Hedström – 16 matcher utan mål

Sportbladets Lasse Anrell: En sådan uttagning är genialt eller dårskap, Bengt-Åke

HOCKEY

TIMRÅ

Jonathan Hedström är tillbaka i landslaget.

Det är Bengt-Åke Gustafssons belöning för 16 matcher utan mål.

Bara ett geni eller en dåre gör såna landslagsuttagningar.

Bara ett geni eller dåre spelar som Jonathan Hedström.

Jag tycker Bengt-Åkes landslag ser spännande ut.

Jag gillar verkligen att han tagit ut Fredrik Bremberg tillsammans med Patric Hörnqvist. Det är ett genis verk. Som jag skrev i söndags är Patric Hörnqvist den kanske främste målskytten som Sverige fått fram sen Markus Näslund.

Det är stora ord. Antagligen för stora. Det är många steg kvar att ta för Patric men det som Djurgårdens coacher gjorde rätt var att sätta honom med spelgeniet Bremberg. Alla andra coacher i elitserien hade en smula dåraktigt och slentrianmässigt satt honom i fjärdefemman och där hade han gjort fyra, fem poäng och folk hade väl varit nöjda med det.

Målskyttar är sköra

Men Bremberg lyfte fram Hörnqvists talang och den visade sig vara större än de flesta anat. Bengt-Åke gör samma smarta värdering; ska Hörnqvist våga nånting överhuvudtaget i Tre Kronor ska det vara tillsammans med Bremberg.

Vi får se. Målskyttar är sköra varelser. De måste vårdas som små isprinsessor. Bara då kan de leverera. Bara då kan de växa.

Men Jonathan Hedström?

Fotsteg tatuerade

Jag skrev mycket om honom i början på elitserien. Då var han geniet som spelade i elitseriens bästa kedja ihop med Riku Hahl och Timo Pärssinen. Sen blev de andra skadade och inte ens Hedström kunde bära Timrå på sina allt spädare axlar. Jag stod bredvid Hedström i går. Han hade bar överkropp och inte för att jag tittade men jag antar att han hade bar underkropp också. Han är en dietists våta dröm. Han har lika lite underhudsfett som en fjällbjörk.

På ena bröstet har han fotsteg tatuerat. Nån har gått på honom. Jag vet inte om det är symboliskt men lite är det kanske det. Hedström vågar inte så mycket längre. Han gör en fantastisk uppåkning på slutet men sen vågar han inte skjuta när han är ren. Det ser ut som ren dårskap.

Kanske är det som för Hörnqvist; Hedström var bäst i elitserien i höstas för att han hade en  kedja som utvecklade hans särart. Nu är han en kringskuren kung av hockeyspelets nation av attitydspelare.

Timo Pärssinen är tillbaka om ett par dar.

Riku Hahl tar av gipset om ett par veckor.

Båda kan sannolikt spela i slutspelet. Alla som räknat bort Timrå från det SM-guld som såg givet ut före jul bör avvakta och se om de börjar fungera ihop igen. Bengt-Åke gör sitt, så länge, för att hjälpa Hedström och Timrå att bygga självförtroende. I Tre Kronor får han spela med klasspelare igen. Det blir nyttigt.

Och jag antar att vi än en gång får konstatera att Bengt-Åke är lite smartare än oss andra som garanterat bara skulle konstaterat att Hedström är ur form och inte platsar.

Pinsamt försvarsspel

Hedströms nuvarande center Fredrik Warg togs också ut i Tre Kronor i går. Det förstår jag mindre av.

Jag vet inte om det var en belöning för tacklingen mot Niklas Hjalmarssons huvud. Warg hoppade upp mot huvudet – mot sargen. Det var inte vackert. Även om Kenta Johansson efteråt sa nåt konstigt om att Hjalmarsson är liten och att det inte var illa ment.

Det var det nog. Warg hoppade ju.

Och Hjalmarsson är 1.87 lång.

Sämst på plan var Mikko Laine som bara struntade i Johan Åkerman och åkte och bytte så Åkerman kunde slå sin geniala 40-meterspass till Stefan Pettersson. Det gav 0-1. Pinsamt försvarsspel. En dåres verk.

Bäst på plan var Anton Strålman. Landslagsman även han i går.

Inte geni, inte dåre. Bara bra.

Gustavssons trupp i sin helhet

Se även:

Lasse Anrell