Kan man spela innebandy som 36-åring?

SPORTBLADET

Då var det klart – AIK och jag är överens om ett nytt samarbete de kommande fem åren.

Det är alltid en skön känsla när ett kontrakt är undertecknat och klart. Det är ännu skönare när allt kommer ut och blir offentligt.

Det handlar såklart inte om några fantasisummor när det snackas innebandykontrakt, men det är ändå ett relativt känsligt ämne.

Innebandyspelare undviker gärna allt snack om sina kontrakt.

Varför det är så vet jag faktiskt inte.

Reaktionerna kring mitt nya avtal har mestadels handlat kontraktets längd – hur ska du orka lira innebandy på högsta nivå i fem år till? Det är den vanligaste frågan som jag fått av intresserade människor. Svaret är att det gör jag nog inte. Att hålla på till 2012 (då är jag 36-år!) blir nog tufft. Okej, innebandy är fortfarande det roligaste jag vet, men det sliter mer för varje säsong som går. Spelet blir tuffare och kroppen blir ju inte snabbare och

smidigare för varje säsong som passerar precis. Jag har dock bestämt mig för att hålla på så länge jag kan bidra med något – så länge målen fortsätter att trilla in och vi är framgångsrika med AIK, så länge finns 27: an med på planen.

Inga Ferraris eller golfbanor

Tanken med det långa kontraktet är att jag ska hjälpa till med något i klubben även när jag placerat stickorna på hyllan. Detta är ett erkännande både för mig som person och för innebandyn. Det handlar liksom inte längre om hur många bingolotter du ska sälja som elitspelare inom innebandyn, det finns andra roller som kan erbjudas. Framförallt tycker jag det är viktigt för den yngre generationen att se den professionella utvecklingen som sker inom innebandyn. Du kan inte köra omkring i någon Ferrari som Fredrik Ljungberg och inte heller bygga någon golfbana som ”Foppa”, men det finns andra attraktiva erbjudande och möjligheter som kan erbjudas inom våran sport – tänker då mest på den sociala biten.

Viktigt med familjetid

För egen del har jag fått möjligheten att kombinera min satsning på det civila yrket som sportjournalist med en helhjärtad satsning på innebandyn. Att få stå och snacka trav i ATG: s ombudskanal för att sedan åka ner och jaga plastbollen på kvällen, och ändå har god tid för familjen – ja, det är nästan lika mycket värt för mig som alla de papperslappar som delas ut till hockey- och fotbollspelarna.

Vill fylla på prishyllan

Nu är det såklart inte bara för det är roligt jag väljer att satsa vidare på innebandyn, utan det är självklart för att fylla på prishyllan ännu mer. AIK har alltid som mål att vara med och kriga om de ädlaste medaljerna, vilket gör att vi alltid har ett slagkraftigt lag. Jag har redan under min andra säsong varit med och spelat hem två guld till föreningen, vilket är lika många som jag hann med och vinna under de åtta ljuvliga åren i Pixbo. Det enda som existerar när man har kommit upp till den respektabla (innebandy)-åldern 30 år, är självklart guld. Har svårt att se hur andra ”gamlingar” sliter på bara för att det är kul att lira. Då kan man väl lika väl springa omkring i en lägre division, där man inte behöver sätta sig på en buss 06.00 och vara hemma 02.00 för att spela en Elitseriematch.

Schweiz lockar med fantastiska summor

Visst finns det ett glamourliv att tillgå även som innebandyspelare. Schweiz lockar med fantastiska summor (för att vara innebandy då!), där du endast behöver arbeta några strötimmar i veckan, för att sedan kunna lägga all fokus på sporten istället. Bankkontot fylls givetvis på i en stimulerande takt – men det kommer ändå en tid efter äventyret nere bland alptopparna då det gäller att komma in i det ”vanliga” livet igen. Jag är ändå lycklig över mina två år nere i Zürich, det blev inga guld tyvärr, vilket såklart svider en hel del. Men ett guld här hemma i Sverige, bland de bästa spelarna och lagen, väger upp det hur lätt som helst. Jag och AIK ska fortsätta jakten efter guldhattarna många år framöver!

Sista orden?

Bara veckor kvar till slutspelet kör igång nu. Det ser ut som vi går ett oerhört intressant slutspel till mötes. Det finns lag som verkligen kan vara med och reta topplagen denna säsong. Vi fick lämna Helsingborg med en klar 2-7 förlust förra helgen. Tror dock stenhårt på en repris av fjolårets final mellan Pixbo och AIK.

Är det spännande i hockeyns Elitserien om de sista slutspelsplatserna, så är det en thriller som utspelas även i våran serie. Helt omöjligt att sia om vilket av lagen Balrog, Jönköping och Falun som kniper den sista biljetten till slutspelet. Mitt tips går dock till Balrog.

Svagt av SVT-experten, Peter Kokocha, att stå i TV och snacka om landslagets matcher i World Challenger-turneringen när han inte ens var där. Syns rätt tydligt i TV när någon inte vet vad han snackar om.