Vad är nästa steg – prispengar för kraftigaste hjärnskakningen?

Wennerholm: Hoppas någon klok person tänker till och lägger ner detta marknadsföringsjippo

HOCKEY

Först trodde jag det var ett skämt.

Prispengar för bästa tacklingen i elitserien.

Men det är sant.

Jag kan bara hoppas att någon klok person tänker till och lägger ner detta marknadsföringsjippo.

Tacklingar tillhör spelet och det är underbart att se en schysst, hård tackling som stoppar en motståndare. Det har länge varit en förlorad konst i svensk – och även internationell – hockey.

Men de nya hårdare regeltolkningarna har gjort att tacklingar är en av få tillåtna medel att få stopp på en motståndare.

Tacklingen är på väg tillbaka.

Men att göra tävling av det?

Nej, tack.

Det är att inbjuda till farligt spel, där många kan satsa i onödan, lockade av äran att få en titel och skicka 50 000 kronor till välgörande ändamål.

Och vad ska Hockeyligan hitta på nästa gång? Prispengar för kraftigaste hjärnskakningen?

Säsongens köttsår?

Värsta benbrottet?

Jag är inte främmande för priser i olika kategorier, men då ska det handla om mål, assist, räddningar eller defensiva kvaliteter som sällan belönas annars.

Precis som i NHL.

Det ska inte vara något jippo, där en jury sitter och bedömer vem som tacklar bäst och hårdast. Elitserien behöver inte den sortens uppmärksamhet i en tid då hjärnskakningar tvingar spelare till förtidspension.

Lyckligtvis förskonat

Lyckligtvis är Sverige ganska förskonat från den typen av allvarliga hjärnskakningar, men i NHL går det att rada upp stjärnor som tvingats sluta i förtid

Hade det funnits ett ”tacklingspris” i NHL hade New Jerseys gamle kapten Scott Stevens vunnit flera år i rad innan han slutade – ironiskt nog efter en egen svår hjärnskakning. Då hade han skickat otaliga motståndare till sjukhus, efter låga tacklingar i mittzon där Stevens axelskydd fungerade som rena knock out-vapnet.

Fråga Eric Lindros.

Sitter Gunnar Persson kvar som Linköpings tränare idag? Tredje raka förlusten i går, nu mot Skellefteå borta.

Tippade topplaget Linköping har 5–17 i målskillnad på de tre senaste matcherna och två av motståndarna – Skellefteå och Malmö – ligger bakom i tabellen.

Hopplös Frölundacirkel

Nu ska jag inte peka ut LHC som elitseriens största gåta. Frölunda har en lika bred och dyr spelartrupp och kommer bara längre och längre från slutspelsstrecket. Där har man redan bytt tränare, men Per Bäckman verkar inne i samma hopplösa cirkel som Stephan Lundh före honom.

Det är obegripligt.

Men sanningen är att två av de största guldfavoriterna inför säsongen faktiskt kan missa slutspelet helt och hållet.

Det kan delvis bero på de nya regeltolkningarna som skapat en skridskostarkare hockey, där man inte kan hålla i och få ner farten på motståndarna på samma sätt.

Det gynnar yngre spelare, med stora lungor och fart på rören. Linköping är ju inte elitseriens skridskostarkaste lag direkt.

Tabellen ljuger förmodligen inte så mycket som många tror.

Djurgårdens Fredrik Bremberg och Patric Hörnqvist är ett av elitseriens absolut mest effektiva radarpar.

De har gjort nästan en tredjedel av Djurgårdens mål tillsammans (31 av 108).

Nu räckte inte det mot serieledande HV 71.

HV trampade till matchens sista femton minuter och vände 0–1 till 3–1. Oerhört imponerande att se.

Alla förväntar sig att Färjestad ska vakna lagom till slutspelet och krossa allt.

Men kampen om SM-guldet har nog sällan känts öppnare än just nu.

Mats Wennerholm