Oelitseriemässigt – men så häftigt

HOCKEY

Över en hastigt påkommen lunch kan man alltid prata om Pelle Gustafssons lidnerska knäpp, Jacob Markströms succé och Frölundas fiaskostart.

Sedan kan vi diskutera Rögle BK – i all oändlighet.

Den fula ankungen håller nämligen på att vända upp och ner på hela elitserien.

Jag vet, Rögle har bara spelat fyra matcher och jag vet också att en nykomling alltid brukar sprattla till i början av säsongen för att sedan – strax före jul – vara ungefär lika handlingsförlamat som informationsavdelningen på Swedbank i kristider.

Ändå kan jag inte låta bli att hylla skåningarna.

I våras var jag själv på plats i Ängelholm och såg Rögle göra det ”omöjliga” och ta klivet upp i elitserien. Laget var då ett ihopplock av spelare som inte platsade någon annanstans kryddat med lagkaptenen Kenny Jönsson. Nu har man värvat killar som bröderna Abbott från Norge, Mattias Porseland från Borås och Peter Högardh från Tyskland. Inga märkvärdiga namn precis, men sportchefen Roger Hansson har lyckats plocka spelartyper, som direkt hittat rätt ton i den stora lergöksorkestern.

Det är imponerande.

Befriande att se

Laget uppträder helt respektlöst och i går – mot Luleå, i Luleå dessutom – åkte man sönder motståndet och vann hur rättvist som helst. Ni säger Kenny Jönsson och jag är beredd att hålla med om att han bär sitt Rögle på sina axlar, men en spelare gör inget lag och man ska ha i åtanke att han var svårt skadad – och bara kunde gå på halvfart – under kvalserien i våras.

Ändå blev det avancemang.

Klubben omsätter minst i hela elitserien, har den minsta lönebudgeten och har ett lag som – i alla fall på papperet – inte ska kunna vara med och dansa i takt med de stora elefanterna, men ändå vinner laget matcher och det är så befriande att se i tider då alla klubbdirektörer bara pratar om kronor och ören.

Rögle har någonting stort på gång. Klubben har en ny arena, en klok sportchef i Roger Hansson, en otroligt driven entreprenör i Svante Paulsson och en organisation där hjärtat betyder mer än pengarna.

Det är så häftigt – så genuint.

Så oelitseriemässigt år 2008.