin före matchen Brynäs–Linköping i går.

Det hölls en tyst minut som var tystare än till och med Sandlins telefonlur efter att han sparkades från Brynäs.

Fansens mäktiga banderoll. Foto: URBAN ANDERSSON
Fansens mäktiga banderoll. Foto: URBAN ANDERSSON

Några på läktaren talade om hyckleri.

– Var fanns Brynäs när Tommy behövde klubben under de svåra åren? sa en del.

Men jag gick runt i Läkerol Arena och försökte förstå känslorna kring Sandlins bortgång och tidningsskriverierna om klubbens påstådda ”svek”. Jag hittade ingen linje i rösterna. Visst har det varit tyst. Men både Tommy och hans hustru var trots allt bjudna till invigningen av den nya arenan i höstas.

Och kanske har de som talar om svek och hyckleri glömt att det nästan aldrig finns plats för allt för mycket sentimentalitet i den bizniz som är modern svensk hockey där restauranger och ölflow är viktigare än till och med gamla hjältar.

Tommy fick ett känslomättat tal som både framhöll hans insatser för svensk hockey – och för Brynäs. Ett tal om både hans SM-tecken i Brynäs – och hans VM-guld 1987.

Jag tyckte jag kände fysiskt just då att en hel hockeystad verkligen sörjde sin störste ledare vid sidan av 60-talets gigant Thure Wickberg. Det var 5 834 på minnesstunden. Längs hela kortsidan stod det ”Vila i frid, Tommy” på en enorm banderoll. Större än så kan det knappast bli.

Som förlamade av sorg

Sen började matchen och då verkade det som om Brynäs spelare fortfarande var närmast förlamade av sorg.

Efter två minuter hade Linköping haft fyra bra målchanser och ledde med 2–0. Efter åtta minuter stod det  10–1 i skott.

Det blev en märklig match efter det.

När den var slut hade Brynäs vunnit skottstatistiken med 44–24 (!). Trots det var de aldrig riktigt nära.

Daniel Hermansson höll på att få igång laget i slutet på första men han orkade inte leda en anstormning i 60 minuter. Jag vet inte om laget mest saknar Nicklas Bäckström eller ett fungerande försvarsspel just nu. Leif Boork sa inför matchen att de rättat till en del fel i försvarsspelet, men i så fall var det nog mera rätt när det var fel.

Linköping är inne i en mindre formtopp nu.

Förklaringen stavades Vlasak

I går såg det ut som om det fanns en väldigt enkel förklaring till det; Tomas Vlasak.

Han gjorde sin femte match nu för LHC och efter ett mål och en assist senast gjorde han nu tre mål, alla lika matchavgörande.

Och alla såg så enkla och självklara ut. Vlasak är högerskytt och Brynäs försvar kunde inte försvara sig mot hans placeringsförmåga. Det var snabba klapp-klapp-mål och det var lite den där känslan som Brynäs gamla förstakedja med Molin-Larsson-Bissett brukade ha.

Vlasak har alldeles uppenbart frigjort kreativitet hos de andra i kedjan och med Vlasak–Håkansson–Mårtensson har LHC nu verkligen en förstakedja för ett slutspel.

Det är antingen hasard eller skicklighet som skapar den här typen av värvningar. Medan Jiri Bicek inte levererar nånting i Brynäs – trots massor av istid och lön – visade Vlasak att det faktiskt finns en anledning till att han värvades till Los Angeles Kings en gång. Även om han de senaste åren harvat i konstiga lag som Omsk och Ambri-Piotta (!).

Bisek har spelat i New Jersey Devils men på 20 matcher i Brynäs är det enda han uppnått fem mål, tre assist och en spräckt fungerande förstakedja.

Vlasak har gjort fyra mål och assist – på fem matcher och gett LHC en förstaline den andra lagen redan fruktar.

Jag frågade Gunnar Persson om hans kris är över nu?

–Det vet jag inte. Jag var utdömd även när vi låg femma. Det ingår trots allt i jobbet att få sparken, svarade han.

Malmö är en tragedi i år.

Laget spelar på en ganska hyfsad elitserienivå sedan flera månader, men man vinner fel matcher. En miserabel insats hemma mot Djurgården följdes upp med en fantastisk seger borta mot serieledarna.

Tvärtom hade varit värt miljoner.

Segern i går var väl bara värd ännu en portion bitterhet.