Kom igen nu, trollbind oss

Efter tre träningar – på söndag debuterar Larsson i Superligan

SPORTBLADET

På lördag tas Henrik Larsson ut i matchtruppen.

På söndag dunkar han ner en fet milstolpe i innebandyhistorien.

Men innan dess har jag en stilla undran:

Om hans debut i Superligan är det största som hänt sporten sedan bollen fick hål – varför verkar då alla så rädda?

Det var värst vad ni pratar om Henke.

Kan vi inte ägna en tanke åt Zeid Momén?

På söndag kan Jönköpings målvakt, om reflexerna sviker i fel tiondel, släppa in ett mål som knäpper hans kris-lag ytterligare på näsan – men framförallt sopar till sporten innebandy så hårt i pannan att den faller blödande och ynklig på trottoaren.

För så där låter det.

”En låtsassport”

När Henke Larsson, med all sannolikhet, debuterar på söndag kommer en hel skock sportvetare sitta med spottloskan förberedd mellan läpparna. Gör han sedan mål kan de kasta ur sig vad de alltid har vetat:

Innebandy är en låtsassport. En lek på gympan. En 37-årig fotbollsgubbe har fjuttat in bollen, så tvätta ur hårvaxet, byt portion- mot lössnus och snöra på ett par skridskor nu, ungar.

I Sverige bor tiotusen dumma män med tangentbord, och i Henkedebatten har Niklas Jihde tyvärr råkat bli galjonsfigur för dem.

På sin blogg skrev han att om Larsson gör mål i Superligan så åker han ner till Helsingborg, kränger på en blåsvart tröja och sitter sargvakt under en seriematch. I tidningsvärlden kallades det för ett hån mot innebandysatsningen – och så var jämret igång.

Det är som att man under den svåra väntan på debuten har glömt något enkelt: Henrik är bra på innebandy. Inte jättebra, men troligen som en kille i division ett eller två.

Han spelade på hög nivå tills han var tjugo och har sedan dess tränat hårdare än varenda Superligaspelare.

Bollspel är släkt

Låt oss fantisera om

AIK:s landslagsman Kim Nilsson, nu 20. Även om han skulle sadla om för att spela handboll i Bundesliga, så tror jag att han om sjutton år skulle hänga med sina gamla lagkamrater

efter ett par träningar. Det är något med muskelminne, något med spelsinne, något med att alla bollspel är släkt.

Jag vill vara tydlig: troligen glänser inte Henrik Larsson mot Jönköping.

Kanske är han sämst på planen, kanske håller han jämna steg med dem i tredjefemman.

Oavsett vilket vill jag bara, mitt i de hånfulla skriken, mitt bland alla oroliga innebandyfans som inte vill se sin sport förlöjligas, komma med två barnsliga önskningar:

Kom igen Henke, trollbind oss.

Och kom igen Zeids reflexer, svik för en tiondel.