”De är mästerliga i sudden death”

Luleå inte kan förlora när det blir förlängning

HOCKEY

SKELLEFTEÅ.  Plötsligt händer det.

Luleå skulle kunna sno Svenska Spels reklamkampanj rakt av.

De är mästerliga i sudden death.

Det tog dem till semifinal och det sänkte Skellefteå här i kväll då Luleå skrällvann med 4-3.

Luleås facit i sudden death är helt makalöst den här säsongen.

De var bäst i elitserien med sex avgöranden i sudden death, trots att de bara hade fem minuter på sig i grundserien.

Sedan seger i succen i första matchen mot Djurgården i kvarten och sedan i den sjunde och avgörande.

Nu gick historien igen.

Det verkar som Luleå inte kan förlora när det blir sudden death.

Men fråga mitg inte hur det går till.

Fram till segermålet 13.38 hade Skellefteå haft två power play och massor av chanser att avgöra.

Men så sticker Luleå upp, få press i Skellefteås zon och lagkaptenen Anders Burström trycker in pucken framför Hadelöv.

Det var ett osannolikt slut på ett drama som började redan timmarna innan match.

Luleå råkade ut för allt elände de kunde innan pucken släpptes.

Backen Janne Niinimaa var kvar hemma i Luleå för att vila sitt skadade knä och minuterna före matchstart tvingades Luleå stryka även backen Fredrik Styrman ur laguppställningen.

Då stod man där med bara fyra ordinarie backar plus snabbinkallade junioren Oskar Nilsson.

På papperet kändes det nästan avgjort redan då.

Men vad händer?

Jo, Luleå kommer ut i första perioden och trummar på som de vilt kämpande hjältar de varit hela säsongen.

Jag vet inte vad som hände med Skellefteå, men de stod mest och tittade på.

Det var som de var totalt handlingsförlamade av norrbottningarnas anstormning.

Därför kändes 1-0 till Luleå fullt logiskt efter en period där de vann skotten med förkrossande 15-9 och skapade betydligt fler kvalificerade målchanser än Skellefteå.

Nu fick Luleå retroaktiv utdelningen redan efter 58 sekunder i andra perioden, då Pär Arlbrandt kunde trycka in 2-0 från nära håll.

Först då vaknade Skellefteå.

Resten av perioden blev i princip spel mot ett mål.

Skellefteå blev mer obekväma och tog kampen framför Luleåmålet, där de varit nästan osynliga fram till dess.

Det gav också 1-2 och 2-2 båda målen på returer från nära håll.

Först när Christian Söderström sliog in sin egen retur till 1-2 och sedan Joakim Lundströms backhandslyftning ut dålig vinkel sedan Mikko Lehtonen skjutit.

Då var det vara 37 sekunder kvar att spela av andra perioden.

Men det finns en sak alla borde ha lärt sig vid det här laget.

Det går aldrig att räkna ut Luleå.

Pär Arlbrandt smackade in 3-2 med en klassisk isare, sedan Simon Hjalmarsson snott pucken av skelleftebacken Niclas Burström i anfallszon.

Burström hade Chris Abbotts klubba i magen när han både tappade balansen och pucken, men domarna valde att fria.

Det går att diskutera och det gjordes det också och min erfarenhet är att domarna nästan alltid blåser i det läget, då felande laget får en sådan klar målchans.

Nu gjorde de inte det och Luleå satte Skellefteå under ny press.

Men nästan direkt efter målet åkte Sebastian Enterfeldt ut för en holding the stick som luktade kompensation lång väg.

Och bara 17 sekunder in i Skellefteås power play åkte backen Robin Jonssons klubba upp i ansiktet på Skellefteås Christian Söderstrm, som blödde kraftigt från ett sår i pannan. Det gav kvartsfinalhjälten Jonsson 2+2 och spel 5-3 i hela 1,43 för Skellefteå.

Men i det power playet verkade Mikko Lehtonen och Tim Erixon tävla om vem som kunde skjuta mest utanför.

Och paradoxalt nog kvitterade Skellefteå först då Robin Jonsson precis klivit in på isen igen.

Fredrik Warg fick drömträff framför mål och lyfte in pucken i Anders Nilssons vänstra kryss.

Resten av perioden var det faktiskt Luleå som skapade mest och jag hade inte protesterat om de avgjort på ordinarie tid.

Till sist:

Stort plus till Pär Arlbrandt i Luleå.

Han gjorde två mål, men kunde ha gjort både tre och fyra.

Han är makalös på att vaska fram målchanser.