Förstår varför fotbollen & innebandyn är nära släkt

Lasse Sandlin: Du behöver bara gympadojor och en klubba

SPORTBLADET

Bland grabbarna: tredje gången gillt och första SM-guldet till AIK, en svensk fotbollsklassiker.

Bland tjejerna: andra raka SM-guldet till IKSU - tack vare en gammal fotbollstränare som lyckats få en mittfältare i Umedalens div 2-lag i fotboll att satsa på innebandy.

Näst fotboll är innebandy i dag Sveriges populäraste sport att utöva, och på innebandyns stora SM-partaj i Globen, får jag mer än någonsin klart för mej hur nära släkt de båda sporterna är.

Jag tycker att man många gånger haft anledning fundera över människors val av idrott. Varför han eller hon väljer just den idrotten...

Svaren på de båda frågorna: Varför är fotbollen populärast? och Varför är innebandyn näst populärast? - hittar jag i Hasse Janssons lördagsintervju i DN med AIK-backen Patrik Edgren, finalens viktige

3-1-målskytt:

I grunden är innebandyn en enkel sport att utöva. Du behöver bara en klubba och ett par gympadojor. Det är därför innebandyn blivit andrasporten efter fotbollen.

Så enkelt är det faktiskt, och därför kommer också innebandyn hela tiden att utvecklas.

Allt är naturligtvis inte av godo, och till exempel var väl inte herrfinalen någon höjdare spelmässigt.

Faktum är att tjejfinalen mellan Umeå-Iksu och Västerås-Rönnby (6-4) var bra mycket roligare att titta på.

Försvarsspelet nyckeln till guldet

Herrfinalen AIK-Pixbo (6-2) bjöd mest på ställningskrig, och Pixbos spel var alltför långsamt och alltför orörligt och därmed ett lätt byte för AIK:s disciplinerade försvarsspel.

AIK:s totalt fem insläppta mål på säsongens fyra senaste matcher: de tre semifinalerna mot Warberg (4-1, 6-2 och

8-0) och 6-2-finalen mot Pixbo. I snitt 1,25 per match.

Som jämförelse släppte fjolårsmästarna Warberg in 25 mål i semi och final, i snitt 4,17.

Alltså ett enormt överbetyg åt AIK-försvaret med målvakten Kenneth Lundkvist bakom landslagsbackarna Peter Fischerström och Henrik Lorendahl och de i slutspelet minst lika landslagsmässiga och därmed VM-aktuella Kristoffer Kranberg och Patrik Edgren. Truppen tas ut i morgon...

Finalernas 18 mål fördelades på 17 spelare. En enda orkade med två: Josefina Eiremo, Iksus 21-åring som i veckan utsågs till Årets Rookie, fotbollsspelaren från Umedalen som övertalades att satsa på innebandyn, när Iksu fick centerkris i somras.

Nyförvärvet från Ersboda SK har gjort stormsuccé som center mellan Madelen Jonsson och Elin Rhöös och är, enligt tränaren Curt Söderström, ett bevis på att det gäller att komma till ett lag där man passar in i spelstilen.

Curt själv var fotbollstränare i 30 år -bland annat i IFK Holmsund, Umeå IK, Umeå FC och IFK Norrköping - innan han bytte till innebandyn, och på de två åren har han hunnit ta två SM-guld och vinna Europacupen.

Familjen Jihde, då?

Dock har han aldrig, som pappa Gösta Söderström med IFK Holmsund 1966, tagit ett fotbollslag upp i allsvenskan...

Familjen Jihde, då?

Nja...

Storebror Johans ryggtavla med Pixbos nr 32 såg jag mest på bänken.

Lillebror Niklas, stjärnan, missade matchens klaraste friläge men gjorde ett stort defensivt AIK-arbete i numerärt underläge och sköt 4-2-målet - visserligen med hjälp av en motståndarfot.

Nej, en innebandyfinal är så mycket mer än en familjefråga även om det kanske inte varit så lätt att förstå den senaste tiden.

Det påminner mej om en replik inifrån tv-sporten den dag man där nåddes av ryktet om att Peter Jihde separerat:

- Det blev väl lite för mycket

Jihde därhemma också...

l l l

Till sist: Det sämsta med att se innebandy på plats är att man missar Birgitte Lersbryggen, Fredrik Nilsmark, Tommy Jansson och Chris Härenstam, alltså den mästerliga SVT24-kvartett som de senaste månaderna gjort innebandyn till en stor tv-sport.