Idrottsjejernas ständiga oro - de nya gynbilderna

Men det är inte heller enkelt att klara friidrottens machovärld

SPORTBLADET

BIRMINGHAM

Det finns mer kanaler i Birmingham än i Venedig. Jag vet inte om det är därför som jag kommer att tänka på hur svårt det är att vara man i den här sporten.

Det är säkert svårt att vara kvinna också, jag vet att många av dem talar om Den Nya Fotografin som spritt sig. Det kallas att ha Tilly-lins efter en uppmärksammad bild på Kajsa Bergqvist som var mer gynekologisk än sportslig, om man säger.

Den retade upp hennes management och antagligen henne själv. Det var mycket höhöhö, grabbar över den.

Tilly-linserna fladdrar här i Birmingham.

Och det trots att Erica Johansson inte är med.

Erica som kallade sig själv Erica Grus i Musen Johansson just för att beskriva hur det känns att hoppa rakt emot hundra fotografer med höjda linser.

Men det här handlar om männen.

Alla talar om Patrik Kristiansson. Carolina Klüfts pojkvän som misslyckades i fredags när hans flickvän vann guld och tjänade nån halv miljon och stod i centrum. Jag ska fira med med mat, skitgubbe och sova som en stock, sa Klüft.

Ingen skämtade.

Man skämtar inte om skitgubbe. Inte med Klüft.

Man säger inte att Patrik är hopplös.

Spärren sitter i psyket

Patrik missade kvalet i går. Han säger att han prioriterar ute-VM i augusti och det säger alla som missar här men jag tycker det är fel; våra höjdhoppare började träna sig på att ta medaljer och att tänka som vinnare i de här inne-mästerskapen där de bästa inte är med och pressen är mindre.

Det är viktigt att öva sig i att vinna.

Kristiansson har bildat aktiebolag med Klüft och det låter kanske riskabelt om man tänker i banorna att förhållanden kan ta slut. Men sanningen är ju den att det är i hans sport potentialen finns. Stavhoppare kan tjäna miljoner. Mångkampare tränar och tränar och tävlar högst ett par gånger om året.

Fast vem vet; kanske blir det mångkampsgalor på Värendsvallen i framtiden.

Felet med Patrik påstås vara att han har fysik och teknik för att hoppa sex meter men inte kan göra det på tävling. Spärren sitter i hans psyke.

Lösningen kanske är att prioritera såna här galor och istället skita i ute-VM och OS.

Men vem är jag att ge stavhoppare råd. Jag kan knappt stava själv till psyke.

Däremot tycker jag Patrik klarar sin mansroll bra. Den är svår den också i den kroppsfixerade machovärld som är friidrottens.

En annan man jag ömmar för är den nya stjärnan i friidrottens verkliga supergren. Framtiden tillhör Justin Catlin som vann 60 meter.

Det trodde man inte för några år sen när han var stämplad som ett så kallat bokstavsbarn och led av ADHD som är en mindre skada på hjärnan som gör att man har svårt att koncentrera sig och fungera bland andra människor.

Nu springer han ifrån dem.

Catlin - världens snabbaste

Det alla kanske inte vet är att han varit dopningsavstängd men att det var för amfetaminbruk. Amfetamin används dock för att behandla ADHD och damp och när det gick upp för friidrottens läkare så fick han börja tävla igen.

Maurice Greene och de andra vet vad som väntar dem.

Catlin är egentligen 200-meterslöpare och häcklöpare men frågan är om han inte redan nu är världens snabbaste man.

I så fall kommer han att kunna tjäna många miljoner.

Till sist vill jag bara berätta vad The Guardian skrev om Henrik Larsson i fredags:

They were selling Swedish flags outside Paradise last night bearing Larsson´s image...

Lasse Anrell