Bråkmakaren och bolltrollaren – är grovjobbare i SM-finalen

VM-guldsveteranen som mognat – nu gör han sin första SM-final

1 av 3 | Foto: Bildbyrån
Mikael Karlsson får instruktioner.
SPORTBLADET

Han har varit med länge och skapat rubriker både på och utanför innebandyplanen.

Han har vräkt in SSL-poäng och vunnit VM-guld.

Men Mikael Karlsson har aldrig spelat någon SM-final.

– Det var längesedan jag var så här pirrig, säger veteranen inför Globen-bataljen mot Falun.

Så blev lilla Falun världens bästa lag

Vem hade trott att Mikael Karlsson, 32, skulle få spela SM-final i år?

Ingen. Allra minst han själv.

Efter att ha rasat ur SSL med Caperiotäby ifjol valde bolltrollaren att stanna kvar i klubben som bytte namn till Djurgården för att spela allsvensk innebandy.

Det var roligt ett tag.

Sedan kom SSL-suget tillbaka och i slutet av januari blev det klart med en utlåning till sensationslaget Linköping, där han varit med och tagit laget till den första SM-finalen någonsin.

”Det kände jag inte i Djurgården”

– När man blir äldre så betyder de här avgörande matcherna mer. För tio år sedan kunde det vara kul att åka till Mora och göra tio poäng under serielunken, men det tycker jag inte längre. Det är slutspel jag brinner för. Det var därför jag kom till Linköping, för att känna adrenalinet. Det kände jag inte i Djurgården, säger Mikael Karlsson.

– Egentligen var det väl inte i år jag skulle få spela final, det borde hänt tidigare. Det känns som jag fått tillbaka detta efter alla år man hållit på, alla timmar man lagt ner. Det är få förunnat att få spela final och kanske detta blir min enda final i karriären.

Är du nervös?

– Det var länge sedan det pirrade så här. Ju mer pirrig jag är, desto bättre presterar jag. Jag behöver sådana här matcher för att tända till ordentligt, för att vara 100 procent.

Du har vunnit VM-guld, tror du att ett SM-guld skulle slå det?

– Själva grejen att bli uttagen i en VM-trupp är otroligt stort eftersom det är så stor konkurrens, men som merit så tycker jag att ett SM-guld slår ett VM-guld alla dagar i veckan.

Öppen i medierna

Mikael Karlsson har länge varit rubrikernas man i svensk innebandy.

Dels för sin tekniska och publikfriande innebandy, dels för sin öppenhet och uttalanden i medierna.

Vi minns kontraktsbråket med Balrog och twitter-inlägget* som fick honom avstängd i slutspelet 2013.

Men det har snackats mindre de senaste åren.

Har Mikael Karlsson blivit mjuk?

– Jag har alltid varit en sådan som pratar först och tänker sedan. På gott och ont. Jag har fått ta mina smällar. Jag har varit den fula ankungen i innebandy-Sverige, säger han.

– Men man mognar mer åren, konstigt vore annars. Jag har lämnat sådant bakom mig. Samtidigt har de där sakerna aldrig påverkat mig på planen. Jag har haft så starkt psyke att jag bara kört på. Vissa saker kan man ångra, men nu blickar jag bara framåt.

Vad har varit jobbigast?

– Personligen var det där med twitter-grejen jobbigast, speciellt eftersom jag inte skrev inlägget och eftersom jag missade matchen där vi åkte ur slutspelet. Man blir förvånad över hur olika personer behandlas olika när det gäller avstängningar. Som i slutspelet nu där man tog snabbt beslut om David Gillek, men inte med Johan Roos. Jag ska inte gå in på regelverket, men så fort de haft chansen att trycka till mig så har de gjort det. De ska inte få den chansen igen. Det har jag sagt till mig själv.

Spelar i tredjekedjan

Mikael Karlsson har alltid varit liraren som gått sina egna vägar, som varit den gnistrande stjärnan.

Så har det inte blivit i Linköping.

En plats i tredjekedjan, begränsad speltid, sparsamt använd i powerplay och han har, hör och häpna, hyllats för sin defensiv.

– Det har varit ovant. Jag är van vid att spela mycket och vara den som man bygger spelet kring. De två senaste matcherna har jag spelat powerplay, men det har jag inte gjort innan och det har också varit en omställning. Det är klart att produktionen blir mindre när man spelar på tre femmor, men vi vinner för att olika spelare kliver fram i olika matcher.

– Jag är otroligt glad och stolt över hur jag lyckats hantera den här situationen. Det är många som sagt till mig att jag kämpat mer i defensiven under de här tre månaderna än jag gjort på tolv år tidigare. Folk undrar hur Johan Astbrant (tränare) lyckats med det på tre månader, när andra inte lyckats på tolv år.

Hur har han lyckats?

– Jag har anpassat mig till kollektivet. Jag är så pass gammal att jag hellre gör tio, femton poäng mindre om det innebär att vi vinner ett SM-guld.

Men du, backchecka är väl inget för dig?

– Gör man inte det så faller man ur ramen. Det sitter i väggarna i Linköping. Det är en jäkla prestige i laget att inte vara inne på baklängesmål. Ingen vill ha minus. Det är fruktansvärt, både på träning och match, och man mår riktigt, riktigt dåligt om man varit inne på ett baklängesmål. Det har jag inte varit med om innan.

Det känns inte som att du trollar lika mycket?

– Innan kanske jag var 50/50 när jag skulle slå en svår passning. Chansade lite. Nu är det mer 80/20, mer på säkerhet. I matchen mot Helsingborg som vi förlorade så fick jag sitta på bänken i tredje perioden och i sudden för att jag slog för många chanspassningar så att de fick spelvändningar. Man måste våga, men ha balans. Jag låter nästan lite tråkig (haha).

”Mer egoist för tio år sedan”

Hade du accepterat samma roll för tio år sedan?

– Jag ska väl erkänna att jag var mer egoist för tio år sedan. Tänkte mer på jaget än laget. Men i Linköping fungerar inte det. Vi har tre kedjor men ingen rangordning, de som är bäst för dagen får spela mest. Jag måste ge beröm till Johan Astbrant, han har lyckats få alla att sträva åt samma håll. Vi har inte förlorat en enda match efter ordinarie tid sedan jag kom hit, så något bra har jag väl gjort (haha).

Hur bra tränad är du?

– Jag har aldrig varit någon träningsprodukt utan har mest gått på talang. Men jag måste berömma träningen i Linköping, den är otroligt proffsig. Jag känner mig piggare än på länge. Jag kanske borde ha dragit utanför Stockholm tidigare för att testa det här.

Hur länge till håller du på?

– Allt handlar om kroppen. Jag har haft problem med ryggen i flera år. För tio år sedan orkade jag mer, men samtidigt så har innebandyn blivit mer springa nu. Förr var det mer statiskt, på Niklas Jihdes och Conny Vesterlunds tid. Jag vill inte bli någon gammal gubbe som springer runt med käpp nere i hörnen. Nu lirar jag ordinarie i ett lag som är i SM-final, det är på den nivån jag vill vara. Håller kroppen vill jag spela två år till i alla fall, men då ska det vara på den här nivån.

Linköping är finalens uppstickare. På andra sidan står giganten Falun med två raka guld.

”På väg dit i somras”

Alla tror på favoritvinst.

– Vad ska jag säga? De har nio gubbar i landslaget, vi har väl två. De har vunnit två raka guld. Det är klart att de är favoriter, men vi åker inte till Globen för att lägga oss på försvar och låta dem rulla boll, vi ska fortsätta spela det spel som tagit oss till final. Vi har stor chans att plocka dem. För mig är det 50/50.

Du var ju nära att skriva på för Falun ifjol, eller hur?

– Jag var på väg dit i somras. Det var otroligt nära, men jag valde att stanna i Stockholm för jag hade min tjej där. Visst blir det speciellt att möta dem.

Går du bananas om ni vinner?

– Det får ni se då. En sak i taget. Men det är klart att jag ljuger om jag säger att vi åker till Globen och är nöjda med att vara där. Vi är en match från att vinna guld och ska göra allt för att fixa det.

*Karlsson stängdes av för ett twitterinlägg av rasistisk och kränkande natur. Hans dom upphävdes senare då det saknades bevis för att han var upphovsman till tweeten.

■ ■ ■

Så blev lilla Falun världens bästa lag

MIKAEL KARLSSON

Ålder: 32 år

Klubb: Linköping (utlånad från allsvenska Djurgården)

Tidigare: Södertälje, Balrog, AIK, Caperiotäby, Djurgården

Meriter: VM-guld, SM-brons

Åtta korta till Karlsson

Mål eller assist: Jag ska inte säga att det är assist alla dagar i veckan, jag gör ju gärna mål i sudden i finalen, men en läcker assist slår mycket.

Kött eller fisk: Jag måste säga fisk. Jag gillar att fiska och det är fint på sommaren att dra upp en fisk och slänga på grillen.

Schlager eller dansband: Den var inte enkel, men jag får säga schlager. Jag brukar hamna i schlagerbaren (haha).

Sommar eller vinter: Innebandyn spelas ju på vintern, men får ändå säga sommaren, den är kort så man får ta tillvara på tiden.

Peter Forsberg eller Mats Sundin: Peter Forsberg, givetvis. Det är min stora barndomsidol och jag har en av hans klubbor på ett säkert ställe hemma.

Flex* 23 eller 36: 36 i så fall. Jag spelar med flex 31, en dammodell som slutat tillverkas. En speciell klubba från 2003. Den är tung och har ett gammalt blad.

Bäst av en eller bäst av sju i SM-finalen: Sportsligt hade det varit rättvisare med bäst av sju, men innebandyn får så mycket PR och uppmärksamhet av finalen som den är idag så jag föredrar en final. Där kan allt hända.

* Innebandyklubbors skaft finns i olika hårdheter, det kallas flex.