Han har Sveriges enklaste motto

Bergström: Galante Carlström gör Falun bäst

Foto: TV4 SPORT
SPORTBLADET

Går första skottet i ribban så skjut igen.

Mirakelräddar motståndarnas målvakt nästa försök så skjut igen.

Alexander Galante Carlströms har Sveriges enklaste motto. Han gör Falun till Sveriges bästa lag.

Sportbladets Kristoffer Bergström.
Sportbladets Kristoffer Bergström.

Nedanför mig virvlar ett kalejdoskop av färger.

Malmö Arena skränar. Svartklädda spelare kramas, rosa supportrar skriker, gulklädda fotografer och ordningspersonal bevakar spektaklet. Alexander Galante Carlström stötte just in 7-6-bollen i sudden death, i samma mål där han avgjorde finalen i fjol.

Dalmasarna vann grundserien, lattjade sig igenom kvarten, grundlade semisegern mot Pixbo med två storsegrar på hemmaplan.

Nu är de tvåfaldiga svenska mästare efter en rafflande final. Publiken nedanför mig tystnar för en sekund nu. Jag antar att de senast andades någon gång i andra perioden, så de pausar sången och kippar efter syre.

Boff, pang, tjoff

Efter två perioder ledde Falun med 4-1, men ingen av storstjärnorna hade gjort mål. I stället hette de Winroth för Storvreta och Larsson, Backby (0+1 i hela grundserien!), Adriansson och Nilsson.

I tredje fann giganterna Stenberg, Holtz och Enström målet, vilket resulterade i att målen ven in. Boff, pang, tjoff, kaboom, swish.

Om vi räknade rätt – och lita inte på det – stod det 6-6 efter full tid.

Sudden death.

Vi granskade målprotokollet igen och… fattades inte någon?

Galante hade dittills matat skott mot Viktor Klintsten, men de hade fastnat på ben, armar och målställningar.

Vad skulle han göra?

Alexander sköt igen. Igen, igen, igen.

Med säsongens sista skott i superligan sprätte han in segermålet för Sveriges nya stormakt.

Storvreta?

De har tappat magin.

De röda från Uppsala är fortfarande en väl sammansatt maskin med stora och vassa delar fogade till varandra. De har en fin blandning av rutinerade världsspelare (Kohonen, Öhman, Samuelsson) och uppkomlingar (Olsson, Sjögren, Winroth och snart Rudd), vilken har tagit dem till en ny SM-final.

Men en närmare läsning av de senaste årens resultat visar vad som har hänt.

2010 vann klubben sitt första SM-guld. Man kom tvåa i grundserien, men gick segrande ur nästan varje jämn kamp.

Tolv av deras matcher slutade lika eller med uddamålssegrar den säsongen. Storvreta vann tio av dem.

2012 vann laget sitt tredje raka guld. I sex av deras matcher skilde max ett mål, Storvreta vann samtliga.

Det var något i klubbens dna, i Mika Kohonens bröstkorg, i Hannes Öhmans direktskott som närmast garanterade suddensegrar.

Varit lika bra, men...

Ska vi titta på siffrorna i år?

Storvreta hade inför finalen i princip varit lika bra i superligan och slutspelet som under guldåren, men i avgörande stunder hade krutet varit våtare.

I elva matcher skilde max ett mål. Storvreta vann fem (fyra förluster och två kryss). Under hälften, 45 procent, från en hackande mördarmaskin.

Vi såg det i de två första kvartsfinalförlusterna mot Mullsjö, båda 3-4, där slutforceringen var för mjäkig.

Måttet säger inte allt, tvåmålssegrar kan också ha varit jämna, men indikerar vilken sorts lag Storvreta varit och inte längre är. Alltjämt ett av Sveriges bästa, men magin är tappad.

6-6 i matchen tyder på att Storvreta och Falun är i det närmaste lika bra.

Att Falun, med åtta uddamålssegrar och fyra -förluster, till sist avgjorde säger också något.