Pappabluff och gayikon

Den heteronormativa fällan ligger som ett unket kaffefilter över hockeyn

SPORTBLADET

Jag antar att ni precis som jag var lite oroade över att Niklas Wikegård skulle utses till Årets Homofob för sina braskande uttalande om fjolliga hockeyspelare.

Många av mina medsystrar uppfattade det som lite dammigt tänkande från den Wikegårdska garderoben.

Men nu vet jag bättre. Jag har från välunderrättat håll fått veta att Niklas Wikegård ligger ohyggligt bra till för att utses till Årets Gay-ikon av den akademi som varje år förbereder den stora Gay-galan i Stockholm där Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson, Mark&Jacob och de andra delar ut kindpussar och diverse fina utmärkelser.

Anledningen är enkel. Wikegård pratade ju mycket om fjollor, mesar och lipsillar.

– Vi i Djurgården gör inte så, vi står upp utan att gnälla även om man som Mathias Tjärnqvist får alla tänderna utslagna, sa Nille Wikegård.

Gay-akademin har enkelt och egentligen ganska självklart konstaterat att Wikegård i några enkla slagkraftiga meningar visade att det är fjolligheten som är vinnare. Fjollorna vinner – i det här fallet i Färjestads tappning. Fjollorna vinner – precis som i det vanliga livet där sensibla lipsillar som Mark&Jonas dominerar.

På förlorarnas sida står stora starka karlar som Nichlas Falk och Ronnie Pettersson i sin dammiga mansroll. Enkel logik. Siewert Öholm suger. Mesarna rules. Jörgen Jönsson regerar.

Eget gay-pris

Gay-akademin har till och med funderat en smula på att instifta ett Nicke Wikegård-pris med den charmiga Gävle-killen som statyett i sin hemmadress a la Blue Oyster Bar.

Med honom själv som första vinnare.

Det ser man ju verkligen fram emot.

Men om Nilleboy är gayikon så finns det däremot mansrollsproblem i Färjestad.

Den här sidan kan i dag avslöja en mycket stor pappaskandal som skakar hela Karlstad.

Bakgrunden är enkel:

Under senaste matchen mot Djurgården, den som fjollorna från Karlstad vann, visades i TV 4 i Värmland en reklamfilm där två av spelarna gör reklam för pappaledighet. Hur fint som helst. Färjestadskillarna är mjuka killar. Föredömen som tar sitt ansvar.

Heterofällan

Så såg jag Håkan Loobs bistra ansikte i en kulvert i ishallen och jag såg i en syn för mig hur en spelare kommer in till Loob en senvinterdag och muttrar att ”tjaba, Håkan, jo det är så att jag och frugan har pratat med varandra och vi har kommit överens om att det är bra att jag är hemma med lilltjejen ett tag för man vill ju inte hamna i den heteronormativa fällan du vet”.

Jag såg hur Loob stirrade tillbaka och muttrade att det var ju just snyggt mitt under slutspel och hej och hå och glöm det grabben.

Dags för undersökande journalistik, alltså.

Jag frågade fjollorna direkt.

Clas Eriksson, hur lång pappaledighet tog du?

– Ja, jag var hemma faktiskt.

Hur länge?

– Flera månader, jag jobbade på ett ställe då där jag sålde stegar på den tiden. Men fråga Greger...

Jag frågade Greger:

Greger Artursson, landslagsback och föredöme, hur lång pappaledighet tog du?

– Öh, vad då?

Hur lång?

– Eeh... vad är det här frågan om?

Du står i tv med t-shirt om att det är självklart med pappaledighet – hur lång ledighet tog du själv?

”Jag tog nog... ingenting”

Greger tittade besvärat på mig. Han såg ut som om han fått Matthias Trattnigs armbåge rakt i tinningen. Så svarade han:

– Jaa... jag tog nog... ingenting... vad jag minns.

Ridå. Svaret var alltså att fjollorna från det lila distriktet inte är ett spår bättre än nån annan. Den heteronormativa fällan sitter som ett unket kaffefilter över könsrollerna. Allt medan segrarna på slagfältet blir fler och fler.

Så kan det gå.

Slut för i dag från Grävandegruppen.