Fy bubblan!

Jag var tvungen att kräkas när Annika jämfördes med Pippi

SPORTBLADET

Mycket tv den här veckan.

Jag var livlina i Vem vill bli miljonär. Länge sen jag var så nervös. I onödan.

Såg programmet i fredags. Kändes lite som att Jan Guillou skulle ha viss nytta av att läsa Strindberg. Röda rummets skildring av välgörenhetstanter är ett tips.

Men jag kanske bara är snål.

Apropå snål.

TV 3 tog 9:90 för att rösta på om Annika Sörenstam skulle klara kvalet. Vinsten var en golfrunda med Marlene Hedblom.

Hallå. Marlene Hedblom verkar visserligen glad och pigg men en vinst värd ett par tior när TV 3 drar in ett par miljoner - fy bubblan som Pippi sa.

För övrigt känner jag många kollegor som konstant försäkrar att de inte ens skulle äta middag med Marlene Hedblom om de så fick betalt. Jag kan nog generellt säga att varje gång ni läser nåt sånt ska ni misstänka att de ljuger.

Ibland har jag blivit nästan mörkrädd när jag läst en del artiklar om Annika.

Sansade, roliga skribenter har blivit lallande, livrädda, präktproppar som fullständigt skräckslagna försöker undvika att hamna på nån fy och usch-lista över slemmiga gubbar.

Humorister har blivit tråkmånsar.

Gamla rockikoner har blivit rena rama John Chronschough.

Den politiska korrektheten har lagt sig som en våt yllefilt över våra svenska sportsidor. Det är som om det vore en cut i att vara så förutsägbar och tråkig som möjligt.

Alla vann.

Jag tror det är nåt som Annika betackar sig för.

Jag tror inte ens hon ser sig som en symbol.

Kanske ser hon sig egentligen bara som en tjej som är lite för bra för sina kompisar och tvingas byta motståndare. Ungefär som en Kim Martin som tvingades träna med killar för att tjejerna suger. Eller Ralf som lämnade Degerfors.

Stentrist sportjournalistik

Kanske finns det ingen annan symbolik i Annika Sörenstams tävling än att den gjort svensk sportjournalistik stentrist. Resultat: det offentliga samtalet får allt färre likheter med det som förs utanför media.

Men jag vet inte. Jag vet bara att likriktningen ännu inte är helt genomförd. Christer Jonasson på radiosporten sade häromdagen ungefär så här om Anaheims Stanley Cup-finalplats:

"Det skulle ju vara som om en bild på Bert Karlsson tagen bakifrån skulle slå ut en bild på Pamela Anderson framifrån."

Det var modigt sagt. Christer vinner en middag med Marlene.

Gunnar Eriksson mejlar:

"Om kvinnor får vara med i herrtävlingar men herrar ej får vara med i damtävlingar har man ju klart sagt att kvinnor är sämre än män."

Intressant.

Om man bortser från Sportbladets skriverier som jag själv varit en del av - oss får andra bedöma - så har journalistiken kring Sörenstam slagit alla rekord i politiskt korrekthet, tråkighet och förlamande mesighet.

Det är som om alla skribenter varit livrädda för att bli journalistikens egen Singh och det har gjort dem alla till journalistikens Singh.

Till och med Expressens ledarsida har varit en gäspning.

Kränkt av kvällstidningar

I en tidning jämfördes Annika med Pippi (!) och då kände jag verkligen att nu måste jag nog ändå tillåtas gå ut och kräkas lite grand.

Fy bubblan.

Jag skrev själv en nästan ofattbart tråkig krönika om Sörenstam. Jag fick massor av beröm för den. Du har verkligen förstått det här, tyckte potentater.

De som fortfarande var vakna.

Läser en intervju i Arbetarbladet med Marlene Hedblom. Hon är kränkt över kvällstidningars sätt att skriva om henne och felcitera henne. Hon gråter och ska inte ställa upp i såna tidningar längre.

Jag håller med Erika Strandell; stereotyperna och de lättköpta påhoppen på Hedblom blir snart så enkla och lättköpta att de tar död på sig själva. Bara för att Annika är bra måste man inte uppfinna Marlene Hedblom som dåre.

Man kan tycka att båda är grandiosa.

Man kan till och med tycka att Singh är en bra kille.

Förra söndan skrev jag om pinsamma bilder på honom med golfpinuppor på sajten pinupgolf.com.

Under dagen brakade sajten ihop i USA av för många besök.

Från Sverige.

Innan vi slår oss för brösten allt för mycket bör vi i några sekunder begrunda om de berodde på att för många ville göra politiskt korrekta fördömanden i min anda eller om de var bara rent allmänt sett pinuppintresserade.