Wennerholm: Serieledare i akut behov av 25 miljoner

AVGJORDE PÅ SLUTET Leksand vann toppmötet med BIK Karlskoga i går – avgörandet kom fem sekunder före slutsignalen. Klart det blev firande med fansen då.
AVGJORDE PÅ SLUTET Leksand vann toppmötet med BIK Karlskoga i går – avgörandet kom fem sekunder före slutsignalen. Klart det blev firande med fansen då.
HOCKEY

Ett segermål.

Fem sekunder kvar.

25 poäng och serieledning.

Och i akut behov av 25 miljoner kronor.

Det är Leksand i kalla siffror en höstkväll vid Siljan.

Sportbladets Mats Wennerholm.
Sportbladets Mats Wennerholm.

Det blev 3–2 i seriefinalen mot det BIK Karlskoga jag inte kan sluta att kalla Bofors.

Och Leksand är i serieledning i den hockeyallsvenska de vunnit tre av de fem senaste säsongerna, men utan att lyckas med det ”Återtåg” som numera mest låter som en sliten klyscha.

En klubb som alltid satsat på att ta sig tillbaka och som plöjt ner miljoner på de bästa spelare som stått att finna när elitserien tagit sitt.

Och som är ett levande bevis på att det lag som blir etta i hockeyallsvenskan borde gå direkt upp i elitserien. Det är en åsikt jag alltid har haft och som jag står fast vid.

Det ska löna sig att bli etta i en lång, lång grundserie. Och det ska straffa sig att bli sist i serien ovanför.

Fotbollen har alltid haft den sunda sportsliga inställningen och det är dags att införa den även i ishockeyn.

Problemet: höga ambitioner

Timrå var tidigt avsågade i elitserien i fjol och kunde använda de sista månaderna av elitseriespel till att helt förbereda sig för kvalserien. Det gjorde de överraskande bra och hängde kvar.

Offret blev i stället Djurgården, som slogs om att hänga kvar ända in i sista omgången och tog 20 poäng fler än Timrå i elitseriens grundserie.

Och inget av de lag som blev etta, två och trea i hockeyallsvenskan – Örebro, Leksand och Bofors – gick upp.

Rent sportsligt känns det totalt osunt.

Då talar jag rent principiellt.

Att Timrå anpassade sig till systemet och vände det till en fördel är jag den första att applådera.

Ingen skugga ska falla över dem.

Leksands problem är att klubben alltid haft en hög ambitionsnivå och alltid haft en comeback i elitserien som ett självklart mål.

De har vägrat att se sig som ett allsvenskt lag. De har byggt en arena för elitserien och de har alltid haft en spelarbudget som väntat på det lyft och de sköna tv-miljoner som aldrig kommit.

Sedan kan man ju tycka att det är storhetsvansinne av en kommun som klassas som kyrkby.

Elitseriens tv-avtal ger 25 miljoner

Men Leksand är inte bara Leksand.

Det kommer fler fans från både Borlänge och Falun, som ligger inom ett pendelavstånd som tidsmässigt är kortare än att ta sig från en stockholmsförort till AIK:s och Djurgårdens hemmaplan Hovet.

Men den ständiga satsningen uppåt har gett ett akut behov av 25 miljoner kronor.

Leksand har en långivare klar.

Det är någon av mångmiljonärerna runt Siljan som lovat pengarna, men som kräver både anonymitet och att kommunen går i borgen för lånet.

Vad som händer om det INTE blir så har jag ingen aning om. Och jag tror inget av Leksands fans vill veta.

Men det lustiga – eller mindre lustiga – är att dessa 25 miljoner nästan är exakt vad de tolv elitserieklubbarna får per lag bara i tv-pengar från CMore.

Det är den grymma skillnaden på att spela i elit­serien och hockeyallsvenskan.