Gubbiga Övik har blivit hypermodernt

Anrell: Modo har fattat att kvinnor får hockeyn att växa

Swedbank Arena.
Foto: HÅKAN NORDSTRÖM
Swedbank Arena.
HOCKEY

ÖRNSKÖLDSVIK

Hockeyboomen är som vackrast just nu i Övik.

Publiken strömmar till det magnifika skrytbygget i hamnen – snittet upp två tusen i år.

Och det är kvinnorna som plötsligt vill gå på hockey.

Det är mycket tanter i hallen.

Det är det jag märker direkt.

Gubbjävlarna har alltid funnits där. Sura, gnälliga, gamla. Alltid beredda att döma ut domare, motståndare – och hemmalag. Oftast i den ordningen.

Nu har damerna kommit in i hockeyn. Jag frågar marknadschefen Mia Karlsson – en gång i tiden skicklig skidåkare – om jag ser rätt.

– Det gör du. Det är betydligt fler tjejer här nu. Det började med att dom kom hit och åt lunch och nu kommer de på matcherna också och sitter här och diskuterar och tar ett glas vin.

Gubbjävlarna – alltid på hockey

Gubbjävlarna har man alltid på hockey. De kommer bara det luktar svett och våld. Hur ska man växa? Kvinnor. Halva himlen bärs upp av kvinnor. Halva Modo bärs snart upp av kvinnor. Omsättningen höjs den här säsongen från 55 miljoner till 110 miljoner kronor. Där kan man tala om att växa. Damer som dricker vin, tjejer som dricker nåt annat, gubbar som dricker nåt tredje. Alla tittar på hockey och omsätter.

Kvinnor betyder tillväxt. Det är 2007. Kvinnor betyder anpassning till en ny tid. Kvinnor betyder utveckling.

Modo är smarta.

Ung kvinnlig marknadschef. Medan andra klubbar segar på med sina gubbjävlar.

Hypermodern

Och nya arenan Swedbank Arena är hypermodern. Sex barer, åtta kiosker, 170 toaletter, 48 loger, 255 restaurangplatser.

Den är nästan så modern att den inte vill vara en hockeyarena. Där syns knappt ett enda budskap om hockey på väggarna. Traditionens makt är inte stor. Foppa, Nicke Johansson – de är nästan osynliga. Här talar vi om 2000-talets mantra i branschen: ”Evenemangs-Arena”. Det betyder Robert Wells, luncher, schlager-SM – och lite hockey.

Men Mia Karlsson förnekar att det är ett medvetet val.

– Vi har inte hunnit med det än.

Inte hunnit?

– Nej, vi skulle haft ett evenemang där vi hyllade guldlaget från 1979. Beslutet tog lite tid, och så hände det här här tokiga.

Tokiga?

– Med Tommy Sandlin.

Sandlin?

– Ja, han var tränare guldåret. Han dog.

Jag vet.

Av det lär vi oss att Tommy Sandlins plötsliga död inte bara innebar bekymmer för Brynäs utan även för Modo. Och kanske att idrottsklubbar ska passa på att ta hand om sina legender – medan de fortfarande har chansen.

Hallen har inneburit ett nytt liv i kommunen, även om luncherna i den fina restaurangen med utsikt över isen betytt att krogarna uppe i stan fått sämre med folk.

Men en kväll före jul – en fredag när Modo mötte Färjestad kompenserade krogarna till slut. Det är en kväll som redan är mytisk.

”Vi hade aldrig kunnat förlora”

– Det var fullsatt, fest, fredag, det var rena vilda västern här. Spelarna var galna. Vi hade aldrig kunnat förlora den matchen, berättar Harald Lückner som är tränare i klubben.

Nu vill alla i Modo spela på fredagar. Särskilt krogarna i city, för efter matchen strömmade 7 200 människor ut i natten, segerrusiga och festsugna. Omsättningen på stan sägs ha överstigit en månadsinkomst på vissa utskänkningsställen.

Många damer drack ett glas vin extra.

Många blivande Modojuniorer sägs ha omsatts den natten.

Längst inne i omklädningsrummet ser jag ändå det allra klokaste som sägs den här kvällen. Någon har präntat på anslagstavlan:

– Vinnaren har alltid en handlingsplan. Förloraren har alltid en ursäkt.

Kloka ord. Modo har definitivt en handlingsplan. De vet att en tvåkönad hockey är roligare än gubbjävlar.

Traditionen

Arenan

Festen

Profilerna

Introt

Publiken

...och maten

Betyg/Övik

Läs tidigare delar:

Lasse Anrell