AIK borde få kvarsittning

Den kaxiga klubben står varken för målfester eller skönsång

SPORTBLADET

Jag tycker att Lika som Bär har klass den här veckan.

Min personliga favorit är utan tvekan Jan O Karlsson och Bengt Magnusson.

Vem vill bli miljonär.

Vem vill INTE bli miljonär.

Jan O vill. Två paket kräftor till 13 pers. Klart man blir miljonär.

Annars har jag mest problem med AIK den här veckan. Det är AIK överallt - trots att rivalen Djurgården vunnit SM. Och cupen.

Hårda ord internt

Först läser jag de makalöst fina uttalandena av Martin Åslund. Tränaren Dusan Uhrin har inga taktiska idéer. Kaxigt. Dusan låter inte Åslund spela. Åslund fräser ifrån. Ryktet säger att Dusan vill ha Åslund på transferlistan.

Inte aktuellt, de betalar ju bra löner i AIK, säger Åslund.

Kaxigt tonläge.

Och som sagt - vem vill inte bli miljonär.

Hur det slutar? Bra fråga. Martins farsa är ju VD i AIK. Betalar bra löner. Kontrakt gäller. Pappa Åslund bestämmer. Då får vi se om blod är tjockare än vatten.

Eller snarare:

Om blod är tjockare än Uhrin?

Mer AIK:

Läste i mitt husorgan The Guardian i London. De ägnar ett uppslag åt AIK.

Sean Ingle and John Smith skriver:

The most boring league champions in the world... ever!

Knappast hedrande

Tråkigaste ligasegrarna i världen - nånsin.

Hygglo. Det är inte trevligt skrivet. Håll med om det.

Ligasegern gjorde visserligen AIK till miljonärer á la IFK Göteborg men rikedomen åts upp av framgångarna. Kalle Corneliusson kostade mer än han smakade. Rikedomen var mest kattguld.

Om man kan tala om sånt i gnagarkretsar.

The Guardian utgår från Valencia som vann spanska ligan på 51 gjorda mål på 38 matcher. Målsnålt, kan tyckas.

Har nåt lag vunnit med färre mål, frågar tidningen och tar fram Bologna som 1935-36 vann Serie A med 39 mål på 30 matcher. Snitt 1.30 mål per match.

Men Milan var ännu värre. 1993-94 gjorde de 36 mål på 34 matcher. Snitt 1.06.

Miserabelt, skriver de båda engelsmännen men konstaterar att alla blev utskåpade av ett annat lag.

Bara 1.06 per match. Pah. Vi tar er till Sverige 1998. AIK Stockholm vann ligan genom att göra uppriktigt sagt patetiska 25 mål på 26 matcher. 0.96 mål per match.

Sämst av alla

Alla andra lagen i ligan gjorde fler mål. Till och med de som åkte ur.

Så långt de småsura engelsmännen som tydligen fastnat i foggen i London. Vänta bara till Stuart Baxter tagit över ert landslag, grabbar. Då ska ni få se på försvarsspel.

För att trösta min AIK-nerv sätter jag på den nya AIK-skivan. Dubbel-CD. Mycket gnagande för pengarna.

CD:n ska dra in nya pengar åt AIK.

Jag undrar det.

Det är en förfärlig skiva. Till och med sämre än Blåvitts gamla goa Heja Blåvitt med diverse dansband.

Hur har man tänkt? Det börjar med att Olle Ljungström svajar fram Vi ser hur solen stiger över Råsunda....

Hallå. Olle Ljungström. Ingen Krister Nordin precis. Mera en vek lillasyster till Mats Rubarth. Sen kommer Helena af Sandeberg och lullar och då är det Rubarths lillesyrras katt som ylar.

Man tror inte det är sant. Hur kan någon sjunga så illa - om AIK?

Rubarth kommer förresten själv och låter VÄLDIGT mycket Örebro. Om man säger. Fjodor sjunger som en Håkan Hellström - utan charm. Tänk er Gais utan charm så fattar ni. Magnus Lind är väl OK och Infinite Mass är också acceptabla.

Men resten - hallå. Hur MÅR egentligen AIK?

Dags för kvartssamtal?

Med musikfröken?

Skicka inte den här skivan till The Guardian.

Det säger jag bara.