Nobbade 30 miljoner – per säsong

Superbudet från Ryssland hade gjort Kenny Jönsson till en av världens bäst betalda hockeyspelare.

– Jag låg vaken och vred mig några nätter, men jag är glad att jag blev kvar i Rögle, säger han.

Kenny berättar alla detaljer om rekordanbudet från Ryssland i Sportbladets VM-bilaga som kommer ut på tisdag.

I en lång intervju förklarar han kärleken till Rögle .

Och han berättar också att han haft anbud från 27 av de 30 NHL-klubbarna sedan OS i Turin 2006.

Men svaret har alltid blivit detsamma.

– Nej, tack. Jag stannar i Rögle.

Så blev det nu också?

– Ja, och det känns som jag tagit helt rätt beslut, säger Kenny när vi går längs kajen i amerikanska Portland där han landade med Tre Kronor i fredags.

– I dag är jag mest glad att jag inte bestämde mig tidigare och sa ja till Färjestad. Det hade känts fel, nu då Rögle gick upp i elitserien.

Snabba förhandlingar

Förhandlingarna med Rögle gick snabbt när han väl bestämt sig.

Kenny har knappast tillhört Sveriges bäst betalda hockeyspelare sina fyra tidigare säsonger i Rögle.

– Nej. Jag har haft bra betalt, men inte i så mycket som jag skulle ha haft i elitserien. Speciellt inte om jag bjudit ut mig till högstbjudande. Men jag och Rögle kom överens om vad som var rimligt tidigare och vad som var rimligt nu. Det gör mig knappast till elitseriens bäst betalda spelare, men jag är nöjd och de är nöjda. Det måste bli pengar över till de andra spelarna också. Det går ju inte att spela ensam, säger Kenny.

Nu ska Kenny spela för VM för Sverige och han tvekade inte en sekund, trots att han knappt han ta sig av guldhatten hemma i Ängelholm innan det var dags att ansluta till Tre Kronor.

– Jag hade skrivit in det i almanackan innan Bengt-Åke ens hade ringt och frågat om jag ville vara med, säger Kenny.

Förstår alla ”Nej, tack”

Men samtidigt har han förståelse för de som tackar nej.

– Ja, jag har ju själv varit i den situationen. Jag har tackat nej flera gånger på grund av mina hjärnskakningar. Och en gång då min son precis var nyfödd. Man får lite dåligt samvete och är stolt över att ha blivit uttagen. Det är en kluven känsla, säger han.

Men Bengt-Åke Gustafsson får vara glad att Kenny aldrig säger nej numera.

Det bidrog till OS-guldet i Turin 2006 och VM-guldet senare samma vår.

Och trots att han är enda allsvenska spelaren i VM-truppen är han ändå Tre Kronors största stjärna.

Tänk så det kan bli.