Spelarna: Zäta är bäst

Nej, Henrik Zetterberg fnyser inte alls åt att 102 kollegor hemma i elitserien röstade på honom i Sportbladets enkät om de bästa NHL-svenskarna – och att närmaste konkurrenterna Nicklas Lidström och Nicklas Bäckström inte kom upp i fler än 17 röster vardera.

Tvärtom.

– Man blir alltid glad över sådana utmärkelser. Särskilt när andra hockeyspelare har röstat. Det väger lite tyngre än när journalister uttalar sig.

– Dessutom är det ju kul att slå ”Lidas”...

Ödmjuk

Men själv skulle Conn Smythe- vinnaren från 2008 års slutspel alltså ha röstat på sin lagkapten.

– Ja, jag tycker fortfarande att ”Lidas” är bäst i ligan. Men så ser jag honom hela tiden också. Det gör ju inte folk i Sverige.

Hur menar du?

– En sån som jag är fortfarande aktuell för de flesta i elitserien, det inte så länge sedan jag själv spelade där. Men Nicklas kom ju hit för… ja, vad är det nästan 40 år sedan, ha ha. Det är väl knappt någon kvar i Sverige som spelat med eller mot honom. Och eftersom det inte heller är så lätt att se NHL-matcher i Sverige vet de helt enkelt inte hur bra han är.

Annars då, det är dags för en ny säsong. Hur står det till hos ex-mästarna?

– Jag tycker det känns bra. Vi har tappat en del tunga spelare, som Marian Hossa och Mikael Samuelsson. Men vi har nya, unga killar som nog egentligen var redo för NHL redan förra säsongen, men då fanns det helt enkelt ingen plats. Det gör det nu och det är nog bara bra och nödvändigt att vi får en generationsväxling.

Ja, sådana ynglingar som Helm och Abdelkader visade väl redan i slutspelet i våras att de går att lita på?

– Absolut. Samma sak med Jonte Ericsson. Han kommer definitivt vara ordinarie i år. Fast den som gjort starkast intryck på mig under försäsongen är Ville Leino. Han fick inte spela så mycket förra året, men har varit väldigt bra i de inledande matcherna i år.

”Riktigt hungrig”

Själv då? Är Zetterberg revanschsugen efter finalförlusten mot Pittsburgh?

– Det är lättare att motivera sig i år, helt klart. I fjol, när vi var mästare, var det väl ärligt talat lite si och så med tändningen under delar av grundserien. Vi lyckades trycka på rätt knapp och kunde växla upp i slutspelet, vilket var väldigt bra gjort. Men som sagt, under serien var det väl inte riktigt som det skulle i vårt omklädningsrum alla gånger. Nu, däremot, känner man sig riktigt hungrig.

Hur lång tid tog att det komma över finalen?

– Äh... klart att det är tungt att förlora en final. Men vi åkte till Jamaica en vecka på semester och sedan hade jag glömt det. Men man kan inte hålla på och tänka på det för mycket, då blir man tokig. Nu har vi en ny chans, det är ju det som är det fina.

Ni kommer till Sverige i dag för att inleda säsongen med en sista träningsmatch i Karlstad och två seriematcher i Stockholm. Vad säger du om det?

– Det ska bli otroligt roligt. Det är en helt unik grej, man kommer nog aldrig mer att få chansen att spela NHL-hockey på svensk is.

Ser du fram emot att få visa Sverige för nordamerikanska och ryska lagkamrater?

– Ja, verkligen. Det är några av dem som aldrig varit där. Det enda trista är att vi nog inte göra så mycket vid sidan om.

Får du hosta upp lika mycket biljetter till umgängeskretsen som man hört att Holmström och Kronwall får?

– Ja, det blir dyra matcher...

Ha ha. Men det är det värt.

Hur är det med din skada? Du har inte kunnat spela i en enda av träningsmatcherna?

– Det är en ljumske som krånglar. Det började under campen. Jag trodde att det skulle vara bra nu, men behandlingen har inte haft någon riktig effekt. Jag kan inte göra det jag vill på isen, inte fullt ut.

Frustrerande?

– Verkligen. Det börjar närma sig nu, man vill ju spela. Men jag hoppas att jag ska kunna vara med i matchen mot Färjestad, det är planen.