Innebandyn hankar sig fram – knappast ett himmelrike i Sportsverige

AIK:s cheerleaders hade anledning att jubla flera gånger i går. Och kanske, kanske är AIK på väg mot guld - trots allt.
Foto: Stefan Jerrevång
AIK:s cheerleaders hade anledning att jubla flera gånger i går. Och kanske, kanske är AIK på väg mot guld - trots allt.
SPORTBLADET

Hur mår innebandyn?

Är det nåt drag eller håller den gamla popsporten att självdö under trycket från fotbollen?

Jag vet inte. Det tog i alla fall en period och nästan en hel paus innan man fick höra Las ketchup i går.

Det var för länge.

Jag borde kanske inte skriva om musik.

Jag borde kanske skriva om innebandyhuliganerna som inte släpps in på AIK-matcher längre efter att ha slagit ett barn i Göteborg.

Jag borde kanske skriva om speakern och ordningsmannen Lasse Granqvist som efter matchen kör ut publiken och motståndarlaget Dalen från plan – barskt som en gammal badfröken. ”Uuuuut”, vrålar Lasse. Till oss andra sufflerar han sig själv och säger ”säkerhetskrav”.

Ja ja, innebandyn bör nog vara rädd om sin publik. 753 såg matchen. Inte särskilt mycket. Ena långsidan är täckt med en vägg för att det ska se lite tajt ut. Det ser mera ut som gympasal ifall någon frågar mig.

Men jag har större problem med musiken än med Granqvist.

Vid AIK:s inmarsch spelas nåt som låter som en finsk sorgmarsch. Kanske är det AIK:s usla säsongsstart som ska symboliseras. Jag vet inte.

En sörja av musik

Cheerleadersarna jobbar däremot bra. Så bra de kan. Discjockey Granqvist har valt att spela en sörja av musik i spelavbrotten. Det låter mest som slovensk disko från 80-talet uppiggat med Gary Glitter. Det är så mycket Gary Glitter att eventuella pedofiler i salongen rimligtvis måste tro de hamnat i himlen.

Det har de inte.

De har hamnat på innebandy och det är knappast himmelriket.

– Vad gör du här, frågar Granqvist.

– Jag gillar sport, säger jag.

Någon tränger sig fram och säger att ”...eeh, vi har lite problem med golvet här i Solnahallen. Det är parkett. Dålig parkett. Basketspelarna gillar golvet men innebandyspelarna avskyr det, klistrigt golv gör att bollen skruvar sig.”

Det märks. Det går uppenbarligen inte att spela innebandy här. Bollen studsar när de ska skjuta. Skotten hamnar i taket. Passen studsar när klubborna ska ta emot dem.

Han som talar är vad jag förstår sportchef i AIK innebandy. De ska byta golv, säger han. Oklart när. Kanske i morgon. Kanske aldrig.

Golvet ser bättre ut att steppa på.

En Las Ketchup-step.

Gary Glitter på hal is.

Storvreta drar i alla fall storpublik

Innebandyn hankar sig fram i Sportsverige. 753 är inte mycket mindre än vad huvudstadens handbollslag har. Eller hockeylag i allsvenskan.

Eller fotbollslag. M e r än huvudstadens fotbollslag i ettan. I riket hankar sig sporten fram lite bättre. Särskilt i Uppsala där Storvreta har flera tusen på matcherna.

Matchen i går var ingen kvävande skönhetsupplevelse. Knappt ett enda spel med ett tillslag. Kanske golvets fel, vad vet jag. Bäst gillade jag att det fanns några typer i båda lagen som jag kände igen från min egen korporativa innebandykarriär. Ni vet de där som ställde sig i ett hörn med ryggen mot alla andra och gjorde fint på fint och alltid skulle liksom dra bollen med sig ut på plan.

Ibland lyckades de, oftast inte men det mest intressanta var att de alltid såg ut som om de hette Tord-Arne och höll på med nåt viktigt.

Jag kände igen typen i går i Solna. Prettobandy. Sköna lirare. Per Svensson är en Tord-Arne. Innebandy som weltschmerz. Det är bra. Var rädd om honom.

AIK vann med 8–2. Lätt som en plätt. Efter senaste förlusten med 2–3 på hemmaplan mot bottenlaget Hudik (AIK sköt 113 skott (!)) släppte det till slut. Trots golvet. 4–0 efter en period. Det var rena ketchupeffekten. Las Ketchup.

Utanför arenan ser jag reklam för nästa hemmamatch. Damkväll blir det då. Man kan vinna en middag med AIK:s två landslagsmän.

Piggt grepp. Antagligen slipper man också att Granqvist går och ryter på en. ”Uuuuuut....”.

Nu är fotbollsallsvenskan slut. (Och elitserien i ishockey har uppehåll den här veckan) Äntligen! säger våra mindre vinterligor – nu kanske vi kan få lite mer utrymme och intresse. Javisst – Sportbladet har skickat ut Lasse Anrell för att den här veckan bevaka innebandy, handboll, basket och bandy. Han började med att se AIK–Dalen i innebandyns elitserie i går. Och nästa vecka granskar vi damligorna.

Lasse Anrell