”Mitt hjärta är svart och gult”

Från ratad till hyllad – Söderberg saknar inte Modo

1 av 4
Gulsvart Trots bytet från Modo till Skellefteå finns det inte några tveksamheter om var Anders Söderbergs lojalitet ligger. ”Det jag har fått uppleva här i Skellefteå är speciellt.”
HOCKEY

SKELLEFTEÅ. I Modo ansågs han inte platsa.

Men i Skellefteå är han störst.

169 centimeter Söderberg har lagt en hel stad vid sina fötter.

– I dag är mitt hjärta svart och gult, säger Anders Söderberg som gör succé i Skellefteå AIK.

När Skellefteå stundtals haft det tungt har Anders Söderberg fortsatt att producera poäng. Den vindsnabbe lille forwarden är poängbäst i laget (25 poäng på 34 matcher) och verkligen omtyckt i sin nya hemstad. Ödmjuk och schysst både på och utanför planen.

Att han sedan bara blir bättre och bättre gör inte saken sämre.

– I Skellefteå har jag fått förtroendet och jag känner också att jag har vuxit som spelare, säger han.

Många undrade säkert hur det skulle gå när radarpolaren Magnus Wernblom flyttade hem till Örnsköldsvik. Tvivlen hopade sig i början på säsongen då det gick riktigt tungt för Anders Söderberg. Men i femte omgången kom första poängen. Sedan var stenen i rörelse.

34 omgångar senare är han, precis som i fjol, i topp i den individuella skytteligan och det här året har han också gått från framspelare till målskytt.

Det har blivit tolv mål så här långt.

– Men många av målen har varit rätt enkla. Det har mest varit att sätta dit klubban, säger han.

Och just det är ett typiskt uttalande av Anders Söderberg. Killen gör aldrig något väsen av sig men de som sett honom i Skellefteå Kraft Arena vet att många av målen varit artisteri på riktigt hög nivå.

Som när han inledde hemmamatchen mot Modo den 20 oktober med att trampa förbi backen Tommy Wargh. Sedan avslutade han med att lyfta in en backhand i ena krysset.

Bara den uppvisningen var värd entrén.

Hattrick med Foppa

Det var också en proppen-ur-effekt den gången han gjorde sitt första elitseriemål.

– Jag gjorde min andra riktiga säsong i Modos A-lag under den första lockoutsäsongen 1994/95. Jag hade väl spelat tio-femton matcher men inte gjort något mål. Den kvällen fick jag chansen att spela med Peter (Forsberg) och det blev tre mål för mig den kvällen.

Efter elva säsonger i Modo ville klubben inte ha kvar honom.

Skellefteå hörde av sig och snart fyra år senare har han och familjen fått ett nytt hem. Dottern Kajsa fyller tre år i februari och han säger att han på sätt och vis är glad att Modo valde bort honom.

– Det jag fått uppleva här i Skellefteå är speciellt. Den här staden är speciell. Ta Tobias Viklund som exempel. Han kom hit och han jobbar vid sidan av hockeyn och tanken var ju att han skulle få något annat än bara hockey men på hans arbete pratas det just inget annat än ishockey, säger han med skratt i rösten.

Sedan tillägger han:

– Det är så det är här. Och känslan att få vara med och spela upp Skellefteå i elitserien går nog att jämföra med att ta SM-guld. Det var helt otroligt.

I landslagsdiskussionen finns det många som nämnt Anders Söderbergs namn.

Så här sa lagkamraten och Skellefteåbacken Christoffer Norgren tidigare när Söderberg och landslaget fördes på tal:

– Se bara på skridskoåkningen, den farten och den tekniken. Det är många i landslaget som inte är i närheten där. Han borde vara given i landslaget. Jag har dessutom spelat mot honom och det är en mardröm att möta honom.

Men förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson har aldrig hört av sig.

– Jag är ju 32 år. Svårt att veta hur han tänker med det finns många spelare att välja bland, säger Söderberg.

När man hör hans lugna röst går det inte att låta bli att undra vad som krävs för att göra honom riktigt förbannad.

– (Skratt). Jag blir inte arg så lätt. Det är väldigt sällan i matchsituation i alla fall. Det kanske är lite av min svaghet att jag inte tänder till men visst kan jag bli arg. När vi tappade matchen hemma mot Djurgården trots att vi ledde med 3–1, ja då kokade det inombords. Men jag är nog inte den som visar så mycket.

”Jag saknar Wernblom”

I Skellefteå har han också blivit familjefar. Dottern Kajsa fyller tre år i februari och hon följde med pappa när vi promenerade runt i slalom-backen i Skellefteå.

– Ska vi ta pulkan med oss eller ska vi skita i det, undrade Anders.

Kajsa tittade på honom innan hon svarade:

– Vi skitä…

Med ett stort leende på läpparna gick vi vidare till fots – alla tre.

Det här är också första säsongen som han inte spelar med Magnus Wernblom.

Saknar du honom?

– Det är klart jag gör. Han är unik i sin spelstil.

Och som människa?

– Vi har ju aldrig umgåtts särkilt mycket vid sidan av hockey men alltid kommit bra överens. Han är speciell, har alltid något på gång. Det händer alltid något där han är. Är det inte köpa och sälja bilar så är det något annat.

I dag har Renberg kommit in i laget i stället?

– Han är ju också en speciell spelare. Han skapar mycket rum åt mig med sitt sätt att slita och han är också otroligt seriös. En ledare som visar vägen och som inte lämnar något åt slumpen.

”Har nog slutat vid 40”

Vad säger du själv om att Modo aldrig hört av sig trots att du gör succé i Skellefteå?

– Jag köper det fullt ut. Det finns inga hard feelings från min sida.

Renberg tror att du kommer att hålla samma nivå länge till med motiveringen att du är så lätt i kroppen. Vad gör du när du fyllt 40 år?

– Då har jag nog slutat med hockey. Men jag har ju spelat hockey i hela mitt liv och just nu har jag faktiskt ingen aning.

Utlandsproffs?

– Man ska aldrig säga aldrig. Kommer tillfället så får man väl ta sig en funderare. Jag trivs rätt bra med livet just nu.

Fotnot: Artikeln publicerades i Sportbladets hockeybilaga i torsdags. I kväll möter Skellefteå Södertälje SK hemma i elitserien.

FAKTA

Anders Söderberg listar:

Förebilder under ungdomsåren

1. Mats Näslund

– Det var en idol jag hade under lång tid. Mycket bra spelare. Tuff och samtidigt en riktig lirare.

2. Pekka Arbélius

– Jag var väl 10–11 år när jag stod på ståplats och såg matcherna i Kempehallen. Pekka var en liten, snabb och offensiv spelare som gjorde en hel del mål.

3. Lars ”Bysse” Byström

– Kunde förknippa mig lite med honom. Liten, snabb och teknisk. En spelare som kunde göra det oväntade.

Betytt mest för hockeykarriären

1. Mamma och pappa

– Ställt upp med skjutsning och de har alltid funnits där.

2. Anders Melinder

– Han hade hand om hockeygymnasiet. Han lärde ut så mycket som man kunde ta med sig. Grymt engagemang. Levde sig in i varje passning. En glädjespridare.

3. Leif Boork

– Kom till Modo säsongen 1994/95. Han var väldigt noggrann och han har betytt en hel del för min karriär. Boork lämnade inget åt slumpen.

Minnesvärda stunder i karriären

1. Avancemanget till elitserien med Skellefteå

– Det tycker jag går att jämställa med ett SM-guld. En otrolig känsla att få gå hela vägen.

2. Första ispasset i Skellefteå

– Kom in i hallen och det var fullsatt. Hade hört talas om det men fick ändå en chock.

3. Första målet i elitserien

– Det kom under första strejken i NHL. Jag spelade med Peter (Forsberg) och gjorde tre mål i den matchen.

Motgångar i karriären

1. När Modo inte ville förnya kontraktet

– Men det kom jag över rätt snabbt.

2. Finalförlusten mot Brynäs 1999

– Vi ledde med 2–1 i matcher. I fjärde och avgörande matchen ledde vi med 4–1 när fem minuter återstod. Sedan vände allt.

3. När jag bröt käken första säsongen i Skellefteå

– Fick äta flytande mat i sex veckor. Jag hoppas att jag inte behöver uppleva det igen.