Rönnby kom på det geniala – att spela som dumskallar

SPORTBLADET

Här är det mest intelligenta som går att säga om SM-finalen:

Rönnby är värdiga svenska mästare efter att ha kommit på något absolut genialt:

Att spela som dumskallar.

Nationalsången är ett skämt.

För att ge finalen tryck har man hyrt in Låtsas-Slash, en långhårig lufs med strumpbyxtajta jeans. Han spelar elgitarr på en gura som inte är ikopplad. Schwooong-krrrr skränar det, inte ett enda missljud påminner om Du Gamla Du Fria så en halvfull glob håller för öronen och längtar efter något vackert.

De får Hanna Pettersson och femton galningar.

Skillnaden mellan Rönnby och Iksu är synen på anfallsspel. Grundserievinnarna Iksu vill hålla i bollen, ställa upp, få med backarna och rulla hem matcherna. Rönnby vill bara vinna. De inleder matchen med att springa i en svärm rakt mot mål och skyffla mot allt runt.

Hur kan de tappa?

Sara Stålberg får vifta in 1-0, Hanna Sjögren sätter 2-1 i öppet mål på en kontring, Malin Wikström knackar in 3-1 efter mjäkigt försvarsspel, Alice Tonneman stöter in 4-1 på kontring och Wikström trampar in och hänger 5-1. Lägg till att Hanna Pettersson var så dominant som man kan hoppas av världens kanske främsta målvakt, så framstår ledningen som logisk.

Så hur kan de tappa?

Det närmaste jag kommer är en förenklad förklaring: till sist överger Iksu sina planer på bolldominans och världsherravälde för att spela snabb innebandy. De lägger ner alla naiva tankar om backskott, vilket dittills hade varit mer av säkerhetsrisk än vapen. De stimmar i stället. Dumskallar sig.

Med tio sekunder kvar av andra reducerar de till 2-5. Innan klockan nått fem minuter av tredje perioden står det 5-5. Vid full tid 6-6.

Mega-Hanna skrämde giganterna

I sudden är mönstren tillbaka. Iksu håller i och skapar tryck, Hanna Pettersson är en atletisk bjässe. Med sex sekunder kvar har Iksus Martina Söderqvist öppet mål, trycker till – men Pettersson styr undan.

Straffar är en tid för dårar. Fem sekunders järnkoncentration på ett golv man bara känt på i 60 minuter. Någon fråga på vilket lag som gynnas av det?

Iksus Victoria Wikström, Emelie Wibron och Anna Wijk är normalt elitseriegiganter, nu förvandlar Mega-Hanna dem till skrämda stackare som inte får iväg en vettig straff. Över, över, bredvid, så är guldet borta.

När Karolin Widar backhandfintar in den avgörande straffen sätter det punkt för tokig, snurrig final. Ena gänget bufflar tjurigt ner klubban i fodralet och lämnar, andra studsar runt i en gruppkram uppe på en scen. Med guldhattar på sina dumskallar.