”Jag var som en stressad duracellkanin”

Niklas Jihde skriver själv om drömcomebacken – exklusivt på sportbladet.se

SPORTBLADET

Det hade gått åtta minuter av den tredje perioden när jag fick höra ”Jihde, det är dags att hoppa in”.

Ställningen var 4–4 i matchen mellan Södertälje och AIK.

Matchen stod verkligen och vägde.

Inget läge för en smygstart här inte...

Trodde inte det kunde hända längre men pulsen steg väldigt snabbt när Conny Westerlund kom för att byta med mig. När jag väl kom in på planen så var alla tankar om den tidigare skadan som bortblåsta, det enda som fanns i min skalle var att skjuta hem tre poäng till AIK. Nu hann jag med tre byten innan slutsignalen ljöd i Täljehallen och förkunnade att det skulle bli ”sudden”.

Ärligt talat så sprang jag mest runt och bökade dessa byten men det var en skön adrenalinkick att vara med i hetluften igen. Fick några sköna smällar som visade att läkarna gjort ett bra pusslande med min axel.

”Sudden” startade och bottenlaget Södertälje chansade med att ta ut sin målvakt, för att spela hem den bonuspoäng som stod på spel. Vips så dök bollen upp framför min klubba – och målet var ju tomt, vilket läge!

Tyvärr blev jag lika stressad som en duracellkanin, skottet träffade mitt på en motståndare. Men ibland är idrotten märklig. När det endast återstod 30 sekunder av matchen så fick jag ett nytt läge att avgöra, denna gång hade batterierna tagit slut i kaninen och jag kunde lugnt lyfta in bollen från mittplan. Gissa om känslan var härlig när lagkamraterna kom och grattade till målet.

Nu blev det förstås en massa uppståndelse bara för att det var min första match och det var jag som råkade sätta den sista kassen, men sanningen är att det var tungt att bara spela 4–4 mot Södertälje, som krigar i botten av tabellen.

Det tog bort mycket av känslan att vara tillbaka på den stora scenen. Men det kändes dock fantastiskt kul att vara en i gänget igen.

Detta var annars en mycket märklig match. Efter den första perioden ledde Södertälje med hela 4-0, efter helt makalöst spel av ”lill-trollkarlen” Micke Karlsson. Tror aldrig jag sett en spelare dominerar så totalt i en period som ”Micke” gjorde i denna. Tre mål blev det från hans klubba, alla var riktiga läckerbitar. Vi kom sedan starkt tillbaka i den andra perioden och kvitterade till 4–4. Kändes som om det bara var en tidsfråga innan vi skulle stänga denna match, så blev dock inte fallet denna gång.

Nu ska jag fortsätta träna stenhårt för att verkligen hitta formen och bli en bättre spelare än jag någonsin varit. Det finns bara en väg dit – att träna hårdast av alla. Självklart är det lätt att finna motivationen nu när det bara återstår drygt tre månader till SM-finalen och fyra till VM.

Visst känner jag en viss oro över att inte komma tillbaka till samma nivå som tidigare, det tror jag alla elitidrottare som varit skadade gör. Men jag är övertygad att fixa det genom envishet och tålamod. Jag ska bli en av världens bästa spelare igen och jag ska skjuta AIK och landslaget till guld fram mot vårkanten i globen.

Svensk ödmjukhet!

Tror aldrig att jag hållit mina tummar så hårt på att Warberg ska vinna en match som jag gjorde när hallänningarna vann finalen i Europacupen mot Finska, SSV, på straffar. Stort grattis till Warberg, det var förmodligen en av de största prestationer som ett svenskt innebandylag utfört. Jag tänker på att man vände hopplösa underläge både i semifinalen och i finalen och man visade alla att svensk innebandy fortfarande andas.

Grattis även till IKSU:s damer som även de blev Europacupmästare nere i Ostrava. IKSU körde dock över allt motstånd när man plockade tillbaka bucklan till landet där den hör hemma.

Ni kanske inte visste att vi fick två Europamästare den gångna helgen? Det var ingen överexponering i de svenska medierna direkt. Spelarna slapp nog de flesta intervjuerna innan det var dags att hoppa på bussen och åka de 20 timmarna i bussen.

Är det något vi innebandyspelare kan så är det att fira på en buss!

Okej, det var bara seniorerna som var pinsamma förra året och blev utan några medaljer inom innebandyn. Killarna i U19-landslaget visade ju vad skåpet skulle stå och spelade hem en läcker guldmedalj till Sverige.

Min riktiga comeback sker på tisdag mot Balrog.

Hoppas helgen passerar fort?.

Niklas Jihde (websport@aftonbladet.se)