Nu tvingas han plocka puckar

Guldhjälten Zibanejad tillbaka i verkligheten: ’Lever i en bubbla’

HOCKEY

Från JVM-guld och segerfest i Kungsträdgården till att plocka puckar på Djurgårdens träning.

Verklighet för Mika Zibanejad, 18.

– Jag kommer tillföra mer till Djurgården nu än innan JVM, säger guldhjälten.

som vanligt  Det blev ingen särbehandling för JVM-hjälten Mika Zibanejad när han återvände till Djurgårdens träning. Precis som vanligt fick han och de övriga juniorerna finna sig i att samla in puckarna efteråt.
Foto: Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
som vanligt Det blev ingen särbehandling för JVM-hjälten Mika Zibanejad när han återvände till Djurgårdens träning. Precis som vanligt fick han och de övriga juniorerna finna sig i att samla in puckarna efteråt.

Nu har vardagen startat för våra JVM-hjältar. Isträningarna har kommit igång med juniorernas klubbar i Sverige och i kväll är det första matcherna i elitserien sedan dramat i Calgary i fredags morse svensk tid.

Då blev Djurgårdens Mika Zibanejad matchhjälte.

I sudden death.

Mot Ryssland.

Inget kommer återigen att bli som vanligt för Mika Zibanejad.

– Man lever väl fortfarande i någon typ av bubbla och festen i lördags i Stockholm var otrolig. Overklig. Klart att man inte riktigt landat efter allt, men det var skönt att komma igång med träningen igen, säger Mika Zibanejad.

”Det är helt okej”

Och på Djurgårdens träning var allt som vanligt. Ingen särbehandling för guldhjältarna Fredrik Claesson eller Zibanejad.

I stället fick juniorerna avsluta träningen med att plocka ihop puckarna. En klassisk syssla för juniorer som spelar på seniornivå – även fast att man vunnit guld i JVM.

– Det är helt okej. Det var jag, Claesson och en till junior som fixade puckarna i dag, säger Mika Zibanejad och ler.

Måste ställa om

I kväll väntar Brynäs för Djurgården. En viktig match i kampen om de sista slutspelsplatserna. Och för Zibanejad handlar det om en mental omställning från firad guldhjälte till att producera tre gånger i veckan i elitserien och en fysisk kamp mot dygnsrytmen.

– När jag kom hem från Ottawa i höstas så tog det tre veckor innan jag hade ok dygnsrytm på grund av tidsskillnaden. Nu var jag inte lika länge i Nordamerika, men det dröjer ett tag innan man är helt hundra och kan sova på morgonen.