Elitseriens 10 hetaste under Karjala Cup

Sportbladets Hans Abrahamsson rankar

HOCKEY

Novembermörker och serielunk.

Vad passar då bättre än en hyllning till elitserien?

För så här är det: vi är på väg mot den roligaste upplagan på många år.

Jag har själv vid ett flertal tillfällen varit kritisk till underhållningsvärdet i elitserien.

Att spelkvaliteten ska vara på topp i 55 omgångar är givetvis en omöjlighet.

Men brist på engagemang kan aldrig försvaras.

Bristen på förståelse för att publiken – de människor som betalar en stor del av spelarnas löner – går på ishockey för att underhållas får aldrig nonchaleras.

Men så har det varit. Alldeles för ofta.

Men den här hösten har någonting hänt.

Spelarna visar större passion

Spelet är intensivare, offensivare, mer tempostarkt och framför allt visar spelarna en större passion.

Orsakerna är flera.

Småkronornas underhållande, och vägvinnande spel, i de tre senaste JVM-turneringarna har satt sin prägel även på elitserien. Många av spelarna som har varit med junior-VM är nu etablerade i elitserien.

Svenska klubblags usla facit i olika typer av Europaspel. Elitserien är inte störst, bäst och vackrast i Europa. Och äntligen har klubbarna förstått det och tagit de ständiga förlusterna på allvar.

Nya tränare med nya idéer. Unga nykomlingar som Jonas Rönnqvist och Anders Forsberg har i sina respektive klubbar fått möjligheten att utveckla en annan typ av ishockey. Ett av elitseriens största problem har varit att alla lag har spelat i princip likadant. Inga andra influenser än de traditionellt svenska har fått fotfäste.

Slutligen tror jag, eller åtminstone hoppas jag, att klubbledare och tränare har varit tydligare med vad som förväntas av deras spelare.

Ett säkert tecken på att elitserien blivit mer underhållande är för övrigt att snacket om liten rink mer eller mindre självdött.

Det som för ett år sedan, enligt många, var enda vägen att gå nämns i dag knappt alls.

FAKTA

1. Mattias Ekholm, b, Brynäs

Oerhört imponerande landslagdebut av brynäsaren som utsågs till turneringens bäste back. Inte illa av en 20-åring som inför Karjala Cup bara hade gjort 19 elitseriematcher.

2. Magnus Johansson, b, Linköping

Han är ju så rysligt skicklig att man bara sitter och gapar. 37-årige Johansson såg ut att stortrivas med Tre Kronors nya spelsystem.

3. Andreas Jämtin, f, Linköping

I de första matcherna kändes det som om Jämtin var överallt på isen. En riktigt stark turnering av Linköpingsforwarden. Hade behövts i finalen.

4. Elias Fälth, b, Luleå

Det såg verkligen ut som om han inte hade gjort annat än spelat landslagshockey. Rapp i åkningen, puckskicklig och uppträdde med ett stort självförtroende.

5. Topi Jaakola, b, Luleå

Oerhört stabil i backpar med djurgårdsbekantingen Ossi Väänänen. Jaakola var inne på fyra av Finlands nio mål och spelade totalt +3 under turneringen.

6. Mattias Sjögren, f, Färjestad

Tvåvägscentern som, enligt Pär Mårts, fick den sista platsen i truppen gjorde definitivt inte bort sig. Sjögren svarade för en enorm arbetsinsats, svarade för Sveriges första mål.

7. Joakim Lindström, f, Skellefteå

Jodå, elitseriens poängkung gjorde en helt okej turnering. Visserligen bara en poäng på tre matcher, men Lindström bjöd på några riktigt läckra framspelningar.

8. Marcus Krüger, f, Djurgården

Fick det inte att lossna poängmässigt, men Krüger visade att han är på väg att ta klivet upp på den internationella scenen.

9. Pasi Puistola, b, HV 71

Bildade backpar med klubbkamraten Juuso Hietanen och Puistola var stabil som vanligt. HV-backen prickade dessutom in kvitteringen mot Tre Kronor.

10. Jakob Silfverberg, f, Brynäs

En positiv överraskning. Passar perfekt in Pär Mårts spelsystem och visade upp att han har ett bredare register än att bara åka fort och skjuta hårt.