”Vi är inte vatten värda”

Galne Gunder använder sig av historie- förfalskning

SPORTBLADET

När jag började på det här jobbet mitt under friidrotts-VM i Göteborg blev jag intervjuad i olika media om vad jag uppfattade som min uppgift.

I "Efter 3" gjorde en parafras på Frank Zappas klassiska formulering och undrade om sportjournalistik är människor som inte kan skriva som intervjuar människor som inte kan prata för människor som inte kan läsa.

Det är snart åtta år sen.

Det var inte sant då. Det är inte sant nu.

Mycket har hänt. Sportjournalistiken har blivit en handelsvara, sport översvämmar tv, sporttidningar kommer och går och sportjournalistiken har blivit rock ´n´ roll, nästintill en smula sexig.

I vintras fick jag frågan i Sportbladet - när vi presenterade alla våra krönikörer - vad jag såg som min journalistiska uppgift under 2003.

Jag svarade:

- Att visa att sport och showbiz stundtals inte är samma sak. Det är en fördom som spridit sig i sportkretsar de senaste åren och som jag själv av allt att döma varit med om att sprida.

Det var självkritiskt och smart, tyckte jag.

I veckan har jag läst en riktigt korkad kulturknutteartikel i Ordfront Magasin som visar att jag tydligen var helt rätt ute. Och fel.

Artikelförfattaren heter Gunder Andersson och han har skrivit böcker om sport och en pjäs om Nacka Skoglund och femhundraelva kulturartiklar. Han går till våldsamt angrepp mot mig, Mats Wennerholm, Lasse Granqvist, Radiosporten och Mats Olsson, Expressen.

Vi är inte vatten värda.

Rena aporna; rasistiska, nationalistiska dumskallar. Framförallt är vi gamla avdankade nöjesjournalister som inget kan om sport.

"Så korkad är jag inte"

Hans angreppspunkt på mig är att jag påstås ha skrivit från Salt Lake City om Tre Kronor efter Vitryssland: "Lagets spelare bör gripas så fort de kommer till Sverige och hängas i sina hemkommuner... Döda dem alla."

Det skrev jag naturligtvis inte.

Så korkad är jag inte.

Jag skrev istället som alla som kan läsa kanske minns, en krönika om svensk chock och sorg och handlingsförlamning.

Sen skrev jag en ömsint krönika om Tommy Salos rätt att göra misstag inför alla som skrev att han skulle dödas.

Andra skrev att Tre Kronor var skyldiga och svek sitt land. Not me.

Jag ringde Gunder och sa att jag aldrig skrivit det där.

- Jo, sa Gunder.

- Nej, var då?

- Öh, jag måste lita på mina källor, sa Galne Gunder.

Bra källor vad gäller mitt skrivande är Aftonbladet, Gunder. Ett tips, bara. Arkivet finns här varje dag. Du vet var vi bor.

Det är dock inte det stora problemet med artikeln. Det är snarare att den innehåller en massa historiska exempel på dum sportjournalistik. Allt från Torsten Tegnér till... lilla moi.

Henry Eidmark påstås ha sagt om Floyd Paterson 1952 att han var "Negern med babianansiktet" eller "Slår vi inte inte dessa snedögda halvapor med åtminstone 10-0 är vi inte längre ett kulturfolk" som Nya Dagligt Allehanda skrev inför Sverige-Japan 1932.

Uppräkningen är späckad med citat och Galne Gunder anger inte exakt var citaten kommer ifrån men något säger mig att jag bör ifrågasätta Gurras teknik.

För Ordfront Magasin börjar trovärdigheten bli ett problem. Jag tyckte tidigare att de var Sveriges bästa tidskrift. Men i förra numret hade de en katastrofal artikel som anklagats för att vara antisemitisk och historielös.

Nu var det bara lite lätt historieförfalskning.

Tur att inte Fergusons sko träffade Keans ögonbryn...

Hur kan någon vettig människa komma på tanken att spela fotboll i Nordkorea?

Vill bara reprisera Per Bjurmans klassiker i Aftonbladet i fredags:

"Stort att stå mitt på Scandinaviums is. Det är ju här Conny Evenssons gnälliga sängvätare brukar åka omkring och vara rädda för Leksand."

Jojo. Per måste vara nöjesjournalist. Eller hur, Gunder?

Lasse Anrell