Thornéus: LHC nöjer sig med att smådutta

HOCKEY

LINKÖPING. Matchserien mellan Linköping och Skellefteå är ungefär lika fysisk som en småstrulig matkö på ett konfirmationsläger.

Och det finns bara ett lag som vinner på det – nämligen Skellefteå.

Linköping har ett av elitseriens tyngsta lag. På backsidan – till exempel – väger Ivan Majesky 106 kilo, Daniel Fernholm 104 och Andreas Pihl 105 och med dessa bjässar kan man kanske tro att LHC vinner det fysiska spelet på knockout.

Men sanningen är – något oväntat – en helt annan.

Skellefteå står upp förvånansvärt bra i närkampsspelet och det är därför som det står 2–2 i matcher. LHC är sammantaget det bättre laget – inte tu tal om annat – men i ett slutspel handlar det om att kriga till sig fördelar och hittills har jag inte sett någon göra det i Linköping. Till och med Skellefteås lille Anders Söderberg vinner närkamper och då är det någonting som är allvarligt fel.

Jämtin kliver undan

Det är någonting helt enkelt som inte stämmer.

Andreas Jämtin – till exempel – vänder hela tiden andra sidan till och när en sådan energispelare kliver undan i heta situationer ger det inga bra signaler till laget. I går stod han för en tackling – i samband med att Mikael Håkanson fick en klubba i ansiktet – och det var också ungefär allt. En annan gång blev han fult omkullknuffad utanför spelet, reste sig snabbt, torkade bort snön från knäna och hoppade sedan in i båset – som en blyg konfirmand.

Sitter och tittar på slutspelsfakta och kan konstatera att matchserien mellan Linköping och Skellefteå totalt på fyra matcher renderat i 108 utvisningsminuter.

Det är inte speciellt mycket.

Vill man sätta den siffran i ett perspektiv kan man till exempel titta på kvartsfinalserien mellan Färjestad och Brynäs. Där blev det i går 84 utvisningsminuter – bara i första perioden.

Det säger en hel del.

Linköping för säkra

Skellefteå har naturligtvis gjort det väldigt bra, men Linköping åker omkring på isen som om de vore lite för säkra på avancemang och därför nöjer sig med att smådutta med klubborna istället för att helhjärtat kliva fram och visa vilja – även om det gör ont.

Jag tror att Linköping fortfarande kommer att vinna den här matchserien, men det krävs nog att Slavomir Leners kuddkrigare börjar utnyttja sin fysiska överlägsenhet lite mer. I snabbhet – och finurlighet – kan Skellefteå nämligen hålla jämna steg och fortsätter matchserien som den gjort kan det mycket väl bli en riktig kvartsfinalknall.

Inte minst tack vare målvakten Nicklas Dahlberg.

Han har fått spela andrarollen hela säsongen, men sett till statistiken i grundserien var han faktiskt bättre än rutinerade Andreas Hadelöv.

I går visade han det på isen också.

Det – och bristen på det fysiska spelet – kan göra att matchserien mellan Linköping och Skellefteå först avgörs i en sjunde och avgörande match.

Och då kan allting hända