När Foppa ville ge domaren en smäll

Sportmagasinets listar elitseriehistoriens hetaste slutspelsfajter

1 av 5 | Foto: SVT
Peter Forsberg i den klassiska intervjun med Albert Svanberg.
HOCKEY

Slaget om Västernorrland, Tom ­Bissets mirakelvändning, skandalmatchen i Örnsköldsvik och Foppa som ville dra på Börje Johansson en smäll.

SM-slutspelets historia är full av klassiska ögonblick.

Sportmagasinets Stefan Persson har listat de tio största.

Foppa knäckte klubban – och sågade domaren

Malmö-Modo

Omgång: Final.

Säsong: 1993/94.

Resultat: 3–2 i matcher till Malmö IF.

SM-guld: Malmö IF.

En SM-final som dominerades av en då 20-årig Peter Forsberg. Modo hade 2–0 i matcher och guldläge efter att just Foppa avgjort den andra finalmatchen i sudden death.

Sedan vaknade stjärngänget Malmö.

Med spelare som Robert Svehla, Raimo Helminen, Mats Näslund, Peter Sundström och Daniel Rydmark i spetsen körde skåningarna över Modo i match tre (7–1) och vann sedan även efter stor dramatik match fyra i Örnsköldsvik.

I den femte och avgörande matchen orkade inte Modo stå emot och Malmö tog hem bucklan efter en 3–1-seger. Själva matchbilderna blev dock inte lika klassiska som den efterföljande intervjun med Modos största stjärna.

Först var en ung Malmösupporter framme och bönade och bad Foppa att ge honom sin klubba. Foppa svarade med att knäcka klubban över knät. Och när Albert Svanberg stack fram mikrofonen var det knappast diplomaten Forsberg som tog till orda:

– Jag är besviken på Börje (Johansson), han är så djävla dålig. Han är så jävla dålig att jag skulle dra på honom en smäll, dä e sant dä.

Nu är det klart med Mats Sundin till hockey-VM?...

– Hörrudu, det skiter jag i just nu. Nu ska jag bara gå och duscha.

SM-slutspelet fick äntligen sitt hatmöte

Timrå-Modo

Omgång: Kvartsfinal.

Säsong: 2006/07.

Resultat: 4–3 i matcher till Modo.

SM-guld: Modo.

”En klassisk matchserie och ren hockeymagi”, skrev Sportbladets Lasse Anrell.

Och visst var det så.

Med ”Slaget om Västernorrland” fick SM-slutspelet äntligen ett äkta hatmöte mellan två stora rivaler. Lagen satte tonen direkt i första mötet i Timrå: sex matchstraff och 181 utvisningsminuter.

Sedan följde, bland mycket annat:

Sudden death i match tre

Hemmalaget Timrå dominerade fullständigt i fjärde perioden, vann skotten med 18–4, men fick inte hål på Karol Krizan. I stället avgjorde Tobias Enström bara 17 sekunder in i femte perioden.

Timrås vändning

Efter förlusten i match tre var det många som räknade ut Timrå. Men laget spelade toksmart hockey i två raka bortamatcher och återtog initiativet.

Svartvadets löfte

Inför första sudden death-perioden i den sjunde och avgörande matchen, ställde sig Modos lagkapten Per Svartvadet upp i omklädningsrum och sa till sina lagkamrater:

– Är det någon som vill bli hjälte så får ni skynda er på, för det har jag tänkt att bli.

4.20 in i perioden sköt Svartvadet Modo till semifinal.

Loob mot Djurgårdens tuffingar

Djurgården-Färjestad

Omgång: Final.

Säsong: 1982/83.

Resultat: 3–2 i matcher till Djurgården.

SM-guld: Djurgården.

Det står Djurgården mot Färjestad i historieböckerna. Men i verkligheten handlade det snarare om Djurgården mot Håkan Loob.

Tuffingar som Håkan Södergren, Thomas Eriksson och Tord Nänsén tog varje chans de fick att smälla på Färjestads poängkung. Djurgårdsklacken stod för den psykologiska krigsföringen, med ständiga glåpord och burop.

Loob gjorde fem mål och två assist under finalserien, men trots det får man säga att Leif Boorks Djurgården lyckades med sin taktik. Under grundserien hade Håkan Loob varit fullständigt omöjlig att stoppa och gjort smått osannolika 76 poäng på 36 matcher.

Matchserien går också till historien som en av de resultatmässigt underligaste. Trots att man tvingades spela en femte och avgörande final (i Scandinavium), så var själva matcherna väldigt ojämna. FBK vann till exempel match ett med 6–1, för att förlora match två med 2–7.

Inte heller sista finalmatchen blev särskilt dramatisk. Djurgården tog en 3–0-ledning i första perioden och vann till slut med 6–2.

Den moraliska finalen: Dalmasarna brände kanonläget

Färjestad–Leksand

Omgång: Semifinal.

Säsong: 1996/97.

Resultat: 3–2 i matcher till Färjestad.

SM-guld: Färjestad BK.

Första semifinalen är fortfarande den längsta övertidsmatch som spelats i SM-slutspelet. Det dröjde 19 minuter in i den tredje sudden death-perioden innan Andreas Karlsson avgjorde för Leksand.

Dalmasarna – som hade vunnit grundserien – vann även rond tre och hade med 2–1 i matcher ett kanonläge att kvalificera sig till sin första SM-final sedan 1989.

I den fjärde matchen brände Per-Erik Eklund ett friläge och målvakten Johan Hedberg blev överkörd och skadad – men fortsatte att spela. Avgörandet kom först i sudden death, när Färjestads Clas Eriksson fixade 4–3-målet.

Trots att Johan Hedberg inte kunde spela i den avgörande matchen, stormade Leksand fram till en 3–0-ledning i den första perioden. Färjestad var nere för räkning, men reste sig på nytt. Gästerna tvingade fram ytterligare ett sudden-avgörande och återigen var det Clas Eriksson som klev fram och avgjorde.

Den hyperdramatiska semifinalen kändes på många sätt som den moraliska finalen. Färjestad hade heller inte några problem att avfärda Luleå i kampen om SM-guldet (4–1 i matcher).

Alavaara fick tokspel efter utvisning – körde på domaren – två gånger

Modo-Djurgården

Omgång: Semifinal.

Säsong: 1997/98.

Resultat: 3–2 i matcher till Djurgården.

SM-guld: Färjestads BK.

Egentligen var hela matchserien dramatisk och underhållande. Men det var match fyra, i Örnsköldsvik, som gjorde drabbningen mellan Modo och Djurgården oförglömlig.

Vem minns inte när Magnus Wernblom använde klubban som yxa och gick lös på plexiglaset i utvisningsbåset?

Eller när Modotränaren Per Bäckman vevade med en klubba och var halvvägs på väg ut på isen för att protestera mot ett domslut?

Eller när Jan-Axel Alavaara blev utvisad, körde omkull domare Thomas Andersson, fick matchstraff, åkte tillbaka in på isen och körde omkull domaren en gång till?

Dessutom var ju matchen makalöst spännande. Djurgården hade en 3–0-ledning inför sista perioden, men Modo kom tillbaka. Efter en vansinnig offensiv satsning kvitterade Samuel Påhlsson med tre (!) sekunder kvar. Djurgårdens Patrik Erickson avgjorde sedan nio minuter in i sudden death.

Stockholmarna förlorade sedan SM-finalen mot Färjestad. Och Modo åkte på rejäla straff: till exempel blev Jan Axel Alavaara avstängd i åtta månader.

Bissets mirakel och ”Honken” knäckte Modos stjärnor

Modo-Brynäs

Omgång: Final.

Säsong: 1998/99.

Resultat: 3–2 i matcher till Brynäs.

SM-guld: Brynäs.

27 poäng före i grundserien och ett riktigt stjärnlag med tunga namn som bröderna Sedin, Magnus Wernblom, Frantisek Kaberle och Samuel Påhlsson.

Inte så konstigt att Modo var storfavorit mot slutspelets överraskningslag Brynäs.

Modo gick också fram till 2–1 i matcher och hade i praktiken spelat hem guldet när de ledde med 4–1 halvvägs in i match fyra. Var det några Gävlebor som då gav upp och gick hem, så ångrar de sig förmodligen än i dag. Brynäs bjöd nämligen inte på ett mirakel – utan två.

Först lyckades man jaga ikapp till 4–4, bara för att låta Modos Hans Jonsson sätta 5–4 långt in i den tredje perioden. På något sätt lyckades dock Modo slarva bort det guldläget också. Tom Bisset sköt inte bara kvitteringen, han hann också med att sätta 6–5 innan slutsignalen ljöd i en av de absolut bästa slutspelsmatcher som har spelats.

Dramat fortsatte sedan i Örnsköldsvik, där en storspelande Johan Holmqvist i Brynäskassen knäckte allt mer uppgivna Modostjärnor. Avgörandet kom i sista perioden, då Gävlelaget gick från 2–2 till 4–2. Holmqvist och Bisset var de stora guldhjältarna, tillsammans med Pär Djoos och Ove Molin.

Underdogen överraskade i derbykvarten

AIK-Djurgården

Omgång: Kvartsfinal.

Säsong: 1987/88.

Resultat: 2–1 i matcher till AIK.

SM-guld: Färjestads BK.

Visst, vi kunde lika gärna ha valt finalserien från 1983/84, där Håkan Södergrens överfall på AIK-backen Mats Alba blev den stora snackisen.

Men den här kvartsfinalen mellan huvudstadslagen, fyra år senare, är en lite bortglömd pärla.

Djurgården hade enkelt tagit hem seriesegern, sju poäng före tvåan Björklöven. AIK, å andra sidan, slogs för sin överlevnad under större delen av säsongen. De undvek spel i allsvenskan (den tidens variant av kvalserien) med en enda poäng. I fortsättningsserien lyckades man sedan ta sista slutspelsplatsen tack vare bättre målskillnad än Luleå.

Anförda av bröderna Gradin gick AIK in i kvartsfinalserien i bäst av tre matcher som klar underdog. Redan i första matchen stod det dock klart att AIK skulle sälja sig dyrt. Efter en intensiv holmgång sköt Bosse Berglund 6–5 i sudden death och satte Djurgården under stor press.

Seriesegrarna vann sedan match två, men AIK tog match tre efter ytterligare ett drama. Björn Carlsson skickade in 3–1-pucken i tom bur och superskrällen var ett faktum.

AIK försvann därefter i två raka matcher i semifinalen mot Färjestad, som sedan ganska enkelt tog hem SM-guldet.

Smålänningarna som chockade alla

HV 71–Brynäs

Omgång: Final.

Säsong: 1994/95

Resultat: 3–2 i matcher till HV71.

SM-guld: HV71.

Först chockade HV – som sista laget in i slutspelet – seriesegrarna Djurgården i kvartsfinalen. Därefter lyckades laget krångla sig ur ett 2–0-underläge i matcher mot Malmö.

Innan SM-guldet var bärgat tvingades HV även till en mirakulös vändning i finalserien mot Brynäs. Smålänningarna vann först en jämn fjärde final på hemmaplan innan det bar av till Gävle för avgörandet. Där gick Brynäs fram till 3–1 innan Marco Palo och Per Gustafsson tog HV tillbaka in i matchen.

I sudden death skrev sedan Johan Lindbom in sig i historieböckerna genom att smälla in 5–4-målet som gav guldet. Lindbom ramlade först i mittzonen, tog sig upp igen, drev in över blålinjen och avlossade ett skott som Lars Karlsson i Brynäskassen inte orkade hålla.

Förutom Lindbom var Esa Keskinen, målvakten Boo Ahl och tränaren ”Kung Sune” Bergman HV:s största guldhjältar.

Tidernas bästa elitserie – och en stjärnfylld final

Frölunda–Färjestad

Omgång: Final.

Säsong: 2004/05.

Resultat: 3–1.

SM-guld: Frölunda.

Nej, det är inte för dramatiken eller spänningen som vi minns den här finalserien.

Men lockoutsäsongen bjöd på tidernas bästa elitserie och förmodligen också tidernas bästa guldlag, vilket gör att finalen har en given plats på listan.

På isen under drabbade spelare som Daniel Alfredsson, Henrik Lundqvist, Sami Salo, Per-Johan Axelsson, Samuel Påhlsson och Christian Bäckman (i Frölunda) samman med Zdeno Chara, Martin Gerber, Sheldon Souray, Radek Hamr och Christian Berglund.

Färjestad vann första mötet på hemmaplan, men var i stort sett chanslöst under resten av serien. Maskinen Frölunda – med en makalöst het Henrik Lundqvist, han släppte in ett enda mål på de sista 13 perioderna – malde ned sitt motstånd och vann tre raka (5–0, 4–1 och 4–0).

Sista fighten bjöd dock på dramatik: Niklas Andersson fixade avgörandet i sudden death.

Klassiskt drama

SSK–Djurgården

Omgång: Final.

Säsong: 1984/85.

Resultat: 3–2 i matcher till Södertälje.

SM-guld: Södertälje.

Ett klassiskt drama mellan två rivaler som ofta drabbade samman i mitten av 80-talet. I den avgörande matchen – som spelades i Himmelstalundshallen i Norrköping – kom båda lagen ut i sina bortaställ. Anledningen: inget av de tidigare mötena hade slutat med hemmaseger.

Fram till dess hade två profilstarka lag bjudit på magnifik underhållning. Djurgården anfördes av Jens Öhling, Håkan Södergren och Tommy Mörth. I SSK dominerade Glenn Johansson, Anders Eldebrink och Thom Eklund.

Efter en seger i sudden i match tre – Bo Ericsson fixade förlängningen bara 40 sekunder från slutet – hade SSK chansen att avgöra på hemmaplan. Djurgården vann dock i Scaniarinken och tog så matchserien till Norrköping.

Sista finalen var jämn i en period. Sedan stod SSK:s Peter Wallin för ett av de vackraste målen i SM-slutspelets historia och punkterade matchen. Södertälje gick fram till 6–1 innan Djurgården lyckades snygga till siffrorna en aning.